I Älskarinnorna från 1975 berättas historien om Brigitte och Paula. Med en nästan rapporterande exakthet skildrar Elfriede Jelinek deras värld där äktenskapet är den enda vägen att nå lycka och status. Skoningslöst tränger hon ner på djupet av falska föreställningar om lyckan och blottlägger sociala konventioner och förtryckande patriarkala maktmönster. Älskarinnorna utkommer här för första gången på svenska och har översatts särskilt för serien Nobelklassiker. »Men är inte Älskarinnorna bara morsornas värld, mörkret före Sex and the City? Romanen handlar om samhällstvånget och biologin som ett öde utan flyktvägar, något som kanske inte undanröjs av p-piller, pappaledighet och queerteori. Jelineks raseri är lika friskt som i skapelsestunden och retar ännu läsaren till desperata skratt.« - Ur förordet av Horace Engdahl, ständig sekreterare i Svenska Akademien
Visa mer
Recensioner
2012-09-30
Betyg
Älskarinnorna är skriven med en bitande ironi och sarkasm över den konservativa livsstilen på Österikes landsbygd, där ingen är lycklig, alla lider på något sätt, det är en nattsvart skildring.
jelinek äger ett träffsäkert säreget språk, som höjer betyget på boken, hon är dessutom i sin ironi stundtals rolig, men, jag tycker inte om boken, den har ingen fängslande historia.
Jelinek är ytterligare ett vittne till att det under Österikes välpolerade yta, döljer sig något nattsvart.
Betyg
Bra, men tappade suget efter halva. Flera kortare kapitel som beskriver två kvinnors banal/desperata/smått tragiska önskning: att få sig en man, och då, endast då uppmå en sorts värdighet/respekt i sin by/småstad. Dock efter halva boken trötnade jag, på grund av den upprepande formen. Boken skulle må bra av att vara hälften så lång. Gillar jelineks sarkasm och bitska stil, något jag finner ovanligt förekommande, därav en trea.