
När Anna-Lisa Johansson lämnar sitt trista kontorsjobb i Stockholm och öppnar antikaffär i en nedlagd lanthandel i Roslagen gör hon verklighet av sin dröm. Den unga antikhandlaren njuter i fulla drag av livet på landet och får snabbt vänner i byn. En av dem är Johnny, bilmekanikern med de gröna ögonen, som hälsar på allt oftare. Men orosmolnen hopar sig. Antiktjuvar härjar i trakten, och på närbelägna Solstaholms slott får Anna-Lisa en fiende att se upp med. Anna-Lisas Antik är en feelgood-roman om att förverkliga en dröm, om att finna lyckan i ett enkelt liv på landet, och om att välja rätt man. Huvudpersonen Anna-Lisa Johansson, i dryga trettioårsåldern, är antikhandlare med retroinriktning och hennes passion för porslin, möbler och kläder från 1950-70-tal genomsyrar boken. Eli Åhman Owetz född 1962 är journalist. På fritiden driver hon bloggen Femtiotalsjakten, en av Sveriges populäraste...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Fortsättningen på serien om Anna-Lisa får mig att bli nästan lika glad som första delen En sommar på luffen, även om jag inte tycker att det är en lika stor fullträff. En människa som vågar följa sina drömmar och som lyckas, det är riktigt inspirerande. Det fick mig att hitta på massa egna små idéer och drömmar medan jag var ute och promenerade, vilket kändes väldigt mysigt.
Jag saknar att det inte nämns något om slutet på luffen, det känns ganska snopet och osannolikt att hon inte skulle tänka tillbaka på den stora kärleken med tanke på vad som händer i den här boken men jag tycker ändå att den följer temat som sattes i den första boken bra (men det klart att när den första boken tidsmässigt i en serie släpps först efter tredje boken i serien så blir det inte så lätt att ha i åtanke allt som har hänt innan på luffen). Anna-Lisa är samma sorts person och alla nya som kommer in i bilden är lätt att hålla isär och också att tycka om … med ett undantag. Ett stort undantag.
Det är väl inga stora svårigheter att gissa vad som händer i boken och det är också lite det som är den varma filten med feelgood. Ändå finns det små överraskningar längs vägen som gör att jag hajar till och som ibland får mig att le och ibland är jag uppriktigt förbannad. Anna-Lisa har vid det här laget börjat kännas som en kompis, och jag lever mig in i hennes känslor väldigt mycket.
Uppläsaren Karin Mannerström är precis lika strålande i den här uppmaningen som i första delen. En perfect match. Språket är dessutom lättsamt och glatt och gör det ännu lättare att tycka om boken.