
Efter ett kringflackande liv har Antoine Roquentin slagit sig ned i en liten fransk hamnstad. För att fördriva tiden sysslar han med att fullborda ett historiskt arbete, men det inger honom ingen tillfredsställelse. Historien är död för honom,även hans eget förflutna, och han är oförmögen att upprätta kontakt med det närvarande. Lösryckt ur alla sammanhang grips han av ett oemotståndligt äcket inför sitt eget kroppsliga jag, inför själva existensen av människor och ting.Äcklet är en bok utan nåd, en av de stora tolkningarna av den moderna människans främlingsskap. Med etsande inlevelse skildrar Jean-Paul Sartre en livssituation där identitetsförlust och overklighetskänsla blir till en kväljande upplevelse av tillvarons absurditet.
Visa mer
Recensioner
2025-02-06
Betyg
Jean-Paul Sartres Äcklet är en mästerlig existentiell roman som utforskar människans frihet och absurditetens tyngd. Huvudpersonen, Antoine Roquentin, drabbas av en kväljande insikt om tillvarons meningslöshet, vilket Sartre skildrar med en djupgående psykologisk skärpa. Genom en poetisk och stundtals klaustrofobisk prosa lyckas boken gestalta existentialismens kärna på ett sätt som både fascinerar och skakar om läsaren. Äcklet är en filosofisk klassiker som känns lika relevant idag som vid sin utgivning.
2017-01-18
Betyg
Bra bok, men ojämn. Första halvan av boken vacklande, men avslutas på ett fantastiskt sätt.
2015-10-02
Betyg
har svårt att bestämma mig för vad jag ska tycka. Bitvis rycks jag med och gillar verkligen boken. Bitvis blir den lite trög och intetsägande. Antoine Roquentins betraktelse på sig själv och sin omvärld med ständigt ökat äckel är fantastiskt skrivet men samtidigt har jag lite svårt att förstå vad Sartre vill säga med berättelsen. Språkligt fulländad. Tidvis lite tung och händelsefattig. Stark 3:a
Betyg
Helt och hållet jättetråkig är den inte, men nästan. Språket är fint men jag kan känna att det blir många meningslösa redogörelser för saker i omgivningen som inte har något vidare sammanhang med varken varandra eller huvudpersonen. I början kan man ha överseende med detta, men efter ett tag övergår överseendet till en suck och det blir tyvärr rimligt att hoppa över en eller flera sidor för att komma till något vettigt avsnitt istället.
De extentiella diskussionerna väger upp till viss del men blir ibland riktigt snåriga och pratiga. Det finns en del höjdpunkter men jag hade genom hela läsningen en stark känsla av att själva handlingen hade kunnat göras mycket mer intressant. Men befinner man sig i en period i livet då man själv kan identifiera sig med Äcklet är detta helt klart en väldigt läsvärd bok.
Betyg
Det känns som jag missar något. Men jag läste den, och blev bara uttråkad. Jag har tyckt väldigt bra om allt annat jag läst av Sartre, men Äcklet förblir lite utav ett mysterium. Och en besvikelse. Kanske måste jag ge den en ny chans en dag, för att se om jag bara missade något den där första gången. Jag hoppas det. Vill älska den. Men gör det ej.
2012-05-04
Betyg
Inte för inte som Sarte blev en ikon som fick nobelpris men vägrade ta emot det. Äcklet är en äckligt bra bok!
Betyg
Ytterligare ett verk avklarat i kategorin "böcker jag borde ha läst för längelängesen, men inte fått ändan ur vagnen att ta mig an förrän nu". Som så många andra böcker i den kategorin är känslan att jag nog tyckt om den bättre om jag hade läst den för längelängesen. Typ under min gymnasietid för 20 år sedan.
... fast det var på svenska jag läste den, och då heter den som sagt Äcklet.
Jag läste den här boken under min gymnasietid, och när jag berättade för min lärarinna i filosofi att jag just avslutat den, så frågade hon: Begrep du någonting?
Gjorde jag det? Och i så fall vad? Minns inte vad jag svarade, och minns inte vad det var jag möjligtvis begrep. Men vad jag minns är att jag inte kunde lägga den ifrån mig, och det slår mig nu att jag faktiskt måste läsa om den här boken, för att ta reda på vad det var jag blev så fascinerad av. Under tiden ger jag den samma betyg jag gjorde som gymnasist: en femma.
... fast det var på svenska jag läste den, och då heter den som sagt Äcklet.
Jag läste den här boken under min gymnasietid, och när jag berättade för min lärarinna i filosofi att jag just avslutat den, så frågade hon: Begrep du någonting?
Gjorde jag det? Och i så fall vad? Minns inte vad jag svarade, och minns inte vad det var jag möjligtvis begrep. Men vad jag minns är att jag inte kunde lägga den ifrån mig, och det slår mig nu att jag faktiskt måste läsa om den här boken, för att ta reda på vad det var jag blev så fascinerad av. Under tiden ger jag den samma betyg jag gjorde som gymnasist: en femma.