
Recensioner
Betyg
Den bästa bok jag läst hittills som skildrar kriget. Jag fick en bättre förståelse för allt kändes det som. Hur skoningslöst det verkligen var och hur slumpartat det var att överleva. Hur ärrad alla blev (blir i dagens krig) och hur det aldrig går att få ett liv efter som det innan. Hur otroligt onödigt krig är och hur de som bestämt detta sitter säkra och de oskyldiga får sätta sina liv till.
2017-11-17
Betyg
Hela tiden medryckande och intressant. En skoningslös, men aldrig övertydlig, kritik av krigets meningslöshet. Särskilt starkt när huvudpersonen Paul beskriver sina känslor när han första gången dödar en fiendesoldat.
Betyg
Första världskriget rasar skoningslöst och vid västfronten har krigets helvete blivit vardag för några unga tyska män. En gång pojkar och uppjagade av att stridsvilja för fäderneslandet, nu män som stupar villkorslöst och meningslöst under fiendeeld; försummad av övre ledningen, är kriget inte längre något som hyllas och romantiseras av de tappra män som återstår att leva med de yttre och inre ärren.
”Vi är övergivna som barn och erfarna som gamla människor, vi är råa och sorgsna och ytliga - jag tror vi är förlorade.” - Paul.
En av dessa unga tappra män, menige Paul, skildrar kriget i skyttegravarna på västfronten och återberättar den kalla, mörka vardagen som skoningslöst berövar de unga männens själar och sinnen. Det är en förlorad generation som genomgår helvetets prövningar. Granateld, skottutväxlingar, minor, granater, utdelas av fienden på andra sidan slagfältet, men det är också hunger, löss, råttor, spanska sjukan, gulsot och galenskap som sprider sig villkorslöst på deras egna sida. Men skiljer sig verkligen fienden annorlunda åt från deras sida? Genomgår inte de samma prövningar som dem själva? Dessa tankar begrundas och konverseras mellan männen i skyttegravarna. Trots detta väljer de att fortsätta den meningslösa kampen. Krig är helt enkelt, för dem, krig: ond bråd död.
Det är snart hundra år sedan första världskriget tog slut. Trots detta ekar fortfarande efterkänningarna av kriget in i vår samtid. Författaren, Erich Maria Remarque, lyckas, tveklöst, med graciös och underbar berättarförmåga återspegla krigets verklighet. De målande beskrivningarna och verklighetsskildringarna som återberättas av E. M. Remarque, som var soldat vid västfronten i kriget, är skakande och skrämmande uppriktiga. Ska man läsa en bok bör det vara, På västfronten intet nytt.
Betyg
En krigsskildring från första världskriget som för en gång skull skildrar händelserna från tyskarnas sida. Den är allvarligare och mer direkt i sin kritik mot kriget som institution, och dess praktiska jävlighet, än vad t.ex. den mer humoristiska Catch 22 är. Den fungerar bra som komplement och Remarques språk är väldigt gripande, trots min överkonsumtion på krigslitteratur blir jag tillräckligt imponerad för en svag 4a.
Betyg
Baksidestexten säger att författaren skriver på ett naket och osentimentalt sätt ... Kan inte mer än hålla med. Boken sätter fart på många tankar och sorg över att så många människor tappat tron på livet. Måtte vi inte vara på väg mitt något liknande igen. Måtte vi alla finna kraft att motverka alla mörka strömningar i världen. Boken ger en bild av all smärta och maktlöshet dessa människor måste ha upplevt.
2013-05-16
Betyg
I have never read a book that gets under your skin like this book. It's so painfully beautifully written. I will never forget this story. It is a must read!
2012-03-21
Betyg
Pacifistisk smörja som pådyvlas skolungdomen.
Läs hellre Ernst Jüngers "I stålstormen".
2011-07-27
Betyg
Var mycket skeptisk innan jag började läsa den eftersom krigslitteratur inte riktigt är min grej, men jag var tvungen eftersom det var en skoluppgift. Blev glatt överraskad eftersom den var lärorik och beskrivande med dolda budskap. En mycket bra krigsskildring!
2009-08-31
Betyg
Läste boken i gymnasiet och minns att den gav mycket då. Men den har inte gett något långvarigt intryck.
Betyg
Har dragit mig in i det längsta för att läsa denna men tänkte att nu på semestern ska det bli av att ta mig igenom denna. Visste egentligen inte mer än titeln på boken och att den handlade om nåt av världskrigen. Denna långa, men till antalet sidor korta bok känns verkligen som alla bör ha läst, framför allt nu precis i dagarna då man konstaterat att det inte finns ögonvittnen kvar som kan berätta om hur det var att genomleva kriget.
Boken beskriver brutalt och rått fasorna under "det stora kriget" på ett sätt som gör att man kan se slagfälten framför sig, känna krutlukten och höra skriken från skadade människor och djur och jag kan bara känna att hur kan krig mågonsin vara en lösning då det bara är oskyldiga som drabbas och får göra de verkliga uppoffringarna i konflikten? Som också kommenteras i boken håller sig politiker och de rika undan utan att smutsa ner sig medan det vanliga "fotfolket" som gör de verkliga offren... Och en annan tanke ur boken, hur ska de någonsin kunna återanpassa sig till ett vanligt liv igen, de soldater som överlevt på sina primala drifter och sin överlevnadsinstinkt så länge? De kan inte passa in i samhället igen efter det, bättre att dö i strid bland sina "bröder".
Hu bara, omskakande läsning.