När Ester får sitt första barn tänker hon: Aldrig, aldrig som hon, aldrig som mamma, det lovar jag dig. Alltid en blick som är öppen, alltid en famn som finns för dig där. Esters liv har varit präglat av relationen med sin mor som alltid sagt till henne att hon egentligen skulle ha blivit ett missfall. Mamman var ensamstående, hade psykiska problem och klarade inte av att ta hand om sina barn. Många män passerade revy i hemmet, flera av dem utnyttjade Ester sexuellt. I denna ytterst gripande bok får vi följa Ester, från barndomens helvete med övergrepp, otrygghet och ensamhet, till ett ångestfyllt vuxenliv. Hon håller skenet uppe på ytan men där under härjar mörkret. Fastän hon nu har de underbaraste barnen i världen orkar hon inte leva längre, hon vet att alla kommer att få det bättre om hon inte finns. Vad kommer hända med Ester, kommer hon få hjälp i tid eller kommer den nedärvda tragedin...
Visa mer
Recensioner
2010-05-09
Betyg 
Det finns många böcker om trasiga uppväxter, men här får vi även så hur det påverkar en i det vuxna livet och hur lång tid det tar att läka. Jag gillar hennes språk och hennes förmåga att ge kött och blod till en verklighet som hon förhoppningsvis inte har upplevt själv.
2010-02-08
Betyg
Fruktansvärt att läsa hur en mor kan behandla sitt barn så här och utan att ens vara medveten om det. Känslan är stark både i magen och i hjärtat
2010-02-02
Betyg
En fruktansvärt gripande bok, hur Lotta har kommit hel ur den här uppväxten är egentligen obegripligt. Att det är terapiskrivande förstår man snart som läsare, växlande mellan barnrösten i 3:e person och den vuxna kvinnan som i jag-röst som blickar tillbaka. Efter ett antal lästa eländiga barndomar måste jag pigga upp mig med några roliga böcker och få skratta istället för att gråta. Några tips?
2009-12-12
Betyg 
Åh en sådan tragisk bok. Men underbar. Vilket livsöde, även om jag är för den filosofin att man kan få ett bra liv och en självkänsla även om man har en kass barndom och är oönskad. Huvudpersonen Ester gör ändå allt hon kan. Även om Esters mamma från början blev lovad av läkaren att det var ett missfall, att Ester inte skulle födas. Andemeningen är ju "Aldrig som hon" - som sin mamma alltså. Och tro mig, det känner jag igen... Det är smärta och igenkännande och jag blir berörd, både illa och bra.
Det jag verkligen känner igen är "duktig-flicka" syndromet. Att inte duga, att alltid kämpa och att vara tvungen
att klara sig själv, jämt, för att bevisa något för alla andra. Åh ja, jag känner igen allt.
Det är en tuff bok att läsa. Men en riktigt bra!
Som jag förstår det så är delar av boken självbiografiska, inte allt.
Men den ger hopp. Denna nakna bok ger hopp.
2009-08-27
Betyg 
Tankvärd bok, speciellt i slutet. Bra skildring om hur osynliga band håller oss fast. Rekommenderas starkt!
