American psycho

Betyg

Jag började läsa American Psycho efter att ha sett en lista över ”the most disturbing books of all time”. Jag visste även att Thomas Quick inspirerades av American Psycho när han hittade på sina mord. Men aldrig hade jag trott att en bok som utlovade så mycket skräck och brutalitet skulle göra mig så uttråkad. Under hela läsningen tänkte jag ”men snart måste den ju komma igång”, jag hade fel.

Easton Ellis måste älska uppradningar för det ska listas allt från hudvårdsrutin, träningsrutin, elektronik i hemmet, beställningar som gjorts, varor i en butik osv osv. Och låt oss inte glömma klädmärken. Vad alla människor har på sig ska nämnas varje gång. Dessa uppradningar kan sträcka sig upp till 7 sidor! 3 kapitel listar olika artisters alla låtar... Alla dessa listor och genomgångar vad folk har på sig (vilket jag fullkomligt skiter i) gjorde det till en börda att läsa American Psycho och det kändes som att boken aldrig skulle ta slut. Om man bortser från alla uppradningar så är väl handlingen i övrigt okej. Och visst, morden är brutala och jag kan med säkerhet säga att det är det brutalaste jag någonsin har läst. Våldet kommer i små passager från ingenstans vilket överraskar läsaren. Dock är det först kring sida 300 som tempot ökar.

Jag förstår varför vissa kan ha svårt att läsa American Psycho på grund av allt våld men för mig var det inte våldet som gjorde den svårläst utan hur fruktansvärt tråkig den var.

Betyg

Det är 1980-tal och Wall Street i New York överflödas av yuppies som lever ultimata lyxliv. De flockas kring hippa lyxklubbar, -barer och -restauranger. Det är en societet som kännetecknas och omges av dyra lyxartiklar och klädmärken. Det omsluts helt av trender och är besatta av att konstant hävda sig själva. De är fåfänga och föraktfulla individer med exklusiv smak. Det är en sluten krets fylld av moralösa, märkesbesatta och självupptagna karriärister och opportunister. De bedrar, älskar och hatar varandra, bildligen och bokstavligen. En av dessa ytliga personer är Patrick Bateman. Han är välutbildad, charmig, snygg, framgångsrik och helt,.....ja,....galen. Patrick Bateman tycks, till ytan, vara en resonlig, pedantisk, karismatisk och charmig ungkarl. Men under ytan, i avgrunden av hans inre, slumrar en vrede och ilska utan dess like. Det är hämningslöst raseri och kaos i en tom själ som får sitt utbrott i form av sinneslös våld och övergripanden i syfte att stilla sitt sinne.

Enligt författaren, Bret Easton Ellis, handlar hans succéroman American Psycho till viss del om hans faders vrede, statusfixering och ensamhet. Detta skildras noggrannare och utförligare genom författarens självbiografiska drag i romanen Lunar Park. Patrick Bateman, huvudkaraktären i American Psycho, förvandlas med faderns brister och laster till en fiktiv seriemördare av Bret Easton Ellis. Författaren menar på att Patrick Bateman är en notorisk opålitlig berättare och med handlingen bör man fundera extra noga ifall brotten verkligen begås. Morden och tortyren, som skildras i American Psycho, är i själva verket fantasier födda ur Patrick Batemans vrede och frustration över hur USA fungerade, och trots sin rikedom hur fångad han var i systemet.

”Jag måste lämna igen några videorullar.” Är en av flertalet dråpliga kommentarer som ständigt refereras ur succéromanen American Psycho. Förutom de välkända grafiska, groteska och våldsamma beskrivningarna är det en roman som kantas av satir och humor av säregen art. I romanen American Psycho av Bret Easton Ellis introduceras en krets av rika, fåfänga, självupptagna yuppies i 80-talets Wall Street, New York. En av dem är huvudkaraktären, Patrick Bateman. Han är en överdriven och grotesk uppdiktad karaktärsskildring, som dessvärre mycket väl skulle kunna vara en verklighetstrogen person. Det är en huvudkaraktär som hyser intresse för seriemördare, samt idoliserar Oliver North och Donald Trump. Patrick Bateman är delvis en spegling och skapelse av amerikanska 80-talets frustration och ångest. Att läsa American Psycho är som djupdykning ner i helvetets avgrund, i en tillvaro som kantas av hänsynslös tortyr och våld. Det är plågsamt, och med avsmak, svårt att läsa de realistiska och grafiska scenerna som författaren, Bret Easton Ellis, utmålar. Det är dock scener som levereras med hänförande precision och kraft. American Psycho lyckas förmedla och lämna djupa avtryck i litteraturen med ett tidlöst innehåll och suggestiva budskap.

Betyg

Har läst den några gånger. Boken är självklart bättre än filmen - men de balanserar upp varandra rätt bra ändå. Som två skilda konstverk som ger varandra tyngd.

Kan också rekommendera intervjun med författaren till boken, regissören till filmen och Christian Bale (som finns på Youtube), där de diskuterar de olika frågor och tolkningar som berättelsen väcker.

Betyg

Ganska underhållande, med en huvudperson som ju inte har rollen att attrahera utan att fascinera. Om storyn hade nån ordentlig riktning skulle det nog tippa över till en fyra.

Betyg

Oh my god, förstår inte vitsen med att läsa böcker som denna. Vidrig. 140 sidor klarade jag innan våldet spårade ur total, usch.

Betyg

Mycket bättre än filmen. Varning för illamående vid läsning. Genial psykologisk profil.

Betyg

Usch men ändå facsinerande. Var bara tvungen att läsa ut den.

Betyg

Vidrig, absurd och fullkomligt genialisk.

Betyg

Det är nästan helt omöjligt att sätta ett betyg på boken. Den skulle kunna vara en femma lika väl som en etta. Jag höll på med den så länge, jag kunde inte läsa när det varit allt för vidrigt och fick ta en paus tills jag nästan glömt hur sjukt det var, bara för att läsa ännu sjukare saker i nästa session.
I mitt tyckte kan bara en väldigt, väldigt uppfuckad person skriva en bok som denna. Hur kan man leva sig in i och beskriva det som Bateman gör och lever i?
Biten med råttan blev nästan för mycket!

Betyg

Såg filmen innan jag läste boken, många bra scener utlämnade i filmen, men fortfarande väldigt bra i bägge formaten.

Betyg

Det är nästan helt omöjligt att betygsätta denna bok. Jag hade kunnat sätta en etta lika gärna som en femma. Samtidigt som den är otroligt välskriven och har ett fascinerande språk och upplägg (jag älskar detaljbeskrivningarna av folks utseende och kläder, bara det är helt skruvat) så är det den enskilt vidrigaste bok jag någonsin har läst. Det går inte ens att jämföra med något annat. Detta är den enda bok som har fått mig att vilja spy och jag grät flera gånger. Och jag hatar den för det. Författarens detaljrikedom i våldet är helt enkelt ... psycho.

Betyg

En av de vidrigaste böcker jag läst!
Huvudkaraktären Batemans fixering vid detaljer och det knivskarpa, iskalla tonläget i beskrivningarna, vare sig det rör sig om ett snyggt visitkort eller utförandet av ett sadistiskt mord, är som en näve i magen.

Betyg

För mycket tjat om detaljer såsom vilken visitkortsvit som är bäst. Men härliga splatterscener där i mellan!

Betyg

Ärligt talat så tyckte jag att den var tråkig och tröttnade efter mindre än halva boken. Handlingen greppade aldrig mig, ointressanta karaktärer och ett vekt budskap. Efter de första kapitlen hade man fått hela grejen klart för sig; en massa rika, ytliga människor som inte bryr sig om någonting annat än märken och status och fick sedan det upptryckt i ansiktet om och om igen utan att boken någonsin tycktes komma någon vart. Den var inte ens så grotesk som jag hade förväntat mig att den skulle vara.

Betyg

Jag vet inte vad jag ska säga. Hur kan något så välskrivet och innehållsrikt vara så fruktansvärt groteskt?

Jag läste den för över ett år sen och lider fortfarande...

Betyg

Boken du inte vill att dina barn ska läsa, alltså litteraturens svar på Motorsågsmassakern. Ångest i mängder hanterad på sämsta tänkbara sätt. Låt för guds skull bli att äta samtidigt som du läser boken. Såg filmen när den kom och blev illa berörd, den är dock ingenting mot sin litterära förlaga. Absolut ingen dålig bok, klart läsvärd skildring av hur mycket tomhet som kan finnas under en till synes perfekt yta. Namedroppingen av modehus i en och samma text slår antagligen rekord.

Betyg

Först och främst vill jag bara stillsamt undra om de som tycker den är illa skriven möjligen har läst översättningen? För den är verkligen dålig, ”handflata med fem” och ”hårdsubba”, översättaren har tagit sig extrema friheter vilket naturligtvis drar ner boken.

Ellis’ mästerverk, en generationsroman om yuppies kamouflerad i en mängd blodbad. Poängen som jag ser den med de fruktansvärt brutala våld- och sexscenerna är att understryka det faktum att Patrick Bateman – och alla i hans närhet – verkligen inte BRYR SIG. Kapitlet om Whitney Houstons karriär och kapitlet kallat ”Råtta” har samma känslomässiga värde för Bateman.
Personligen tycker jag människobeskrivningarna är tusenfalt mycket äckligare än tortyrscenerna. INGENSTANS beskrivs personerna utefter personlighet eller ens ansiktsdrag. Detta är en bok som stannar kvar, har chockat hela världen (till Ellis stora glädje), fått feminister att hata författaren, och fått mig att dyrka honom. Det krävs en speciell sorts människa för att få till en samhällssatir av den här kalibern.

Betyg

Bättre nu än när jag senast läste den, för 20 år sedan. Pricksäkert skildrad tomhet.

Betyg

Ganska vidrig historia. Man blir stundom ganska trött på alla de ingående beskrivningarna av olika märken på kläder mm. Men, den är ändå helt okej som bok.

Betyg

Jag har lyssnat på denna bok (på engelska). Uppläsningen är briljant men jag kan inte finna någon info om vem som läser upp den på den kopia jag har (det är vare sig Nick Landrum eller Pablo Schreiber som läser de versionerna man nu kan köpa på t.ex. amazon). Boken är bitvis briljant, det är sannerligen mycket roligt att följa Patrick Bateman då han med besatt precision beskriver allas klädsel, analyserar musik, nojjar över sitt hår, våndas över huruvida han kan få bord på den senast trendiga resturanten i stan, har långa utläggningar om buteljerat vatten, hur svårt alla i hans umgänge har att differentiera mellan olika personer, hans konstanta referenser till The Patty Winters Show, osv. Att han däremellan mördar mäniskor på de mest vidriga sätt är egentligen inte ett plus, men man står ut (oftast). Måhända kan man tycka att boken ibland blir lite tjatig, speciellt i de extremt detaljerade klädbeskrivningarna.

Betyg

Jag ångrade att jag läste boken eftersom jag drömde mardrömmar efteråt. En helt sjuk bok som mest går ut på att i detalj beskriva olika sätt att plåga, tortera och mörda människor på. Visserligen välskriven (därför får den en tvåa) men författaren måste ha en sjuk fantasi för att kunna hitta på så vidriga beskrivningar av tortyr

Betyg

Det var ingen bok som passad mig, jag läste inte klart den helt utan efter ett par timmar gav jag upp..

Betyg

En av de märkligaste böcker jag läst.

Betyg

Varumärkesfetishism, blod, knark... Å ena sidan var våldet ibland lite för brutalt (just våld mot underliv på kvinnor har jag extremt svårt för att läsa), men det finns en anledning till de grova våldsskildringarna. Författaren VILL ju att vi ska titta bort i avsky och säga att det är äckligt och fult och sjukt. Huvudpersonen är väldigt, väldigt störd och provocerande, ja. Men samtidigt är inte allt bra i hans liv (se sidor 217, 271, 332 i engelska storpocketutgåvan). Våld finns där, men aldrig glorifierat.
Jag tyckte om boken. Blev fäst vid språket och känslan. Trots våldtäckter med mera. Trots att det är "fel" att tycka om att läsa sådana böcker.
(Däremot är William S Burroughs böcker lite snällare på våldsfronten och något bättre skrivna, samtidigt som de påminner något om denna)

Betyg

"AP" har sina ljuspunkter, men dessa dränks dessvärre i de långdragna, tråkiga och ständigt återkommande tiraderna om varumärken, klädsel och musik. Visst, jag förstår att Ellis vill få fram att moralen ersatts av materialism, men detta sätt att genomdriva poängen är i längden för mycket. Jag finner mig själv i slutändan helt enkelt hoppa över de flesta av dessa partier. En stor känga skall också riktas mot den svenske översättaren (Einar Heckscher) som inom loppet av de första 50 sidorna gjort så pass många pinsamma ordval att jag starkt överväger att rentav kasta boken. Eller vad sägs om att 'chocolate chip' översatts till 'chokladchips'? Eller att 'California roll' (ett slags sushi) påstås vara samma som 'kaliforniskt bröd'? Och vad ska vi säga om att 'cellular phone' plötsligt iklätts en högst tveksam svensk dräkt som 'cellulär telefon'??? Hade boken kommit ut idag hade jag nog tänkt mig att den gode Heckscher använt Google Translate lite *väl* mycket i sitt översättningsarbete. Men då AP gavs ut av Norstedts redan under 90-talet vet jag inte riktigt hur det kunde gå så illa...

Betyg

Grymt bra bok! En av mina absoluta favoriter. Att ge den dåligt betyg & sen skylla på våldsamheterna skvallrar bara om att man inte orkat läsa boken ordentligt...

Betyg

Filmatiseringen av American Psycho var en smärre katastrof i hemskheter. Boken är dock desto hemskare.

Betyg

Det är sällan jag kastar en bok men den här åkte i soptunnan utan minsta tvekan.

Betyg

Usch! Jag är inte alls främmande för våldsamheter och blod, men när det är ett enda vältrande i tortyr och mord från pärm till pärm blir det bara snaskigt och osmakligt. En av de löjligaste böcker jag läst.

Betyg

Boken går i princip ut på att beskriva det äckligaste sättet att plåga/slakta en människa. Talande titel.

Betyg

Svart humor!

Betyg

En av åttiotalets viktigaste böcker. Det västerländska samhället vid "historiens slut".

Betyg

En riktigt sjuk bok, men omöjlig att lägga ifrån sig.

Betyg

Lysande helt enkelt.

Betyg

Ett missförstått mästerverk!