Gripande skildring av en mor-dotterrelation som har satt outplånliga spår När Ester får sitt första barn och möter hennes svarta blick en kylig oktobernatt tänker hon: ?Aldrig, aldrig som hon, aldrig som mamma, det lovar jag dig, bara inte det. Alltid en blick som är öppen, alltid en famn som finns för dig.? I den stunden vet Ester att livet aldrig kommer att bli som förr. Ändå fortsätter hon att spela ett spel och låta livet göra henne illa. Hon som egentligen skulle ha blivit ett missfall men fastnade i mammas mage ? olydig och fel redan från början. Det var vad hennes mamma alltid sa till henne. Mamman var ensamstående, hade psykiska problem och klarade inte av att ta hand om sina barn. Många män passerade revy i hemmet och flera av dem utnyttjade Ester sexuellt. Vi får följa henne från barndomens helvete med övergrepp, otrygghet och ensamhet, till ett ångestfyllt...
Visa mer
Recensioner
2010-05-09
Betyg 
Det finns många böcker om trasiga uppväxter, men här får vi även så hur det påverkar en i det vuxna livet och hur lång tid det tar att läka. Jag gillar hennes språk och hennes förmåga att ge kött och blod till en verklighet som hon förhoppningsvis inte har upplevt själv.
2010-02-08
Betyg
Fruktansvärt att läsa hur en mor kan behandla sitt barn så här och utan att ens vara medveten om det. Känslan är stark både i magen och i hjärtat
2010-02-02
Betyg
En fruktansvärt gripande bok, hur Lotta har kommit hel ur den här uppväxten är egentligen obegripligt. Att det är terapiskrivande förstår man snart som läsare, växlande mellan barnrösten i 3:e person och den vuxna kvinnan som i jag-röst som blickar tillbaka. Efter ett antal lästa eländiga barndomar måste jag pigga upp mig med några roliga böcker och få skratta istället för att gråta. Några tips?
2009-12-12
Betyg 
Åh en sådan tragisk bok. Men underbar. Vilket livsöde, även om jag är för den filosofin att man kan få ett bra liv och en självkänsla även om man har en kass barndom och är oönskad. Huvudpersonen Ester gör ändå allt hon kan. Även om Esters mamma från början blev lovad av läkaren att det var ett missfall, att Ester inte skulle födas. Andemeningen är ju "Aldrig som hon" - som sin mamma alltså. Och tro mig, det känner jag igen... Det är smärta och igenkännande och jag blir berörd, både illa och bra.
Det jag verkligen känner igen är "duktig-flicka" syndromet. Att inte duga, att alltid kämpa och att vara tvungen
att klara sig själv, jämt, för att bevisa något för alla andra. Åh ja, jag känner igen allt.
Det är en tuff bok att läsa. Men en riktigt bra!
Som jag förstår det så är delar av boken självbiografiska, inte allt.
Men den ger hopp. Denna nakna bok ger hopp.
2009-08-27
Betyg 
Tankvärd bok, speciellt i slutet. Bra skildring om hur osynliga band håller oss fast. Rekommenderas starkt!
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Skönlitteratur
