Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från ön Valö utanför Fjällbacka. En fin påskmiddag är uppdukad i matsalen, men alla utom den ettåriga dottern Ebba är borta. Har de blivit utsatta för något brott eller försvunnit frivilligt? Gåtan har aldrig fått någon lösning. Många år senare återvänder Ebba till ön och den gamla barnkolonin där hennes pappa med hård hand drev en internatskola. Hon och maken Mårten har förlorat sin lille son, och i ett försök att övervinna sorgen och gå vidare har de bestämt sig för att rusta upp huset och öppna ett bed and breakfast. När Erica Falck får höra om parets planer blir hon både överraskad och nyfiken. Hon har tidigare forskat...
Visa mer
Recensioner
2019-10-13
Betyg
Ibland kan Camilla Läckberg få till det, men inte denna gång. Återigen är en privatperson duktigare än polisen...det blir bara dumt.
2015-08-27
Betyg
Lättlyssnat i bilen men någon större läsupplevelse är det inte. Jag börjar verkligen tröttna på de svenska deckarförfattarna som verkar använda samma mall när de skriver böcker.
2015-05-11
Betyg
Inte särskilt bra. Bra idé men dåligt skriven. Jag känner inte igen mig från Fjällbacka!/Lilian
Betyg
Liksom i alla andra Läckbergs böcker är det själva grundhistorien som får mig att läsa vidare. Det är rätt spännande men hon drar ut på det hela på ett ganska tråkigt och billigt sätt. Tyvärr är alla dialoger hopplöst tråkiga och en del personer är alldeles för jobbiga och får en att vilja lägga ner läsningen emellanåt.
Betyg
Deckare? Verkligen! Det finns mer spänning i böckerna om Tintin och kapten Haddock än det här överdrivna, fjolliga skräpet som är så pinsamt dåligt skriven att jag blir frustrerad. Att kalla Camilla Läckberg för kriminalförfattare är fel. Det är samma små gullig-gulliga relationsdeckare, med en stor portion av blöjbyten och annat jag faktiskt inte är särskilt intresserad av att lyssna på. 40 minuter gav jag det här skräpet, och det var 39 för mycket! Man kan tydligen få skriva hur dåligt som helst och ändå tjäna miljoner.... Jag kanske också skulle börja skriva.... Rekommenderas inte!
2013-08-10
Betyg
Ännu en bra bok, men handlingen blir lite väl... För mycket? Men klart läsvärd, Läckberg skriver bra.
2013-06-27
Betyg
Det här var min första Läckberg och jag måste säga att hon får oförtjänt mycket kritik. Det här är inte sämre än mycket annat ideckargenren. God underhållning.
2013-06-03
Betyg
Tycker att läckberg har blivit bättre. Spännande historia om än dock lite förutsägbar på sina ställen. Den är såklart väldigt lättläst
Betyg
Jag tyckte nog faktiskt att det här var Camilla Läckbergs bästa ok (av dom jag läst). Bästa historian, svårt för mig att lista ut och inte överdrivet bebissnack. Däremot är jag inte så förtjust i Erica. Hon känns självisk och helt omedveten om hur mycket hon offrar andra människor för att få som hon vill. Och inte får hon betala så mycket för det heller. Så funderar jag lite på hur det är med sekretessen bland dessa poliser...
Betyg
Läckberg skriver med ett visst driv som gör att jag stannar kvar i boken. Trots att den känns som skåpmat från tidigare böcker, trots att intrigen var omöjlig och personerna för många och snuttifierade. Med facit i handen borde jag aldrig ha börjat läsningen. Erica är inte längre min vännina, den irriterande människan.
Betyg
Året är 1974 när polisen i Fjällbacka
får ett underligt samtal om att de borde komma ut till ön Valö
och när de kommer dit upptäcker de att en hel familj är borta,
alla utom en ettåring som tultar omkring.
Påskbordet är uppdukat men tallrikarna halvätna,
som om de bara reste sig mitt under middagen och försvann.
Ett mysterium som aldrig fick någon lösning.
Många år senare återvänder Ebba,
som då var ettåringen som hittades,
till Valö och till huset som länge stått obebott.
Hon och Mårten har bestämt sig för att renovera upp det,
att renovera sig ur sorgen.
När Erica Falck får höra om det blir hon nyfiken,
hon har länge forskat om Ebbas familj
och om vad som hände den där påsken 1974.
Men renoveringen hinner knappt påbörjas
innan de blir utsatta för ett mordbrandförsök,
sedan hittar de intorkat blod under matsalsgolvet.
Ondskan i Ebbas förflutna tycks ha kommit ikapp henne.
Camilla Läckberg fortsätter i samma stuk,
ett sätt som på något sätt verkar vara ett vinnande koncept.
En historia länkas samman med något ur det förflutna,
Erica agerar privatdeckare och löser en och annan gåta åt polisen,
familjeproblemen hopar sig och det blir mer chiclit än deckare
och samtidigt kan läsaren lätt räkna ut vissa saker långt innan polisen.
Jag avskyr när det kommer en utomstående (Erica Falck)
och löser sådant som polisen inte kan,
Fjällbacka kan ha den sämsta poliskåren någonsin.
Jag tycker heller inte om när jag som läsare löser allt långt innan boken är slut.
Jag tycker inte om när vardagsproblemen tar större plats än deckarbiten.
Jag hatar dessutom karaktären Erica för att hon ständigt ljuger för sin man
och sedan rinner det bara ut i sanden, som om det är helt okej att hon lägger näsan i blöt.
Jag vet inte varför jag läser böckerna av Camilla Läckberg
när jag så uppenbart inte tycker om dem,
kanske för att det ändå är något som man bör göra.
Hon ligger ju ändå alltid främst i boktoppen.
Sedan vill jag inte vara en sådan som säger att jag inte tycker om något
som jag själv inte har läst, nu kan jag stå för mina åsikter.
http://romeoandjuliet.blogg.se
2012-08-20
Betyg
Älskar Camillas böcker otäcka mord i mysig miljö. Skiftningen mellan nu och då är också intressant.
2012-03-22
Betyg
Jag gillar ju Camilla Läckberg och läser alla hennes böcker! Denna om önskade och oönskade barn var lika bra som alltid! Spännande med historisk koppling till modern mordhistoria!
2012-03-12
Betyg
Bättre än dom senaste i sviten. Dock börjar frun storyn bli lite färdigbehandlad. Men "fallet" i boken gör att det blir en 3a
Betyg
Jag har lästa alla sju tidigare böcker i serien och Änglamakerskan är i samma stil som det tidigare böckerna. Boken består av två olika spår, ett som utspelar sig i bakåt i tiden, i det här fallet 1974, och ett spår som utspelar sig i nutid. Som vanligt blandar Läckberg polisarbete med vardagsdramatik.
Jag är lite kluven kring vad jag tycker om Läckbergs böcker. Dom är inte speciellt djuplodade eller språkligt imponerande, vilket kanske inte är meningen heller. Läckberg själv säger att hon skriver underhållningslitteratur och temporär underhållning är definitivt böckerna och så är fallet även denna gång. Änglamakerskan är spännande och är ett utmärkt sätt att fly vardagen och få lite avkoppling.
Det märks att Läckberg har gjort det här med bokskrivandet tidigare. Texten och historien flyter på bra. Dock är boken väldigt pratig och onödigt lång. Jag tycker nog boken hade mått bra av att kortas ner 100-200 sidor. Det finns en del sidohistorier som jag inte tycker bidrar till boken över huvud taget.
Eftersom det var ett tag sedan jag läste en Läckbergs bok så var det lite kul att åter träffa Erica, Patrik, Anna, Gösta med flera.
Jag tycker nog att Änglamakerskan är en av Läckbergs bättre böcker. Den som läser Änglamakerskan får precis det man förväntar sig när man läser Läckbergs böcker. Spänning, lättläst, underhållande och några dagar efter att boken är slut har man glömt stora delar av handlingen men det gör ingenting.
På www.bokbrus.se finns alla mina ljudboksrecensioner samlade.
Betyg
Oj vad lång tid det tagit att läsa denna bok, minst tre månader. Beror det på att den är dålig? Nej snarare att jag varit alldeles för stressad och trött. Jag har läst några sidor varje kväll och knappt det ibland.Ibland har det gått en vecka mellan läsningarna. Jag tycker boken är riktigt bra, genomtänkt handling även om den inte var jättespännande.Fast trovärdigheten,,får verkligen hustrun följa med sin gubbe ut på uppdrag. Tror knappast Camilla följer med Martin ut på uppdrag..
2011-12-04
Betyg
Tycker det här är hennes sämsta bok. Dialogen är bitvis urkass. Det känns som att hon stressat fram den här boken. Men för mig som är uppvuxen runt om Fjällbacka är den ändå läsvärd.
Betyg
Åttonde delen i Fjällbackaserien var ungefär likadant upplagd som de andra sju. Två parallella historier, en dåtid och en nutid, där dåtiden förklarar nutiden. Jag tycker Läckberg gör det här jättebra, framförallt så går historierna i kronologisk ordning, var för sig alltså, och man behöver inte hoppa fram och tillbaka i respektive tid. Om jag ska vara helt ärlig så var faktiskt dåtidshistorien den mest spännande och den som hela tiden gjorde att jag ville fortsätta läsa.
Nutidshistorien var som den brukar, man retar sig otroligt mycket på den nyfikna Erica och på hennes mjäkige man Patrik, som låter sin fru följa med på brottsplatser och förhör. Jag tycker ändå inte att Erica är speciellt osannolik, jag vet med all säkerhet att nyfikna människor som hon faktiskt existerar. Den besserwisseraktiga svärmorn och den hjälplösa lillasystern är också här och förbättrar historien. Jag förstår ju att det kan vara svårt för Patrik att säga ifrån till sin mor, men jösses, han är ju faktiskt en vuxen karl med egen familj. Och det är hos den familjen hans största lojalitet borde vara.
Vad som störde mig ordentligt var inget av ovanstående och inte heller de endimensionella personerna eller språket. Det som gjorde mig riktigt irriterad var att Läckberg, den här gången, inte spelade rent. I deckargenren finns det något som heter fair play och det betyder att läsaren vet lika mycket som den/de som utreder brottet, för att man helt enkelt ska ha samma chans att komma på vem brottslingen är. Här hände det vid ett flertal tillfällen att vittnen och andra förhörda berättar något, som man som läsare inte får veta. Det höll på att göra mig tokig. Den avgörande faktorn fick man inte heller veta förrän alldeles mot slutet, fast både polis och Erica läst förhörsprotokollen. Det gjorde kanske inte så mycket i det stora hela, för det var ganska enkelt att räkna ut vem och varför. Fast lite fel blev det ändå...
Kontentan av det hela är att boken ger några timmars underhållning, men deckarhistorien har man nästan glömt så fort man slår ihop boken. Det som lämnar ett bestående avtryck och som jag förmodligen kommer att försöka hitta mer att läsa om är dåtidshistorien. Den gjorde mig mycket nyfiken på Görings liv och leverne. Jag hade ingen som helst aning om att han höll till mycket i Sverige efter första världskriget och att han till och med hade en svensk fru. Det måste ha missats på historielektionerna i skolan.
Boktipset estimerade betyg var 3.9, jag ger den 3.5.