Afrikanen

J.M.G. Le Clézio, född i Nice 1940, är en av Frankrikes mest uppmärksammade författare. Sedan debuten 1963 har han skrivit ett trettiotal böcker: romaner, essäer, noveller. Le Clézio är en nomad som har levt i olika länder och nu bor i New Mexico.I Afrikanen, 2004, hans trettonde bok på svenska, berättar Le Clézio om hur han som 8-åring efter kriget gör den långa resan till Nigeria, där han för första gången träffar sin far som länge arbetat som läkare i den afrikanska bushen. Mötet med denne främling och Afrika blir en omvälvande upplevelse. Den tvååriga vistelsen kom att för alltid prägla Le Clézio och hans författarskap. Afrikanen är lika mycket ett porträtt av fadern som av Afrika och Le Clézio själv.J.M.G. Le Clézio har tilldelats Nobelpriset i litteratur och Stig Dagermanpriset 2008.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

J

John C

2014-10-29

Betyg

För några år sedan hade jag anledning att läsa denna ett antal gånger. Då tyckte jag det var en av de bästa böcker jag läst. Nu har jag än en gång en anledning att läsa den och jag var lite nyfiken: skulle den hålla igen? Det blir ett rungande JA på den frågan! Detta är en självbiografisk roman där Jean-Marie berättar om sina uppväxtår i Frankrike under krigsåren tillsammans med mor och morföräldrar. Fadern har blivit fast i Nigeria där han jobbar som läkare och några år efter att andra världskriget slutat far familjen ner för att möta fadern. Mötet med Afrika blir något avgörande för Jean-Marie, men det mest främmande han upplever under sin resa blir mötet med fadern.
På knappt 90 sidor får vi en uppväxtskildring, en berättelse om andra världskriget, om Frankrikes förhållande till sina kolonier och en släkthistoria ? och allt beskrivs med en iskall klarhet och ett fantastiskt språk. Att uttrycka så mycket med så få ord är inget annat än imponerande.

Klinga

2014-03-24

Betyg

En kort lättläst text som inte känns som en roman. Le Clézio berättar om far och mor, mest Le Clézios far som bodde större delen av sitt vuxna liv i Afrika där han som ensam europé arbetade som läkare. Han avskydde samtidens koloniala beteenden med drinkar och betjänter och sina rasistiska värderingar. Samtidigt avvek han aldrig från reglerna om hygien och klädsel, Blanka skor, kostym. Som barn, med mammans familj, upplevde WWII på flykt i Nice och fantiserade en del om fadern. När familjen en tid bodde tillsammans i Nigeria höll fadern på sönernas uppenbarelser. Kortklippt hår, blanka skor och knästrumpor i ylle. Men pojkarna slet av strumporna och upplevde en total frihet med sina lekkamrater på savannen. Den fria leken utan vuxnas insyn är den enda del där pojken Le Clézio verkligen framträder. I övrigt är det far och far och fakta som författaren måste ha samlat på sig för att i brist på upplevelser tillsammans med sin store hjälte återskapa hans dolda liv. För fadern framstår som en enstöring utan behov av sällskap som inte verkar behöva ens den närmaste familjen i sin närhet. Det är ett sorgligt, vemodigt sökande efter en skugga, en välklädd gestalt i färd med att vaccinera barn med sin enorma kopparspruta eller på andra sätt ta hand om lokalbefolkningen.En man som har största möjliga distans till livet, är det intryck jag får.

G

Gunnar Jacobsson

2013-12-03

Betyg

En klassiker på temat den frånvarande fadern.

Victoria G

2013-03-15

Betyg

Ett fint porträtt av författarens barndom. Jag känner igen de starka intrycken som hänger kvar genom resten av livet och får ett sorts magiskt nostalgiskt skimmer. Det tror jag är universellt och oberoende av var barndomen utspelar sig. I Le Clézios fall är det västra Afrika och Nigeria och det är intressant att läsa hans iakttagelser.

Berättelsen om fadern är också intressant, en klassisk berättalse om patriarken som har en överväldigande känsla av plikt och söker sig ut i världen, bort från familjen, och därigenom både utvecklas och bryts ner och dessutom lämnar familjen, framför allt barnen (och det är ju författarens perspektiv) i en evig limbo mellan dyrkan och avsky inför den äventyrlige men frånvarande fadern.

Men texten är så pass kort att det inte riktigt känns som om den hinner utveckla tillräcklig substans för att göra ett bestående intryck. Den blir mer sketchartad. Något intressant påbörjas, men når inte ända fram.

Anna Lindström

2012-11-04

Betyg

Den första bok jag läser av Le Clézio men det blir nog fler. Fin skildring av Afrika. Den var kanske lite för kort med endast 90 sidor? Jag hann inte riktigt "suga på karamellen" känns det som.

M

Mats Sigfridsson

2011-10-11

Betyg

?En mycket lättläst nobelpristagare. Det här är ju mer en novell än en roman. Jag har inte läst författaren tidigare men brukar köpa och läsa nobelpristagarna. Av Le Clézio kommer jag absolut att läsa fler. Han skriver med en härlig värme och inlevelse och hans språk är lysande. Denna lilla bok ska ju förklara många av Clézios andra romaner och beskriver hans första möte med sin far vid 8 års ålder. Jag har fler i bokhyllan och kommer att läsa dessa med glädje? En stark trea.

marja walldén

2011-02-15

Betyg

på franska

Anders Börjesson

2010-08-02

Betyg

En läs upplevelse utöver det vanliga.

Solveig Andersson

2010-03-14

Betyg

En nobelpristagare som är lätt att ta till sitt hjärta. Skriver så målande och detaljrikt men samtidigt poetiskt att man är glad att få chans att läsa honom. Kände inte till honom före nobelpriset.

Axel Anfält

2009-09-27

Betyg

Mannen är definitivt värd ett nobelpris. Fantastisk bok med ett lagom mått vemod. Rekommenderas varmt

Jonas Olsson

2009-09-13

Betyg

Personlig, välskriven och gripande

BOKMANIA bokblogg

2009-08-20

Betyg

Min recension finns här: http://www.bokmania.net/2009/08/afrikanen.html

BOKMANIA bokblogg

2009-08-19

Betyg

Att läsa Afrikanen känns i magen. Mycket bra!!!

Sofia Åkerberg

2009-07-30

Betyg

Tjahapp, var det här allt? Boken var inte dålig men för ett nobelpris hade jag nog förväntat mig lite mer. I princip en skildring rakt upp och ned av Le Clézios barndom i Nigeria och hans fars upplevelser som kolonialtjänsteman (läkare) i Guyana, Kamerun och Nigeria.

Känns inte som han når mycket längre än att se faderns dragning till Äventyret och det faktum att han tycka ha varit mycket hård mot sina söner eftersom han var van vid en tid när barn skulle synas men inte höras.