Alfred är på väg till stranden med morfar och hunden Diggy. De ska ha picknick med morfars goda kanelbullar. Men på bussen börjar det lukta annat än bara kanel och socker ? ? Det var inte jag! skyller morfar snabbt ifrån sig. Den här fisen luktar ju hundgodis, säger han och pekar på Diggy. Men hur vet man egentligen vad som luktar vad? undrar Alfred. Med hjälp av sitt magiska multiverktyg upptäcker Alfred hur de olika dofterna hittar in i näsan och får honom att komma ihåg olika dofter. Som till exempel en hundfis ? Alfred Upptäckaren är en finurlig bokserie om Nobelprisade upptäckter. Upptäckter kring hur luktsinnet fungerar gav Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2004.
Visa mer
Recensioner
Gustavs Bokhylla (finns på Ins
2019-11-25
Betyg 
Sonja Rundgren har nu släppt sina första två böcker i charmiga serien om Alfred Upptäckaren. 6-9 år är rekommendationen. De fina illustrationerna har Johanna Arpiainen gjort. Böckerna handlar om Nobelprisade upptäckter och presenterar det på ett sätt så att både barn och vuxna förstår vad upptäckten faktiskt är.
I boken Alfred Upptäckaren och hundfisen är handlingen upptäckten om hur luktsinnet fungerar som Linda B Buch och Richard Axels fick Nobelpriset 2004 för i Medicin/Fysiologi.
Alfred ska åka och bada med mamma och morfar och morfars hund. På bussen påväg till badet släpper någon en fis och det luktar illa på bussen. Morfar skyller på hunden. Det uppstår frågor om fisar och dofter och mamman förklarar doftsinnet och dess luktreceptorer som en bläckfisk med bläckfiskarmar som skickar vidare informationen till hjärnan. Smart tycker jag.
Det är flera dofter som doftar på stranden och Alfred filosoferar vidare om dem. Tänk vad roligt det är att läsa om fisar... det lockade till leenden och skratt. Vi pratade också en del om Nobelpriset och Alfred Nobel.
Det finns info om både Nobelpristagarna och Alfred Nobel längst bak i boken. Dessutom finns det ett par meningar i boken man kan fråga barnet eller barnen man läser för vilket skapar aktivitet.
@barnboksfamiljen på instagram
2019-11-21
Betyg 
Detta är en ny faktaserie där barnen genom en rikt illustrerad faktasaga introduceras till naturvetenskapliga upptäcker som alla har belönats med Nobelpriset.
I ”Hundfisen” får vi läsa om luktsinnet efter en finstinkande bussresa med Alfred och dennes familj. Även jag som förälder lärde mig mycket nytt om t.ex luktreceptorer. På ett konkret sätt för barn förklaras komplicerade saker.
I ”Metallmonstret” lär vi oss om celler och hur en återvinning sker hos cellerna precis som vid återvinningsstationen.
Både böckerna introducerar alltså naturvetenskap tydligt samtidigt som de också öppnar upp samtal kring annat. T.ex om återvinning i ”Metallmonstret”.
Författaren har även skrivit in vissa frågor i boken för att aktivera det lyssnande barn. Bra! Men jag uppmuntrar till än mer litteratursamtal, kanske efter boken är utläst.
Det är roligt att barnen också introduceras till naturvetenskaplig universitetsmiljö genom att Alfreds mamma arbetar på universitetet. I ”Metallmonstret” får även Alfred besöka henne på jobbet och testa.
Varje bok har alltså en specifik Nobelpristagares upptäckter i fokus och i slutet av varje bok finns en lite faktaruta om denna. Efter det finns också en uppslag med faktaruta om Nobelpriset i sig. Roliga detaljer som uppmuntrar vetgiriga barnen till fortsatt utforskande.
Vi hade gärna sett att det magiska multiverktyget Alfred har till sin hjälp hade introducerat lite mer. Nu finns det där men omges inte av ett magiskt skimmer som väcker barns nyfikenhet enligt oss.
Böckerna har varit populära hos barnens treåriga kusin. Hon ville gå upp mitt i natten bara för att läsa om Metallmonstret. Antagligen har inte hon samma förståelse för bokens naturvetenskapliga fakta utan hon gillar framförallt sagan som allt är invävt i. Tänker att boken förmodligen kan passa fint att läsa högt för barn i varierande åldrar då de alla tar till sig boken utifrån sin egen förståelse.
Min sexåring tycker dock att böckerna stundvis är lite sega, jag misstänker att det är lite för mycket fakta insprängt i berättelsen för hennes smak. Med lite mindre fakta och lite mer textmagi hade förmodligen boken fångat även henne. Men för barn som är lite mer strikta och vetgiriga så är förmodligen böckernas utformning perfekta. Alltså olika tycke och smak.
Det är härligt med en bilderbok med Arpiainen som illustratör. Då boken är sprängfylld av hennes illustrationer som alltid är allra bäst när de får vara i färg.
Så fina, utformade på ett sätt som uppskattas av barn och det finns även en
mångfald representerad. T.ex olika hudfärger. Det är också roligt att Alfreds bästa vän är en tjej med mycket ”Go” i och Alfreds mamma är som sagt en kvinna som är aktiv i naturvetenskaplig universitetsmiljö. Så även om bokens framsida och huvudkaraktär lyfter en vit pojke och det känns ”typiskt” för litteratur om naturvetenskap så känns böckerna ändå genomtänkta utifrån ett normperspektiv.
Fina böcker som passar utmärkt till skolbibliotek men även som julklapp till vetgiriga barn.
