Döden är ett ämne man sällan pratar om. Alla kulturer har sitt sätt att handskas med döden, och vi vill gärna leva som om döden inte fanns. I Mexiko betraktar man döden som ett ständigt närvarande väsen. Aztekernas gud Xolotl steg ned i underjorden för att söka efter de dödas ben och göra nya människor av dem. Man trodde att människor efter döden fortsatte att delta i vardagslivet på sitt eget sätt: de blandade sig i de levandes angelägenheter, man talade till dem och lyssnade till deras röster. Spanjorerna tog med sig folkseden att ordna gästabud på kyrkogårdar vid familjegravarna på De Dödas Dag. Conquistadorernas traditioner och indianernas seder vävdes samman. Ur denna sammansmältning uppstod en ny föreställningsvärld kring gengångarna och det levande dödsfolket. Liv och död betraktades som två sidor av en och samma verklighet. Som kanske intet annat folk i historien har mexikanerna varit...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
