Anckarström och kungamordet: Historien i sin helhet

Betyg

Mycket intressant och rolig läsning. Skildringarna av dåtida Stockholm och språket gör det lätt att leva sig in i berättelsen.

Betyg

Om jag skulle läsa boken högt skulle det låta som en 100 år gammal journalfilm som frossar i stockholmska gatunamn. I text blir det ännu mer blasé.

Betyg

Brunner har vetenskapliga anspråk och det märks. Boken är i långa stycken skriven som en sämre akademisk avhandling. Språket är torrt. Omtagen är många. Intresset för ovidkommande detaljer är legio. Behovet av starkt kaffe hos läsaren för att inte falla i sömn är påtagligt. Till slut så dör både Gustaf III och Anckarström själv. Det vet vi ju alla. Det är här som romanförfattaren Brunner, i motsats då till sina båda huvudfigurer och kanske en och annan läsare, vaknar till liv. Språket blir levande och nyanserat. Framställningen blir intressant, inte minst när vi kan läsa om fegheten och rädslan hos de flesta av konspiratörerna. Men det är så dags.

Betyg

Vem sa att svensk historia inte var spännande? Även om man trodde att man visste hur det slutade? Denna omfångsrika historiska dokumentär kring en av de mest okända välkända personerna i vår historia - kungamördaren Anckarström - är fängslande och full av intressanta fakta. Det är svårt att förstå att vi för bara drygt ett par hundra år sedan var så barbariska i vårt utövande av den offentliga makten. Beskrivningen av Gustav III är spännande i sig - hur han utvecklas till fjantig men farlig maktspelare. Dessutom med bristande självinsikt, vilket tycks som snarare regel än undantag bland alla tiders självupptagna regenter. Ibland blir det svårt i boken att skilja värderingar från fakta, en notapparat hade hjälpt och höjt betyget. Men då hade deckarkänslan försvunnit ...

Betyg

Pallade inte läsa klart.

Betyg

Brunner förmår att göra att damma av historian och göra berättelsen om den bespottade kungamördaren dagslevande, det här är ganska nöjsam läsning även för den vars historieintresse är så där lagom stort.