Jag kommer ofta p mig med att tnka p en film som jag sg nr den kom, 1950, Anderssonskans Kalle. Jag kunde inte f nog av den. Den stmde, helt enkelt. Med vad kan man frga sig? Med min syn p livet? Nja. Jag skulle inte vilja ta till s stora ord, vid nio rs lder har man ingen syn p livet, i s fall r den ytterst begrnsad. Den kommer frst senare, d man hunnit fram till mer sammanfattande omdmen. D man ver huvud taget stller sig sdana frgor. D, nr jag hade Anderssonskans Kalle som idol, gllde betydligt mer nraliggande och ptagliga ting som morsan och farsan, syskonen, skolan och lrarna, kompisarna, vilka samtliga, undantaget morsan, syskonen och kompisarna, stod fr verhet och regelverk som jag inte knde mig bekvm med, fr att uttrycka sig milt. Dr fanns redan ett uttalat motstnd som fick ytterligare nring av Kalles framfart p vita duken.
Visa mer
Recensioner
Bli frst med att recensera denna bok
