Amuletten från Samarkand

Stroud, Jonathan

| 2003

Flag from sv

74


"Jag lät den blå elden dö ut för att ersättas med en frän lukt. Grabben började tala. Mycket pipigt. - Jag befaller dig ... att ... att ... (Nå, fram med det!) ... s-s-säga ditt n-namn. Det är vanligtvis så de inleder, nybörjarna. Meningslöst pladder. Han visste och jag visste att han redan kände till mitt namn, hur skulle han annars kunna frammana mig?" Djinnen Bartimeus finner sig frammanad av en tolvårig pojke, en trollkarlselev som inte är torr bakom öronen ännu. Pojken Nathaniel beordrar Bartimeus att stjäla Amuletten från Samarkand från en mäktig trollkarl. Nathaniels motiv är enbart hämnd för en oförrätt men han inser snart att han tagit sig vatten över huvudet. Trollkarlen Lovelace som äger amuletten smider sina egna fruktansvärda planer för att röja undan konkurrerande trollkarlar. Nathaniel blir tvungen att använda all sin trollkarlslist och hänsynslöst utnyttja Bartimeus...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Betyg

Nathaniel är magiker, och i den värld som målas upp i Jonathan Strouds Bartimaeus-serie är magiker egentligen inte trollkunniga. De besitter istället möjligheten att tillkalla olika demoner, att binda dessa vid avtal och förslava dem, för att få dessa underjordens varelser att utföra magiska under i magikernas namn. Bartimaeus är en sådan demon, eller snarare en djinni, tusentals år gammal, som efter en tillkallande ritual hamnar i Nathaniels våld. Nathaniel är å sin sida 14 år, och sitter på ett knivskarpt intellekt och en enorm självaktning, men utan självinsikt och en kort stubin samt enorm lättkränkthet (han är med andra ord inte speciellt charmig). Barthimeus blir skickad på uppdrag att kidnappa den ovärderliga amuletten av Samarkand, från en av Storbritanniens mest vördade magiker - Simon Lovelace, som också är besinningslöst ond och inte skyr några medel att nå dit han vill.

Tyvärr tyckte jag inte riktigt att historien kom igång ordentligt. Jag gillade Bartimaeus och dennes witiness, men avskydde egentligen Nathaniel och kunde inte riktigt känna sympati för dennes handlingar och känslor. Allt som händer är ju egentligen till följd av Nathaniels idiotiska beslut (baserade på bland annat hämnd, kränkthet och en känsla av att vara förmer än andra), som han vägrar erkänna sin egen skuld i för sig själv, och jag får bita mig i läppen för att inte skrika rakt ut i ren frustration över dennes personlighet. Som tur är tar ändå en personlig resa fart mot slutet, och jag märker en viss förändring i Nathaniels person mot bokens upprinning - vilket gör att jag blir sugen på att läsa fler böcker i serien, för att se om han förändras.

Anton Johansson

2014-05-24

Betyg

Tyvärr inte i samma klass som Harry Potter, men trevlig läsning om trollkarlar är det allt ändå! Världen som byggs upp är inte tillräckligt fantastisk för min smak, men boken är fyndigt skriven och ett par gånger under resan skrattade jag till ljudligt.

A

Andrea Bossner

2014-03-05

Betyg

En underhållande trollkarlsbok i stil med Harry Potter, fast inte alls lika välskriven. Plus för kvicka kommentarer och humor!

Anna Johansson

2011-03-31

Betyg

Jag sögs inte riktigt in i bokens handling, så som jag vill göra när det är en riktigt bra bok. Boken vänder sig mer till barn/ungdomar, märks framför allt av språket. Den blir bättre framåt slutet, och jag blir faktiskt lite sugen på att läsa de två andra böckerna.