Alfahannen

Betyg

Denna bok är skriven 2010 och i år kom Metoo rörelsen till Sverige och skådespelarna # Tystnad tagning. Det tog 7-8 år. Lite intressant att även om författaren skrev om fiktiva fall så fanns det en sanning bakom som är större än vi trodde. Jag tänker också på när kvinnorna i boken stod hand i hand utanför tingshuset där rättegången avhandlades. Kusligt upprepande.

Betyg

Kass

Betyg

Wennstam skriver läsaren på näsan och blandar ofta in sin egen röst i berättarinstansen på ett onaturligt sätt för att föreläsa och upplysa. Ärendet är oerhört viktigt men görs nog med fördel med frågetecken och subtilitet hellre än utropstecken och punkter. Många klichéartade karaktärer, styltig dialog och störande lojalitet till genrens överanvändande av titlar. Ändå en bladvändare där behållningen är Emmas egen berättelse. 2,5.

Betyg

Nja som vanligt med Katarina Wennstam så är det schablonmässigt ytligt och tillrättalagt. Jag har svårt för hennes sätt att beskriva verkligheten även om jag känner för de ämnen som hon tar upp. Viss spänning trots allt men hennes sätt att "tala om" för ´mig hur man ska tycka retar upp mig. En svag 2:a.

Betyg

För ytlig och schablonmässig när man tar upp ett sånt ämne. Blir ointressant.

Betyg

Så viktigt tema

Betyg

Det här är tredje och också sista delen i serien om Madeleine Edwards och precis som de två tidigare behandlar den ett brännande hett ämne och jag kan förstå att den skapade en del debatt när den kom. Vad som är intressant, tycker jag, är att så många "proffsrecensioner", skrivna av kvinnor, är så negativa. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2015/10/alfahannen-av-katarina-wennstam.html

Betyg

Egentligen tyckte jag om den, bra språk och bra flyt. Men nästan lite för mycket detaljer, lite för grovt och lite för grymt. Men läser gärna mer av författaren.

Betyg

Bra bok om viktigt ämne. Jag gillar Katarina Wennstam och det är ett hett ämne hon tar upp. Såg henne i Svt:s "Deckarna" och inspg att jag missat Alfahannen. Absolut läsvärd!

Betyg

så bra

Betyg

Bitvis spännande, och ämnet makt/utsatthet är ju intressant men tycker inte boken höll hela vägen.

Betyg

Inte lika bra som Smuts och Dödergörk, men absolut bra. En viktig bok!

Betyg

En bra Wennstamare

Betyg

Jäkligt bra!!

Betyg

Bra skriven bok med viktigt, intressant och aktuellt tema. Även om det är en lite vinkklad bok (det finns onda män - undvik dem) så berättas den ändå relativt rättvist och tar upp både lagens gråzoner och att det inte alltid är lätt att urskilja vem som bär den största skulden.
Allt är inte alltid svart eller vitt.

http://romeoandjuliet.blogg.se

Betyg

Ger den 2,5. Tycker om att Katarina Wennstam lyfter fram viktiga ämnen men det håller inte hela vägen.

Betyg

Hade ganska höga förväntningar, men det blir en tva.

Betyg

En bok jag ångrar att jag ens började läsa.

Betyg

nånslags deckarroman, lite i stil med Roslund Hellström då Wennstam väcker frågor som: När är en våldtäkt inte en våldtäkt? Vem har en maktposition i vilka sammanhang, och hur vet man det? Kan man slå tillbaka utan att straffas?
Slutet saknar dock, enligt mig, ett samhällsstort perspektiv. Tänk "Odjuret" av Roslund/Hellström, någon sådan knorr hade skickat upp Wennstam högt över medeltalet. Nu får hon en stark trea.

Betyg

Hade väntat mig bättre, Blev stundtals tråkig.

Betyg

Tog drygt 2 timmar att läsa. Timmar som är för evigt förlorade. Ingen skall behöva utsätta sig för det. (Ett angeläget ämne ställer krav på författaren. Wennstam motsvarar inte dess på något sätt).

Betyg

Jag tycker att 'Alfahannen' är den bästa av böckerna i Katarina Wennstams triologi. Handlingen känns inte lika splittrad som i de två föregångarna. Även om budskapet är klart väcker boken ändå både tankar och funderingar.

Betyg

Den "sämsta" boken av Wennstam, men ändå läsvärd.

Betyg

Sträck läste den!
Kanon bra!!

Betyg

Nej, denna blev jag besviken på. Känns som Wennstam kan så mycet bättre. Men det är ett viktigt ämne, generellt så det drar upp betyget. Egentligen gillade jag bara mitten av boken när man får följa det hela från tjejens perspektiv. Det andra var sådär...

Betyg

Nja...efter att ha läst Katarina Wennerstams andra böcker blev jag mycket besviken. Spänningen saknades helt och jag hade redan innan halva boken förstått ungefär hur slutet skulle se ut...

Betyg

Superbra,,varning för sträckläsning

Betyg

Mycket bra och spännande bok

Betyg

Både spännande och angelägen. Författaren skildrar kvinnornas utsatthet och känslor på ett trovärdigt sätt. Jag kan förstå deras ambivalens för stora stygga Jack. Kanske kunde boken varit lite längre med fördjupade karaktärer, ger den en fyra om än svag.

Betyg

Bra men lämnade lite frågetecken efter sig. Kvinnorna känns bra beskrivna men männen? Jonas Wahl är i London ett par år, och sedan är allt frid och fröjd? Eller? Hur är det med hans sexmissbruk egentligen?

Betyg

Måste männen vara så äckliga och kvinnorna så otroligt svåra att sympatisera med och synd när alla kvinnor känns gnälliga. Att boken sedan är torftigt skriven gör den inte lättare att tycka om, har vi inte sett den här handlingen förut?

Betyg

Jag läste ut den, men kan inte rekommendera den. Har nu fått nog av Wennstam.

Betyg

Recension av Katarina Wennstams bok Alfahannen

Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag och innehåller 367 sidor.

Katarina Wennström slog igenom med sina två reportageböcker om mäns övergrepp på kvinnor, Flickan och skulden (2002) och En riktig våldtäcksman (2004). Hon fick en enorm framgång med sin första roman Smuts (2007) som följdes upp förra året med Dödergök. Alfahannen är sista delen i denna trilogi.

www.katarinawennstam.se

Handling: Jack Rappe är en känd svensk skådespelare. Han anser sig dessutom vara en riktig kvinnokarl och tar gärna hand om de unga, nya kvinnliga skådespelarna som gärna gillar att spegla sig i hans glans. Emma, en tjej på cirka tjugo år, får huvudrollen i en ny version av Romeo och Julia. Hennes motspelare blir Jack Rappe. Emma tycker att det känns nervöst men samtidigt väldigt spännande att få spela mot den kände skådespelaren.

Jack Rappe tar kontakt med Emma och föreslår att det ska träffas för att lära känna varandra innan inspelningarna börjar. Jack vet hur man ska charma unga tjejer och snart är Emma fast i hans grepp. I början tycker hon om att vara tillsammans med Jack, men han ställer mer och mer krav på henne. Hon försöker göra sig fri från honom men lyckas inte.

Båda två nomineras för en guldbagge för bästa kvinnliga respektive bästa manliga huvudroll. Emma får ingen guldbagge, men det får Jack Rappe. Det blir en blöt efterfest med mycket champagne. Både Jack och Emma blir ordentligt berusade.
Tidigt på morgonen ringer Jack Rappe själv till 112 och berättar att han blivit skadad i magen av en sönderslagen flaska. Han tas in på Södersjukhuset och hans tillstånd är allvarligt. Vem och varför har någon skadat eller till och med försökt att mörda honom?

En riktigt bra spänningsroman av Katarina Wennstam igen. Alla hennes böcker är lika bra skrivna och spännande att läsa. Denna är också väldigt välskriven och berättelsen om hur det kan gå till i filmbranschen är så givande. Katarina kan verkligen formulera sig och beskriva personer och miljöer på ett ypperligt sätt och denna bok var även den en sträckläsarbok precis som de andra. Nu väntar jag på en ny spännande bok av Katarina Wennstam. Hennes böcker måste man bara läsa.

Betyg 5/5 Kristina Simar lektör/bokrecensent

Betyg

Mycket bättre än sina 2 föregångare..

Betyg

Katarina Wennstams Smuts var en riktigt bra bok, uppföljaren Dödergök var ännu bättre. Därför har jag sett fram emot att läsa hennes tredje boken Alfahannen. Jag är lite besviken. Boken känns inte speciellt välskriven. Språket känns torftigt och ibland krystat. Karaktärerna är lite för enkla och saknar djup och komplexitet. Det har de kanske gjort även i de tidigare böckerna av Wennstam men inte i samma utsträckning.

Wennstams engagemang för de tyngre frågorna går inte att ta miste på och det räddar boken. Ämnet för boken är viktig men jag önskar att det funnits mer fokus på frågeställning om vad som är moraliskt rätt kontra juridiskt rätt samt hur båda dessa kan stå i direkt konflikt mot det som känslomässigt känns rätt.

Läs gärna mer av mina ljudboksrecensioner på www.bokbrus.se.
/Pia

Betyg

Bra , lättläst i samma stil som hon alltid skriver i. Det som varit bra är den debatt som den skapat tillsammans med undersökningen på teater och film, det behövs.

Betyg

Kommentera...

Betyg

Jag måste nog säga att jag blev lite besviken på den här boken eftersom jag gillade hennes förra bok Dödergök så mycket, men denna höll inte alls samma klass. Spänningen infann sig inte riktigt och personerna blev liksom inte lika intressanta, men ändå en bra bok.

Betyg

Boken behandlar förvisso ett viktigt ämne men den är ack så tråkig. Jag håller med de som tycker att författaren borde fortsätta med sina reportageböcker och inget annat. Alfahannen klassas tydligen som "spänningsroman". jag ställer mig frågande till det.

Betyg

Lite tveksam till fyran, men å andra sidan boken är lättläst, behandlar ett uppenbart existerande problem i vår värld. Jack som är alfahannen förknippas kanske med en person i verkligheten som gjort samma sorts filmer och serier vi sett i TV samma texter vi läst i skvallerposten gör att jag tvekar, kanske jag sänker imorgon, har just avslutat boken, den har nog inte mognat ännu.

Betyg

Skriven på ett torftigt språk, på gränsen till banalt. Personbeskrivningarna är katastrofalt dåliga och särskilt spännande blir det aldrig.

Betyg

Jag känner mig lite kluven till Katarina Wennstams uppmärksammade och omtalade (samt överhypade) roman "Alfahannen". Jag vill så gärna skriva att den är ett viktigt inlägg när det gäller våld mot kvinnor men kan inte. Den är enkelt skriven på ett torftigt språk och persongestaltningarna är så ytliga att jag inte blir berörd eller känner sympati.
Wennstams intention med boken är förmodligen att skapa en debatt kring det sexuella utnyttjandet av kvinnor i "mansdominerade" yrkesgrupper, men min fundering blir istället vad orsaken är till att kvinnor tenderar att falla för dessa "alfahannar". För de får - som boken också påtalar - alla tänkbara varningssignaler.

I "Alfahannen" är det film- och teatervärlden som står i fokus. Eller rättare sagt, en av Sveriges mest populära manliga skådespelare som fått det makabra namnet Jack Rappe och beskrivs som en kvinnokarl (på det sättet som militanta feminister skulle beskriva en sådan). Han har ett rykte om sig att inte behandla sina unga älskarinnor så väl, men det är inte förrän han utsätts för ett våldsbrott själv som dessa rykten om hans beteende kommer fram.
Den andra huvudrollspersonen är den unga Emma, en lovande nybörjare i branschen. Hon är den senaste i raden av Rappes kvinnor och också den som sedan åtalas för ett dråpförsök mot honom.

I och med att Wennstam inte låter läsaren lära känna bokens gestalter lämnas man kvar med flera frågeställningar: Vad är det som har bidragit till Rappes okänslighet och oförmåga att känna empati? Vad gör honom så oemotståndlig för kvinnor trots att han uppenbarligen behandlar dem illa? Vad är det som får kvinnor att förlåta en sådan person gång på gång?
Handlingen blir nästan ologisk på grund av det fattiga språket. Särskilt spännande blir det aldrig heller. Tvärtom blir boken ett antiklimax. Den faller platt.

Däremot är jag tacksam över att Wennstam har den goda smaken att inte peka ut specifika levande personer - som ryktet säger - för att uppmärksamma sin bok. Även om det förmodligen finns likheter hos Rappe hos många manliga skådespelare så har hon kamouflerat det snyggt. Men det är också det enda med boken som är bra.

Betyg

Den tredje boken: "Alfahannen" var precis lika bra som dom två första i trilogin. Välskriven, engagerande, lättläst, och spännande. Och känslorna är som vanligt många när man läser Katarinas böcker.

Jag kan absolut rekommendera ALLA att läsa Katarinas ALLA böcker. Det är verkligen underhållningslitteratur med oerhört mycket mening i.

Betyg

Underbart välskriven av Katarina . Det märks att hon har varit på många rättegångar pratat med utsatta kvinnor. Vet vad som händer i en kvinna efter ett eller flera övergrepp och hur svårt det är.

Betyg

Jag tycker att det var lite synd att Rappe beskrevs som en psykopat/sociopat (jag kan inte riktigt skilja begreppen åt). Det finns ju många "halvsvin" som inte begår våldtäkter, som inte behandlar alla som objekt.
Det hade varit mer intressant med någon lite mer nyanserad karaktär. En som gör många tillfälliga övertramp, men är en normalhygglig person för övrigt - och att boken skulle handla mer om att de tillfälliga övertrampen inte heller är ok.
Sen tyckte jag att hon försökte klämma in lite för mycket av sina åsikter (även om de är vettiga). Boken är läsvärd och en bit mer än ok, men hon är bättre i reportageböcker.

Betyg

Precis som föregångarna "Smuts" och "Dödergök" är "Alfahannen" en riktig bladvändare!

Betyg

Nej, denna bok resulterade enbart i ett enda stort ? // Bitvis väldigt bra, men texten tappar fokus och fladdrar hela tiden iväg, för att därefter inte hitta tillbaka. Väldigt synd, för det hade kunnat bli mycket bra. // Det positiva är att den (trots allt!) skapar en debatt om Alfahannarna i film- och teatervärlden. // Är annars trött på denna genre där böckerna numera är som kopior av varandra! Den trötte fårade polisen, den ensamstående trånande advokaten/åklagaren, det kvinnliga (eller manliga) våpet och mannen (eller kvinnan) som ursäktar sitt beteende med trasig barndom... // En tragisk barndom eller andra händelser i livet kan vara en förklaring, inte en ursäkt för ett konstant fortsatt svinaktigt beteende. //

Betyg

En bra bok. Igen.
P g a flera orsaker. Jag gillar KW och hur hon skriver (även om språket lämnar mer att önska...), och jag önskar att det skapas mer debatt om dessa ämnen som hon koncentrerar sig runt.
Bra som sagt. Både underhållsmässigt och tankemässigt. Jag skulle kunna tänka mig att detta skulle vara en perfekt bok i en läsecirkel. Finns hur mycket som helst att diskutera om och runt.
Vem är skyldig? Vad bör straffet bli? Jag kommer på mig själv med att tänka hur och vadjajg tycker under bokens gång, och jag (som varit med om vissa saker som händer i detta) får svårt att se vem som är skyldig och vem som är offer.

Hon har ju hyllats, Katarina, för sina "verkliga" böcker "Flickan och skulden" och "En riktig våldtäktsman", men dessa tre böcker (Smuts, Dödergök, Alfahannen) som handlar om dessa ämnen i det verkliga livet blir hon ofta halvsågad för. Det är väl inte lika cred att gilla detta antar jag...För mig räcker det att det är underhållning och skapar debatt. För det finns alldeles för många som Jack Rappe som springer därute....tyvärr...

Jag tycker att hon är riktigt kunnig i sina ämnen. Hon lägger krutet där det bör läggas och har gjort sin research både en och två gånger. Bra gjort!

Betyg

Inte lika bra som de tidigare Smuts och Dödergök, den är inte spännande och karaktärerna ganska ytliga. Men hon kan verkligen sitt ämne!

Betyg

Hon kan sitt ämne, Katarina. Efter "Flickan och skulden" och "En riktig våldtäktsman" besitter hon ett visst kunnande i ämnet våldtäkt. Men "Alfahannen" tillför inget nytt. Samma tema, men ytligt och oengagerande. Banal språkbehandling.

Nästan alla hennes personer är märkesgestalter. Stjärnstatus. Verkligheten känns en smula avlägsen. Det känns som att hon åker kana genom en artificiell värld och det är synd, för hon vill åt något väsentligt och det skymtar stundtals igenom som när hon beskriver en höstdag i Sthlm, där ungdomars fräknar och solbränna magasinerat sommaren, medan skyltfönstren flaggar för höst.

Jag ser omigen en författare som borde byta spår i sitt skrivande.