Änglarösten

Utsedd till årets bästa översatta kriminalroman - "The Martin Beck Award" - 2005 av Svenska Deckarakademin. Juryns motivering: Ett starkt berörande familjedrama i kriminallitterär form. Julen står för dörren när en anställd på ett stort hotell i Reykjavik hittas mördad i det källarrum där han även bott. Han verkar ha levt ett ensamt och isolerat liv, men när Erlendur och hans kollegor börjar göra efterforskningar upptäcker de att hans barndom varit både spännande och samtidigt tragisk. Han var nämligen en mycket lovande barnstjärna, hårt driven av sin pappa, med en strålande karriär som sångare framför sig. Ända tills han blev tonåring och rösten försvann för gott mitt under en konsert... Men vem kan ha haft intresse av att ta livet av denna enstöring? Precis som i sina tidigare böcker har Arnaldur Indridason skrivit en tät, vardagspsykologisk berättelse, mot fonden...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Gunnel Lindström

2015-05-23

Betyg

En mycket lättläst och underhållande bok av en skicklig författare.

E

Ewa H

2014-10-30

Betyg

Mycket prat och väldigt lite spänning. Men ett gripande familjedrama som även speglas i krimaren Erlendurs liv.
Lite knepigt är det med de isländska namnen.

M

Maria Hjelm

2013-07-22

Betyg

Märkliga dialoger, tråkig, karaktärer som jag inte kan ta till mig och boken känns överhuvudtaget inte trovärdig. Jag är i och för sig en kräsen läsare, men detta är inte bra alls...

Cindy Kempe

2012-09-08

Betyg

Kul att läsa deckare från andra länder än Sverige, USA eller Storbritannien. Fastnade för författarens dialoger i boken. Även de parallella historier som finns och på något sätt har samma tråd som huvudberättelsen. Jag får som läsare hela tiden fundera på moraliska dilemman, och jag blir placerad i situationer jag själv aldrig tänkt på.

Marita Ryen

2012-08-11

Betyg

En bra deckare men inte så spännande. Går framåt i sakta mak.

Karin Jonsson

2012-05-17

Betyg

Drama och mäniskoöden maskerad som kriminalroman, läs den!

Monika W

2011-10-26

Betyg

Som vanligt är Arnaldur Indriðason ett säkert kort. I den här boken är vi inte ute så mycket i Islands karga natur, utan mest inne på ett hotell, men på något sätt så känner jag ödsligheten ändå. Och det beror inte bara på de numera frekventa tillbakablickarna på Erlendurs barndom och hans traumatiska upplevelse. Allt andas karghet, ödslighet, kyla, mörker och ensamhet. Det låter deprimerande, men det är det absolut inte. Det här är bra.

Tempot är oerhört långsamt och för mig känns det verkligen konstigt att jag tycker om det, men just i de här böckerna kan jag inte tänka mig något annat. Jag tycker också att det kommit fram lite andra sidor hos författaren, ironi till exempel. Jag har inte upplevt det så tydligt i de två tidigare böckerna. Hoppas det håller i sig.

Vad man skulle kunna tro skulle vara jobbigt är att tre olika historier avhandlas parallellt. En i nutid, som handlar om mordet på hotellet, en som börjar längre bak i tiden men kommer fram till nutid, som handlar om en misshandlad pojke och till slut, Erlendurs barndom. Trots att partierna avlöser varandra lite hur som, så blir det inte hoppigt och störigt. Upplägget är så snyggt att jag hela tiden bara ville läsa vidare.

Karaktärerna beskrivs inte så mycket, utan man får mer uppleva hur de är, genom vad de säger och gör. Precis som det ska vara, enligt mig. Nu i tredje boken tycker jag att jag kommit Erlendur, Elínborg och Sigurður Óli riktigt nära, även Erlendurs dotter Eva Lind har man lärt känna ordentligt. Men varför får vi aldrig träffa Erlendurs son?

Egentligen är det beundransvärt att man kan skriva en så uttömmande och fullödig berättelse på så få sidor. Kanske borde en del andra författare gå i skola hos Arnaldur.

Boktipset estimerade betyg var 4.1, jag ger den 3.5.

Rasmusmatte .

2011-04-22

Betyg

Gillar verkligen denna författare och dess okomplicerade sätt att skriva på

U

Ulrica Sandell

2011-04-08

Betyg

Kommentera...

C

Camilla Alfredson

2011-01-11

Betyg

Jag håller med Karin R-g att uppläsarens röst är (omotiverat) hård ibland, dvs när vissa av personerna pratar - inte alla!
En kärv och allvarlig bok, med stråk av en för mig lite speciell (isländsk?!) humor.
Mer torr än spännande - vilket ger berättelsen dess karga charm!

Engelska Väninnan

2010-02-20

Betyg

Arnaldurs tredje bok. Jag har förut läst Kvinna i grönt (2004). Den här var ännu bättre. Mycket därför att vi också kommer Erlendur närmare inpå livet och att lösningen av detta fall mildrar hans sorgsna psyke. Andra kriminalare som återkommer är Elinborg, som är galen i mat, och mycket engagerad i barns utsatthet samt snygge Sigurdur Oli som försöker få barn med sin Bergthora, för att hon vill det. Här liksom i förra boken är det minsann inga idyller som skildras. Nej det är skuggsidan som gäller. En mordgåta löses, men det handlar om så mycket mer. Barns utsatthet och beroende av sina föräldrar och hur svårt det också är att vara förälder.

Patricia B

2010-01-26

Betyg

Känns väldigt tillrättalagt och inte särskilt överraskande.

M

M W

2009-12-01

Betyg

Kommentera...

Eva Sundgren

2009-10-23

Betyg

Lättläst och bra deckare

Karin R-g

2009-08-21

Betyg

Lite tjatig, dialogerna känns iofs verkliga, men måste man skriva allt?
Ett litet minus för uppläsaren som har lite för hård röst ibland.

S

Solveig Perklen

2009-05-03

Betyg

Lite ojämn, ingen bladvändare, men ganska trevlig. Personerna skildras med enkla tillräckliga medel och dialogerna är läsbara.