Alvklingan

Perumov, Nick

| 2010

Flag from sv

68


Darra väster, darra öster. Kraften, kraften i handen. Nio stjärnor i en blomma, en blå blomma på klingan. Trehundra år har gått sedan ringens krig. Mörkrets herres fästning ligger i ruiner och i Midgårds fria länder råder fred och välstånd. Den unge hobbiten Folco har förläst sig på Röda boken och drömmer om äventyr på okända vägar, när en rad oroande händelser som först tycks sakna samband visar sig bära bud om annalkande ofärd. En dag hittas en mördad hobbit i ett dike invid landsvägen och ett gåtfullt sällskap iakttas vid Kummelåsarnas gravkullar. Något har satt Midgård i gungning. Folco Brännbock, Hamfasts son, ger sig ut på en lång vandring i förfädernas spår, men världen är inte längre sig lik. Trilogin »Mörkrets ring« är den ryske fantasyförfattaren Nick Perumovs genombrottsverk och skrevs redan på sovjettiden. Med fantasyeposet »Svärdens väktare« har Perumov gjort sig känd för...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

D

den_stressade

2019-04-10

Betyg

Mycket konstig, mörk(eller var den snarare lättsam? i vart fall inte minnesvärd i min smak) och dryg var den med(då den var lättsam i likhet med Camilla Läckberg (troligen har jag rubbade preferenser)).

MEN kanske är det för alla som älskar "LOTR", en välsignelse att få en högkvalitativ fortsättning, föredrar dock personligen "Svärdens Väktare" och Erik Granström.

M

Matilda Krig

2015-08-18

Betyg

?Det är ju inte Tolkien, men tycker ändå Perumov lyckades fånga Tolkien-känslan. Spännande och läsvärd bok, och gött att åter kunna nörda in sig lite i Midgårds värld :) ?

M

Matilda Krig

2015-08-18

Betyg

Det är ju inte Tolkien, men tycker ändå Perumov lyckades fånga Tolkien-känslan. Spännande och läsvärd bok, och gött att åter kunna nörda in sig lite i Midgårds värld :)

Linda Åslund

2012-01-08

Betyg

Är absolut nöjd, den här var bättre och gav mer Tolkienstämning än jag hade väntat mig. (Alltför få kvinnoroller, dock. Finns det ens någon?) Nu vill jag läsa mer av Perumov.

Gunilla Jönsson

2011-08-01

Betyg

Bra tema, att få läsa om hur det gick sen.Men inte lika fängslande som orginal böckerna.

M

Magnus Huldén

2011-05-19

Betyg

Ett mästerverk! En av de bästa fantasyböckerna som skrivits. Nästan i klass med Tolkien, även om den inte ska jämföras med den för det är ett alldeles unikt verk och helt Perumovskt. Vad kan man säga mer än att det är helt helt Fantastisk Fantasy!!

Lars G

2011-03-26

Betyg

Verkligen inte i klass med Tolkien - om jag minns rätt, det var ett tag sen jag läste de ursprungliga böckerna - men det var roligt att besöka Midgård igen, trots sämre språk och en långt ifrån lika engagerande historia.

O

Otto Granath

2011-03-26

Betyg

Ett mästerverk. Perumov är den nya Tolkien med det gamla Midgård. Extremt intressant att ännu en gång kasta sig in i midgårds konflikter. Men kan inte annat än att beundra Perumovs berättarstil. Ett MÅSTE läsa för alla Tolkien fans.

Ola Hultin

2010-11-29

Betyg

Midgård cirka 300 år efter Ringens krig; det är i sanning människornas tidsålder och oroligheter blossar upp på allt fler ställen i de återupprustade västra rikena. Rövarband härjar och någon sår split mellan byarna. Den unge hobbiten Folco drömmer om fornstora dar och råkar träffa dvärgen Thorin, som han rymmer iväg på äventyr med. De dras snart in i alltmer illavarslande skeenden, som dessutom börjar länkas samman, men vem har makt och resurser att kunna samordna något sådant?

Alvernas tid är förbi och det är följaktligen en mörkare berättelse än The Lord of the Rings. J.R.R. Tolkien påbörjade själv en fortsättning, The New Shadow, men fann den alltför deprimerande. Det krävdes en ryss för att följa upp tanken. I Sovjetunionen hade bara del 1 av The Lord of the Rings slunkit igenom censuren och den unge poeten Nikolaj Perumov hade för eget bruk översatt del 2 och 3, och blivit så förälskad i Tolkiens värld att han blott 22 år gammal började att skriva en fortsättning, bara för att få dröja sig kvar lite till.

Sex år tog det, och man märker tydligt kärleken till Tolkiens stil och mytologi. Språket är ivrigare och ungdomligare än i Perumovs senare och helt självständiga mästerverk Svärdens Väktare, som är bland det bästa någonsin inom fantasygenren. I Alvklingan börjar han att följa upp allt det där som man undrar över i Midgårds historia och som Tolkien viftar bort med Gandalfs ord "To the East I go not". Vad händer egentligen i norra, östra och södra Midgård och hur påverkar det västerns idyll?

Rekommenderas varmt i vintermörkret!