George Orwell's classic satire of the Russian Revolution has become an intimate part of our contemporary culture, with its treatment of democratic, fascist, and socialist ideals through an animal fable. The animals of Mr. Jones' Manor Farm are overworked, mistreated, and desperately seeking a reprieve. In their quest to create an idyllic society where justice and equality reign, the animals of Manor Farm revolt against their human rulers, establishing the democratic Animal Farm under the credo, "All Animals Are Created Equal." Out of their cleverness, the pigs--Napoleon, Squealer, and Snowball--emerge as leaders of the new community. In a development of insidious familiarity, the pigs begin to assume ever greater amounts of power, while other animals, especially the faithful horse Boxer, assume more of the work. The climax of the story is the brutal betrayal of Boxer, when totalitarian rule...
Visa mer
Recensioner
8w
Betyg 
Förklaring, recension och reflektion av "1984", George Orwell
Boken "1984" utspelar sig i en dystopisk framtid, och vi som läsare får följa individ 6079 Winston Smith i hans tankar och handlingar.
__________________________________________________________________
Förklaring
En stor del av boken handlar om att förstå hur samhället där är uppbyggt. Jag skulle förklara det såhär: Oceanien heter landet, eller snarare stormakten, som Winston är medborgare i. Jordklotet utgörs av två andra riken, nämligen Eurasien och Ostasien.
Hur har det blivit såhär då? Jo, landskapet i "1984" är en spekulation på hur världen skulle kunnat se ut i framtiden, från perspektivet av år 1949 då den är skriven. Allting i bokens handling gick precis som i vår värld, med betoning på framväxt av underklass, medelklass och överklass, samt industrialisering och producering, fram tills ungefär 1930 - 1940. Då hände någonting som inte skedde i vår värld; istället för att krig och oro i världen övergick till enskilda demokratier, fortsatte den globala industrialiseringen och effektiviseringen att stregra, stegra och stegra i rasande fart. När de teknologiska framstegen hade nått en ofantlig grad, större än någonsin i vår värld, föreslog vissa människor att detta mönster skulle få ett bittert slut. De trodde att världen, eller snarare den enskilde individen skulle få för mycket makt i och med den oerhörda höjningen av livsstandard som pågick. Deras ideologi beskrev hur outbildade, oförstående människor som tidigare refererades som de ömkliga fattiga, skulle stiga till makten och avskaffa världens suveräniteter, med andra ord regeringar och statliga församlingar, med anledning av att de tyckte att en ledande makt skulle vara överflödig.
Denna ideologi som ovan är förklarad heter i boken Engsoss, eller engelsk socialism. Den föreslår - men detta döljes självfallet från den gemene medborgaren - att lösningen för att förebygga denna ödesdigra, förment förestående situation, är att försätta all landets folk i svår fattigdom. I och med denna ständiga nöd kommer människorna aldrig ha tid, lust eller energi att ifrågasätta sin livssituation. De kommer medelst nöden heller aldrig ges kätterska idéer såsom folkstyre eller folklig jämlikhet. Alla dessa förtryckta invånare har ett mycket stort produktionsvärde och är mycket flitiga, och dessa människor är alltså alla som ej arbetar inom partiet. För att inte höja standarden genom allt arbete och utveckling i landet, används allting som skapas för kriget. Ett ständigt, aldrig uphörande frontkrig pågår mellan de tre nationerna Oceanien, Eurasien och Ostasien. På så sätt upprätthålls det utarmade, beklagansvärda tillståndet hos alla medborgare i Oceanien, och det arbete för kriget som motarbetar samhällelig utveckling och därmed underblåser partiets åskådning.
Staten, som i annan benämning kallas partiet eller mer komprimerat Storebror, har som högsta mål att begränsa, rättare sagt förinta gemene mans idérikedom, förmåga att förändra och all tankeverksamhet som hotar regimens makt. För att säkerställa detta finns bland annat sanningsministeriet där vår Winston arbetar. Detta ministerium förändrar sanningen, det förflutna. Om Oceanien förslagsvis skulle ingå allians med Eurasien skulle sanningsministeriets uppgift vara att säkerställa att alla gamla dokument sade samma sak. På så sätt kommer medborgarna med tiden hysa fullkomlig tillit till Storebror, för att han alltid "har rätt" i allt.
Ett annat exempel på metoder för att inkränka individen är att partiet har avskaffat det tidigare språket engelska, och istället infört nyspråk som officiellt språk. Nyspråk är identiskt med det gamla språket som kallas gammelspråk, med ett undantag. Detta undantag är att all språklig nyansering, och ord, termer och fraser som avviker från en partibejakande inställning har borttagits. Man skulle på nyspråk inte kunna säga "Partiet kränker den mänskliga värdigheten.", just på grund av att orden inte finns för att skapa den meningen. Dåligt heter obra och utomordentligt heter dubbelplusbra.
Därutöver indoktrineras barnen i Oceanien till att förakta alla tankar som är nyskapande eller utstickande från Storebrors allvetande lära. Krimtänk och dubbeltänk är två ord som brukas i syfte att hindra en hotande opinion. Krimtänk är allt tänkande som inte är förenligt med partiets strävanden. Dubbeltänk använder man för att acceptera Storebrors sanningsändringar eller glömma sitt krimtänk. Dubbeltänk betyder att man glömmer någonting, och sedan glömmer att man har glömt det. Detta är någonting som kräver övning och skicklighet. Winston beskriver dubbeltänk som att intelligens används för att skapa oförnuft. När sanningsministeriet skapar en ny sanning och ändrar det förgångna, övertygar medborgarna sig själva om att det alltid har varit på det viser, och sedan glöms att de övertygade sig själva. Då är ju det i viss mån sanningen, eftersom alla innerligt tror det.
Då kanske läsaren just nu tänker: Men kommer det inte alltid finnas de där mycket intelligenta individerna, som trots sin nödtorftiga livskvalité och låga ställning kommer att bilda idéer. Idéer om att landets regim är kränkande och, ja, bara dålig? Jo det kommer alltid att finnas, kanske med anledning av människans naturliga och alltid förekommande drift att utgrunda och förstå - och resonera kring - sin omgivning. Dessa människor är mycket få, men det är statens uppgift att förhindra dessa människors framgång eller uttryck av deras idéer.
Vi får följa en sådan person, just Winston Smith. Han börjar förstå att sanningsministeriet förfalskar orättfärdigat, och anser att detta är fel, samt att Oceanien bedrar sina invånare. Sedan handlar boken om hur han hanterar dessa sina åsikter, försöker undgå sina tankars avslöjande samt sifta en bekantskap med den beryktade motståndsrörelsen - Broderskapet.
__________________________________________________________________
Recension
"1984" är en bra bok. Från början till slut är handlingen gripande och störande. Winston är en lättgillad man som ifrågasätter, och ständigt problematiserar maktbruket i sin omgivning. Däremot hade jag velat se mer av Broderskapet. Vi tror i boken att en av Winstons förebilder, O'Brian är medlem i rörelsen, men det uppdagas i senare skede att han var en bedragare hela tiden, som låtsades vara en dubbelagent i inre partiet, för att locka Winston till en bekännelse om hans krimtänk.
4/5
Det bästa med boken är däremot att den får läsaren att reflektera över sin egen tillvaro, och bilda sin egen bild över hur ett samhälle skall vara uppbyggt:
__________________________________________________________________
Reflektion
Hur ska makt fördelas? Vad är målet med en civilisation, eller en politik över huvudtaget? Är det en god politik att förvilla och förvanska sina invånares sinnen i syfte att inskränka den allmänna friheten, i tron att detta är det bästa för landet? Detta är frågor man ställer sig som intresserad läsare, med flera:
Är partiets allvetande motbevisat kanske, redan när de hävdar det? Har en sanning, åsikt, människa, en känsla försvunnit och tappat värde bara för att någon övertygar dig annorledes? Och har tankeställande litteratur, representativt statsskick eller färger i ett språk ett bakomliggande syfte i samhället? Är utvecklingens risker värda att avvärja, om det är på absolut bekostnad av den enskilde individens frihet till egen tanke och egen handling, och dess generella känsla av lycka? Är statskicket som presenteras i verket tjänligt, om det omintetgör folkstyre och instiftar en obeveklig diktatur, enkom för att partiet hävdas sitta på lösningen.
Den viktigaste och avslutande reflektionen jag tar med mig är hur porös en demokrati, och även de mänskliga grundläggande fri- och rättigheterna är; synnerligen så, i händerna på ondsinta, egennyttiga intentioner.
2022-07-20
Betyg
Jag skulle kalla den här en politisk saga för vuxna. också en riktig klassiker som jag rekommenderar alla att läsa.
2022-05-04
Betyg
Spännande och gripande, delvis väldigt stötande. En tanke går till dagens länder med begränsad press- och yttrandefrihet. Låt oss aldrig hamna i detta mardrömsscenario. Läsvärd bok.
2021-07-03
Betyg
Läste Djurfarmen i en sittning och jag förstår varför den har blivit en klassiker. Orwell beskriver på ett enkelt sätt ett mycket större problem i vårt samhälle. En tänkvärd handling som jag kommer ta med mig länge.
2021-01-12
Betyg 
En av de mest gripande böcker man kan läsa. Bakhålls utgåva är i ny översättning, de andra är betydligt äldre.
2020-05-16
Betyg
Jag mindes inte så mycket från förra läsningen, vilket gjorde den extra spännande. Obehaglig och skarpsynt.
2020-04-17
Betyg
Lättläst för att vara en klassiker samtidigt som den har ett djup då det finns mycket att fundera över.
2020-03-29
Betyg
”Djurfarmen” eller ”Djurens gård” som den också heter, är en klassisk satirisk bok skriven år 1945 av George Orwell. Boken är en kritisk skildring av kommunismen och Stalins regim under Sovjetunionens stormaktstid. Detta litterära verk handlar om ett gäng boskapsdjur som gör revolt emot sin bonde (som är en människa) och djuren skapar sedan ett eget animalistiskt styre som inledningsvis fungerar väldigt bra, men som därefter eskalerar. Berättelsen speglar kommunismens positiva framfart och dess tragiska fall och utgång, i liknande ordning som i verkligheten. Missnöje, framgång, tortyr.
I boken så får man möta den onde galtledaren Napoleon, som ska föreställa Stalin. Vi får också följa den något snällare och kreative ledaren Snöboll, som sedan blir bortjagad ifrån gården. Några andra karaktärer är den sura, men smarta åsnan Benjamin, den snälle och korkade arbetshingsten Boxer och den goda hästen Clover. Mollie är min personliga favorit. En självfixerad hästhona som älskar sockerbitar och vackra hårband. Självfallet minns man också Majoren, som likt Karl Marx hade en vision, i detta fall för gårdens uppror. Granngårdarna i boken fungerar som Sovjets grannländer, även Hitler finns på en av dessa gårdar, fast här med namnet Frederick.
Boken liknar ”Flugornas herre”, fast jag gillar denna mycket mer. Detta är en blandning av tragik och komik. Självfallet är det mesta tragiskt, men det finns även komiska, ljusa bitar. Det är exempelvis komiskt när de vill tämja de vilda djuren och få råttor att bli tama eller att få katter att sluta äta fåglar och möss. Boken berättar även lagomt mycket och låter fantasin få vandra iväg ibland mellan raderna. Ett exempel är när katten gått på tamhetskurs och ska prata med sparvarna som om de vore kissens vänner som gärna vill sitta på kissens tass.
Denna bok är fantastiskt bra ifall man är sugen på att börja läsa klassiska böcker, då ska man såklart börja med en liten kortare bok. Dessa 94 sidor slukar man lätt. Det är också en bok som otroligt bra passar olika åldrar, gammal som ung kan njuta. Den borde passa exemplariskt som en diskussionsbok i svenska eller historia, oavsett nivå. Denna bok är väldigt bra för att på ett ”enkelt” och ”underhållande” sätt ge en introduktion till kommunismen. Efter att jag har läst boken så valde jag att läsa mer om kommunismen och om bokens handling och karaktärernas koppling till kommunismen och det gav flera fördjupade svar på frågor.
I mitt huvud hade jag min mormor och morfars gamla ladugård kallad leret som djurens plats - denna bok låter din fantasi flöda då miljöerna inte beskrivs särdeles väl.
Tassar och klövar upp för denna lilla pärla!
2019-10-10
Betyg 
Jag tycker inte att den var så bra. Den psykologiska delen var intressant, hur de förtryckte och hur de förtryckta fungerade. Det här med dubbeltänkandet, och nyordspråkslistan. Och så är det fantastiskt hur han har fått rätt i så mycket (men samtidigt oroväckande), vilket gör det till en väldigt speciell bok. Men nej jag tyckte inte om handlingen i övrigt, tyckte den var... ja, inte så bra.
2019-09-10
Betyg
En klassiker som förtjänar sitt goda rykte. Riktigt bra och tänkvärd sci-fi roman som håller än idag fast den är skriven för 70 år sedan. Har dessutom inspirerat både författare, artister och konstnärer till en mängd andra fantastiska verk genom åren.
2019-09-10
Betyg
En klassiker som förtjänar sitt goda rykte. Riktigt bra och tänkvärd sci-fi roman som håller än idag fast den är skriven för 70 år sedan. Har dessutom inspirerat både författare, artister och konstnärer till en mängd andra fantastiska verk genom åren.
2019-07-03
Betyg
Skrämmande förtjusande men samtidigt förtjusande skrämmande. Förmedlar på ett klockrent sätt paranoia och spänningar mellan människor i ett totalitärt dystopiskt övervakningssamhälle. Mer skrämmande är igenkänningsfaktorn mot våran egna verklighet.
2019-04-22
Betyg
Dystopisk klassiker! Svårläst och tung på sina ställen men den som härdar ut får lön för mödan. Budskapen i boken är ständigt aktuella!
2019-01-16
Betyg 
För de flesta är detta en profetia, en demokratisk varning mot tyranni och förtryck. Jag blev dessvärre inte övertygad och tyckte han tappade greppet efter ett tag. Jag tyckte inte Winston övertygade nog för att vara en slags anti-hjälte heller och han låser in sig i ett enstaka starka institutioner för att försöka sätta skräck hos läsaren, men det blev bara löjligt till slut. Om detta får en läsare att bli rädd tycker jag man borde vidga sina vyer lite mer. Det känns som om Orwell inte var tillräckligt kunnig för att skriva om ämnet. Han kanske borde ha rest till USSR innan han började skriva den här berättelsen. En tvåa av mig.
2018-05-17
Få har nog läst den men alla känner till den. En klassiker med andra ord. Den har mycket att säga om vår tid: övervakning, anonymitet, storebror.
2018-02-09
Betyg
Under mitt första år på universitet var jag inneboende i ett hus med en massiv bokhylla. Den var en bokhylla som alla suktar efter, en sådan som är fylld av en stor mängd klassiker från topp till tå. Från just den här tiden, och fortfarande, är det en bok som hägrar i mina tankar. I bokhyllan var det ett bokomslag, som ständigt och ihärdigt, stirrade sig blind på mig under mitt tidsfördriv i vardagsrummet, det bevakande, dömande ögat - 👁 - från omslaget till romanen 1984. Jag hade några år tidigare, innan universitetsstudierna, för första gången läst romanen och vid närmare reflektion, nu i efterhand, tror jag, trots min läskunnighet, att jag aldrig riktigt förstod dess innebörd. Jag förstod begreppen dystopi och despotism, men inte vad det egentligen innebär att faktiskt leva med dem. Andra begrepp som Storebrorsamhälle (Storebror ser dig), krimtänk, nyspråk och självklart, 2 + 2 = 5, är sådana som kännetecknar en despotisk makt och dess manipulativa anda. Men egentligen begrep jag nog inte mera ingående under mina universitetsstudier. Med en underliggande, latent, godtrogen syn på samhället och de funktionella institutionerna som vi förlitar oss på, är jag fortfarande ganska naiv, trots mina färdigheter och kunskaper om samhället och staten. Det är en roman som suggestivt fäster sig på minne och sinne. Om det inte vore för denna fullvärdiga, tankeväckande roman, 1984, skulle jag förmodligen fortfarande vara lika obelyst. Det är en roman som omkullkastar alla tankar om vad en stat kan åstadkomma om demokrati försummas och demoleras, och det är en skrämmande sådan som skildras i 1984.
Vad gäller titeln på romanen skrev den först som The Last Man in Europe, men ändrades senare av författaren, George Orwell, till 1984, efter inrådan av sin publicist att titeln 1984 var en mer kommersiell sådan. Den underliggande anledningen kan möjligtvis härledas till att romanen skrevs 1948 och därmed är en inverterad sådan. Det finns också spekulationer om att titeln är en referens till andra dystopiska noveller, såsom The Iron Heel av Jack London och A Brave New World av Aldous Huxley.
Året är 1984 och världen är uppdelad i tre stater som strider om världsmakten: Eurasien, Ostasien och Oceanien. På flygbas Ett, forna England, styrs makten av Storebror, Oceaniens ledare. Slagorden som ständigt propageras till befolkningen är, Krig är fred - Frihet är slaveri - Okunnighet är styrka, i versaler. Storebror ser dig och tankepolisen gäckar den underkuvade befolkningen som ständigt riskeras att rapporteras för minsta förseelse, känslobrott eller krimtänk. Under rådande despotisk styrning arbetar Winston Smith på Sanningsministeriet, mer känd som Minisann. Hans arbete består i att ändra historiska uppgifter för den nuvarande maktens påbjudna uppfattning. Inom honom gror ett frö av tvivel mot systemet och dess propaganda. Det är när han påbörjar en kärleksrelation med en annan likasinnad, Julia, som en ny värld tar form. Kärleken mellan dem är en förbjuden handling som strider mot storebror och systemet. Det är därifrån som föraktet och striden mot makten inleds.
Det är, som sagt, en skrämmande framtid som författaren, George Orwell, redogör för i den klassiska romanen, 1984. Det är en dystopisk tillvaro som styrs av en allseende makt som benämns, Storebror. Storebror är makten förkroppsligad och med maktens slagord - Krig är frihet. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka. - är folket kuvat att, villkorslöst, dyrka och älska makten. Det är en roman som alltid är, oavsett tidpunkt - 1948, 1984, i dag och för framtiden -viktig och informativ för samhället och dess sköra demokratiska ramar.
Daniel Hammarberg gillar
2018-02-03
Betyg
Bra bok men någon överreklamerad kanske? Tycker inte den är så genial och fantastisk som nästan alla säger.
2017-08-26
Betyg
På Manor farm bestämmer sig djuren för att göra revolution mot deras största fiende: människan. Mr och mrs Jones, jordbruksägarna, har länge drivit Manor Farm med järnhand och helt försummat djuren på gården. Det är människan som försatt dem - djuren- i slavarbete och utnyttjat dem bortom all moral. Men inte längre! Kampen leds av, upprorsmakarna, svinen Snöboll, Napoleon och Skrikhals, och i samlad kamp återerövras Manor Farm av djuren, ägarna Jones drivs i landsflykt och gården byter officiellt namn till "Djurfarmen". Revolutionens budskap lovordas av välstånd, rättvisa och jämlikhet för alla. För alla djur är ju lika, enligt upprorsmakarna. Men ju längre tiden går blir det bara så för vissa, och till sist är det ingen som riktigt längre kan erinra sig budskapet de alla en gång kämpade så hårt för i revolutionens begynnelse.
Återigen, för säkert en femte gång, läser jag "Djurfarmen". Denna fabel är en tidlös klassiker som bara blir bättre för varje gång man läser den, oavsett tidsålder. Med enastående prosa förkunnas alla kännetecken som präglar en diktatur; desinformation, propaganda, chauvinism, militärparader, massavrättningar och övriga orättvisor som genomsyrar och präglar opportunstismens diktatorskap . På ett innovativ och finurlig narrativ formar sig en enastående saga om statens oförmåga och besvikelse att lyssna till "djurens" vilja. Opportunism, orättvisa, patriotism och egoism, är lika aktuell då som nu när demokratiska former sätts på spel. Jag kommer, med stor sannolikhet, att läsa "Djurens gård" - "Djurfarmen", igen, igen och återigen.
2017-05-14
Betyg
100 sidor lång historia som berör starkt och en ordentlig käftsmäll till både fascism, kommunism, men också en käftsmäll till den passiva människan. "Djurens gård" är lika mästerlig som "1984" och är ett måste att läsa. En bok som är lika aktuellt idag som då.
2017-01-29
Betyg
Skrämmande sci-fi historia med mycket tanke och budskap. Den sätter sig. Odödlig klassiker.
2017-01-10
Betyg
En samtida berättelse som beskriver vad som sker när du blint underkastar dig auktoriteter och inte är modig nog att följa din egen intuition.
2017-01-10
Betyg
Läste den som tonåring, och den gjorde mig kokande arg, ledsen och förundrad - allt på samma gång.
2016-12-27
Betyg
Lättläst, enkel och rolig utan att skriva en allt för mycket på näsan. Rekommenderas särskilt för unga vuxna. Hittade den på tunnelbanan, ska lägga tillbaks den och hoppas att nästa letande själ hittar och finner lika mycket nöje som jag gjorde.
2016-10-18
Betyg
Ska man bara läsa en bok av George Orwell, och väljer mellan 1984 och Animal Farm - go for the latter. Grundprinciperna är de samma, men Djurens gård är mycket lättare att förstå, hänga med i och uppskatta. Vill du sen fördjupa dig än mer i ämnet "obehagliga diktaturer och hur de upprätthålls" kan du ge dig på 1984. Animal farm är komisk på samma gång som den är tragisk, och den är skriven lite som en fabel eller en saga. Djuren pratar, och de kan prata även med människor, men de har sina roller som djur som vi är vana vid på gårdarna runt om i England (och världen, får vi anta). Men så får djuren på Mr Jones gård nog. Efter att ha lyssnat på ett medryckande tal av den gamle galten Gamle Majoren, bestämmer de sig för att sätta sig upp mot överheten och kasta ut människorna från gården. Istället ska det som produceras endast gå till de som producerar det - djuren själva. Många av de redskap som vi människor använder är dock svåra för djuren att använda sig av, och där de inte lyckas komma på nya lösningar kommer grisarna till deras hjälp. Grisarna är de smartaste av alla djuren och de lyckas så småningom mer och mer kamma åt sig fördelar och privilegier, som de sedan medelst propaganda och översvallande tal lyckas bortförklara för de andra djuren. En gris, Napoleon, utropar sig till enväldig president och sedan är livet på farmen kanske inte så bra som djuren hade hoppats när de utförde revolten. Men de kommer inte så noga ihåg, var det trots allt inte värre under Mr Jones tid? Och så fortsätter det.
Animal farm var lättläst, tänkvärd och viktig och jag rekommenderar den till alla. Det finns faktiskt ingen bortförklaring till att inte ha läst den eftersom den trots allt är så kort. Den kom ut 1945 och var såklart svidande aktuell i dyningarna efter andra världskriget, och det är den givetvis även fortfarande. Kunskap om hur hela folkgrupper kan övertalas, hur de kan manipuleras att inte se de små förändringarna över tid och hur ett samhälle kan gå helt utför om inte tillräckligt med kunskap tillåts för dess invånare är skrämmande och väldigt viktig. LÄS!
2016-10-01
Betyg
Samhället som Winston Smith lever i är klaustrofobiskt och genomsyrat av osäkerhet och paranoia. Storebror kan se och höra dig hela tiden, och sätta dig i arbetsläger när som helst. Hänga dig i en offentlig avrättning. Eller ännu värre, göra dig till en operson. Ta bort dig helt och hållet ur historien, så att det blir som att du aldrig existerat.
Winston har alltid varit tveksam till partiet och Storebrors makt. Kan det verkligen vara den bästa av världar? Har det aldrig sett annorlunda ut? Och är det ingen annan som reagerar på att historien hela tiden skrivs om, att Storebror säger en sak en dag och sedan en annan? I sin kollega och kamrat herr O'Brien misstänker Winston att han har en liktänkande, men hur ska de lyckas samtala om partiet utan att Storebror hör dem? Och Julia - kvinnan som kliver in i Winstons liv och återuppväcker förbjuden åtrå och än mer förbjuden kärlek - hur ska de lyckas hålla sitt förhållande hemligt, och sig själva vid liv?
1984 var tankeväckande, och det märks vilken milstolpe den varit för litteraturen när man väl stiftar bekantskap med den. Själva grundstommen i många sedan kommande titlar med liknande teman, med övervakningssamhälle och diktatur, likt exempelvis Hungerspelen eller Maze Runner (om vi bara ska prata titlar från de senaste åren). Att den skrevs redan 1948 är lite svårt att greppa.
Men förutom att den är viktig och att den satt sina spår, är den inte speciellt underhållande eller kul att läsa. Det är ganska tung läsning, svårmodigt, och tortyrscenerna är närapå oläsliga i sin vidrighet. De bästa delarna är de med Julia, när Winston och Julia diskuterar politik och jämför sina (ganska olika) världsåskådningar. Julia är en fantastisk karaktär! Så boken är som bäst i mitten. Sista delen är otroligt tung, men är väl också den jag kommer bära med mig längst i all sin uppgivenhet. Jag är glad att jag numera kan säga att jag har läst 1984, men jag kommer aldrig att läsa den igen.
2015-08-17
Betyg
Lyssnade på den som ljudbok, i alldeles för korta bitar. Så bra och så spännande, men jag önskar att jag läst den istället för lyssnat. Passar säkert att grotta ner sig i, allt i ett enda svep.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
