Alfred och mamma har städat hemma och nu måste Alfred följa med till återvinningsstationen. Men varför måste återvinningsmaskinerna äta upp sakerna? undrar Alfred som tycker metallmonstren är läskiga. ? Maskinerna hjälper oss att hålla rent, säger mamma och visar Alfred att alla har en egen smart återvinningsstation ? inne i kroppen. Med hjälp av sitt magiska multiverktyg upptäcker Alfred hur hans egna celler också städar i kroppen och gör nya saker av skräpet. Precis som metallmonstren. Alfred Upptäckaren är en finurlig bokserie om Nobelprisade upptäckter. Upptäckten av autofagin ? cellernas återvinningssystem ? gav Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2016.
Visa mer
Recensioner
Gustavs Bokhylla (finns på Ins
2019-11-25
Betyg 
Gustav 9 år:
Boken handlar om Alfred som är upptäckare. Han och hans mamma ska till återvinningen (min mamma tycker också om att åka dit fast hon säger att hon mår illa när hon är där av allt som slängs. Jag tror att det är det bästa hon vet att mata metallmonstren) för att återvinna. Alfred är rädd för metalllmonstrena och vill inte slänga saker där i. Han tycker det ser ut som stora munnar och det gör det. Hans mamma berättar hur det funkar och hon berättar också om hur våra celler kan bryta ner och återvinna sig själva. Det är ganska häftigt. Det är en upptäckt som japanen Yoshinori Ohsumi fick nobelpriset för. Jag tycker att boken är jättebra och bilderna fina.
@barnboksfamiljen på instagram
2019-11-21
Betyg 
Detta är en ny faktaserie där barnen genom en rikt illustrerad faktasaga introduceras till naturvetenskapliga upptäcker som alla har belönats med Nobelpriset.
I ”Hundfisen” får vi läsa om luktsinnet efter en finstinkande bussresa med Alfred och dennes familj. Även jag som förälder lärde mig mycket nytt om t.ex luktreceptorer. På ett konkret sätt för barn förklaras komplicerade saker.
I ”Metallmonstret” lär vi oss om celler och hur en återvinning sker hos cellerna precis som vid återvinningsstationen.
Både böckerna introducerar alltså naturvetenskap tydligt samtidigt som de också öppnar upp samtal kring annat. T.ex om återvinning i ”Metallmonstret”.
Författaren har även skrivit in vissa frågor i boken för att aktivera det lyssnande barn. Bra! Men jag uppmuntrar till än mer litteratursamtal, kanske efter boken är utläst.
Det är roligt att barnen också introduceras till naturvetenskaplig universitetsmiljö genom att Alfreds mamma arbetar på universitetet. I ”Metallmonstret” får även Alfred besöka henne på jobbet och testa.
Varje bok har alltså en specifik Nobelpristagares upptäckter i fokus och i slutet av varje bok finns en lite faktaruta om denna. Efter det finns också en uppslag med faktaruta om Nobelpriset i sig. Roliga detaljer som uppmuntrar vetgiriga barnen till fortsatt utforskande.
Vi hade gärna sett att det magiska multiverktyget Alfred har till sin hjälp hade introducerat lite mer. Nu finns det där men omges inte av ett magiskt skimmer som väcker barns nyfikenhet enligt oss.
Böckerna har varit populära hos barnens treåriga kusin. Hon ville gå upp mitt i natten bara för att läsa om Metallmonstret. Antagligen har inte hon samma förståelse för bokens naturvetenskapliga fakta utan hon gillar framförallt sagan som allt är invävt i. Tänker att boken förmodligen kan passa fint att läsa högt för barn i varierande åldrar då de alla tar till sig boken utifrån sin egen förståelse.
Min sexåring tycker dock att böckerna stundvis är lite sega, jag misstänker att det är lite för mycket fakta insprängt i berättelsen för hennes smak. Med lite mindre fakta och lite mer textmagi hade förmodligen boken fångat även henne. Men för barn som är lite mer strikta och vetgiriga så är förmodligen böckernas utformning perfekta. Alltså olika tycke och smak.
Det är härligt med en bilderbok med Arpiainen som illustratör. Då boken är sprängfylld av hennes illustrationer som alltid är allra bäst när de får vara i färg.
Så fina, utformade på ett sätt som uppskattas av barn och det finns även en
mångfald representerad. T.ex olika hudfärger. Det är också roligt att Alfreds bästa vän är en tjej med mycket ”Go” i och Alfreds mamma är som sagt en kvinna som är aktiv i naturvetenskaplig universitetsmiljö. Så även om bokens framsida och huvudkaraktär lyfter en vit pojke och det känns ”typiskt” för litteratur om naturvetenskap så känns böckerna ändå genomtänkta utifrån ett normperspektiv.
Fina böcker som passar utmärkt till skolbibliotek men även som julklapp till vetgiriga barn.
@barnboksfamiljen på instagram
2019-11-21
Betyg
Detta är en ny faktaserie där barnen genom en rikt illustrerad faktasaga introduceras till naturvetenskapliga upptäcker som alla har belönats med Nobelpriset.
I ”Hundfisen” får vi läsa om luktsinnet efter en finstinkande bussresa med Alfred och dennes familj. Även jag som förälder lärde mig mycket nytt om t.ex luktreceptorer. På ett konkret sätt för barn förklaras komplicerade saker.
I ”Metallmonstret” lär vi oss om celler och hur en återvinning sker hos cellerna precis som vid återvinningsstationen.
Både böckerna introducerar alltså naturvetenskap tydligt samtidigt som de också öppnar upp samtal kring annat. T.ex om återvinning i ”Metallmonstret”.
Författaren har även skrivit in vissa frågor i boken för att aktivera det lyssnande barn. Bra! Men jag uppmuntrar till än mer litteratursamtal, kanske efter boken är utläst.
Det är roligt att barnen också introduceras till naturvetenskaplig universitetsmiljö genom att Alfreds mamma arbetar på universitetet. I ”Metallmonstret” får även Alfred besöka henne på jobbet och testa.
Varje bok har alltså en specifik Nobelpristagares upptäckter i fokus och i slutet av varje bok finns en lite faktaruta om denna. Efter det finns också en uppslag med faktaruta om Nobelpriset i sig. Roliga detaljer som uppmuntrar vetgiriga barnen till fortsatt utforskande.
Vi hade gärna sett att det magiska multiverktyget Alfred har till sin hjälp hade introducerat lite mer. Nu finns det där men omges inte av ett magiskt skimmer som väcker barns nyfikenhet enligt oss.
Böckerna har varit populära hos barnens treåriga kusin. Hon ville gå upp mitt i natten bara för att läsa om Metallmonstret. Antagligen har inte hon samma förståelse för bokens naturvetenskapliga fakta utan hon gillar framförallt sagan som allt är invävt i. Tänker att boken förmodligen kan passa fint att läsa högt för barn i varierande åldrar då de alla tar till sig boken utifrån sin egen förståelse.
Min sexåring tycker dock att böckerna stundvis är lite sega, jag misstänker att det är lite för mycket fakta insprängt i berättelsen för hennes smak. Med lite mindre fakta och lite mer textmagi hade förmodligen boken fångat även henne. Men för barn som är lite mer strikta och vetgiriga så är förmodligen böckernas utformning perfekta. Alltså olika tycke och smak.
Det är härligt med en bilderbok med Arpiainen som illustratör. Då boken är sprängfylld av hennes illustrationer som alltid är allra bäst när de får vara i färg.
Så fina, utformade på ett sätt som uppskattas av barn och det finns även en
mångfald representerad. T.ex olika hudfärger. Det är också roligt att Alfreds bästa vän är en tjej med mycket ”Go” i och Alfreds mamma är som sagt en kvinna som är aktiv i naturvetenskaplig universitetsmiljö. Så även om bokens framsida och huvudkaraktär lyfter en vit pojke och det känns ”typiskt” för litteratur om naturvetenskap så känns böckerna ändå genomtänkta utifrån ett normperspektiv.
Fina böcker som passar utmärkt till skolbibliotek men även som julklapp till vetgiriga barn.
