Äntligen en ny roman av succéförfattaren till Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann!
Ny bok av Jonas Jonasson, författare till succéromanen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Analfabeten som kunde räkna är precis som föregångaren en fantastisk skröna, skriven med humor och värme.
Jonas Jonasson lyckas att både lättsamt och underhållande göra upp med fundamentalismen i alla dess former och passar samtidigt på att slå hål på myten om att kungar inte nackar höns. En av årets mest efterlängtade böcker!
Hon började arbeta som femåring, blev föräldralös vid tio, överkörd vid femton. Ingenting tydde på annat än att hon skulle leva ett tag i sitt skjul i Sydafrikas största kåkstad och sedan dö, saknad av ingen. Om hon nu inte varit den hon var, men det var hon ju. Nombeko Mayeki var analfabeten som kunde räkna. Ödet tillsammans...
Visa mer
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Det är en rolig bok (som förväntat), men den hade kunnat bjuda på lite mer djup och komplexitet i berättelsen. Skön humor, men den hade varit ännu bättre med lite mer varierade karaktärer och oväntade vändningar.
Jättelång och rolig och så ofattbart osannolik. Kudos till författaren som tycks ha gjort omfattande samhällsvetenskaplig, politisk och historisk research - för att sedan blanda upp det med lika omfattande bullshit. Applåd
Min man är från Sydafrika därav lite större intresse till denna bok. Jag tycker att allt som hände i Sydafrika och det som beskrivs där var riktigt bra. Tyvärr tycker jag att boken tappar mig helt när de kommit till Sverige. Det blir inte intressant.
Jag började lyssna på Analfabeten som kunde räkna som ljudbok, för jag hade laddat hem en ganska värdelös ljudboksapp som erbjöd två veckor av gratis användande. Tråkigt nog hann de två veckorna ta slut innan boken gjorde det, och då appen var så dålig kände jag inte för att betala för att få lyssna de sista tre timmarna (som trots allt inte kändes tillräckligt spännande för att vara värda 200 kronor). Däremot grämde det mig att inte ha avslutat boken, så jag blev glad när jag igår hittade den i mammas och pappas bokhylla! Läste därför de sista kapitlen i bokform, för jag ville trots allt veta om huvudkaraktärerna till sist skulle lyckas göra sig av med den där himla atombomben.
Boken är rolig, och dess storhet ligger i det finurliga sättet varpå den är skriven. Jag känner lite Tage Danielsson-vibbar i språket, och i de ofta dubbelbetydande meningarna. Historien däremot, är lite väl otrolig, ibland på gränsen till löjlig. Boken hade mycket väl kunnat vara hälften så lång och ändå fått samma historia berättad, med undantag för några hundra anekdoter här och där. Ibland blir den rent irriterande i sin hopplöshet, och genom hur det hela tiden går käpprätt åt helvete för de inblandade.
Många gånger skrattar jag dock rakt ut och jag njuter ändå av ljudboken - jag tycker den passade perfekt i det formatet! Uppläsaren var genial, så jag ska så småningom (om jag hittar någon ny gratisapp eller liknande) ta mig an författarens mästerverk, Hundraåringen, i ett par hörlurar.
Jag gillade verkligen Hundraåringen, men EN sån bok räcker. Storyn i Analfabeten är häftig och annorlunda, och författaren har en enorm fantasi och författarförmåga, men för mig blev det lite för mycket av det goda.
En klar förbättring mot den förra överreklamerade hundraåringen. Tenderar till att bli lite för utdragen emellanåt, men på det hela taget ett gott jobb av Jonasson.
Underhållande och läsvärd skröna, kryddad med samhällskritik. Men bitvis blir det för tramsigt och dessutom i segaste laget. Hundraåringen...var bättre.
Känns som en sämre variant av 100-åringen som klev ut genom fönstret. Inte lika uppfinningsrik. Men om man tillhör skaran som var störtförtjust i den kanske man gillar den här också.
Köpte boken på bokmässan och lyssnade på JJ som berättade om Hundraåringen mera än om denna.
Hur han får till det är makalöst, men Analfabeten slår ändå inte Allans äventyr, även om de är hisnande. Läsvärd för den som tål humor och otroliga sammandrabbningar mellan platser och kändisar.
Mycket rolig! Underfundig och underhållande. Jag var misstänksam först om den skulle hålla måttet med Hundraåringen, vilket den gjorde med god marginal.
Underhållande men inte alls lika rolig som "100 åringen". Jonassons metod att placera okända personer i oväntade historiska perspektiv känns denna gång lite förutsägbart.
Svag trea. Boken är stundvis tveklöst mycket underhållande! Men utan att sitta på några höga litterära hästar så upprepar Jonasson samma grepp gång på gång. Det gäller språket så väl som handlingen. Det blir helt enkelt lite tjatigt.
Första halvan av boken upplevs därför som en solid fyra, medans den sista halvan är en transportsträcka till slutet.
Kommer eventuellt läsa kommande böcker av Jonasson ändå. Det känns verkligen inte som ett verk som är tungt att ta sig an. Men han får nog tänka lite mer nytt än att bara byta kön och hudfärg på huvudkaraktären.
Jag tycker väldigt mycket om den här romanen. En fantastisk berättelse som fick mig att fundera på människan och vad det innebär att existera. Trots det skarpa allvaret fanns härlig sarkasm som gjorde att jag skrattade högt!
Jonasson har i sin stil likheter med Paasilinna från vårt östra grannland. Till skillnad från Paasilinna så blir Jonassons böcker, i mitt tycke, något för utdragna vilket gör att sista fjärdedelen blir seg innan man får veta hur det slutar.
Trivsam och rolig bok, i samma stil som hundraåringen, typ. En skojig lite orealistisk historia, och lite politik inblandat... Hundraåringen var bättre dock!