A Map of Days

Betyg

Att Ransom Riggs bok om Miss Peregrines besynnerliga barn med märkliga förmågor skulle få en avslutning hade man inte kunnat gissa. Jag började att läsa den bokserien som jag trodde skulle stanna vid att bli en trilogi då rykten knöt samman min favoritregissör Tim Burton med filmatiseringen som skulle ta sig an händelserna i den första boken. En film blev det. Men bara en eftersom Tim Burton och hans manusförfattare tog sig lite konstnärliga friheter och ändrade lite på karaktärer och deras besynnerliga förmågor. Samt ändrade lite på slutet så att fortsättningen som berättas i de efterföljande böckerna blir svår att följa ifrån de kommande böckerna. En HBO-serie känns mer tänkbar. Men Tim Burtons resa in i den världen blev visuellt vacker och man hade ändå inte velat vara utan den. Nu har jag läst den otippade fortsättningen i den fjärde boken som har fått namnet “A Map of Days” och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om bokens handling.

Jacob Portman är, efter att ha besegrat det monstruösa hotet som nästan förstörde den besynnerliga världen, tillbaka i Florida. Och nu är Miss Peregrine, Emma och deras besynnerliga vänner med, och de gör sitt bästa för att smälta in. Men ingenting blir som de tänkt sig. De upptäcker en underjordisk bunker som har tillhört Abe, Jacobs farfar. Ledtrådar till Abes dubbelliv som en av huvudpersonerna bland de besynnerliga kommer fram, hemligheter som länge varit fördolda. Och Jacob förstår alltmer av sitt farliga arv - sanningar som varit med honom länge, långt innan han trädde in i Miss Peregrines tidsloop. Jacob och hans vänner kastas in i den amerikanska besynnerliga världen, full av regler som ingen av dem förstår, och insatserna är betydligt högre än förut. Nya faror väntar för Miss Peregrines besynnerliga barn. Deras historia illustreras, precis som i de tidigare böckerna, av egendomliga, otäcka vintagefotografier.

Otippat var det som sagt att den här historien skulle få en fortsättning eftersom det var en ganska mäktig avslutning. Men så blev det och när man satte igång att läsa boken så inser man att man ville ha en fortsättning. Den första trilogin handlar om hur en vanlig pojke ifrån vår värld får ledtrådar av sin döende farfar om en besynnerlig värld där det finns människor med övernaturliga förmågor. Besynnerlighet är namnet på dessa förmågor och det kan röra sig om såvål övermänsklig styrka som att frambringa eld med händerna för att nämna några av alla de förmågor bokens huvudkaraktärer har. Trilogin handlade sedan om Jacobs val om huruvida han skulle leva i vår värld eller den besynnerliga. När slutet närmade sig så upptäckte han att han hade förmågor och under resans gång rasar den värld samman som han möter de besynnerliga barnen och Miss Peregrine i. Samt är hela trilogin en räddningsaktion av Miss Peregrine som offrade sig för barnens överlevnad och blev tillfångatagen av bokens skurkar.

I bok nummer 4 så kastas vi in där bok 3 slutade. Miss Peeregrine är räddad och befriad, men de besynnerliga har inget hem. Miss Peregrine ordnar upp så att de kan bo hos Jacob i vår värld medan hon försöker att bygga upp deras gamla liv igen i en tidsloop som tar dem till det mörka slumområdet Devil's Acre. Jacobs uppgift blir att anpassa de besynnerliga barnen som levt i en loop under andra världskriget till vår tid. När han istället får ledtrådar om sin farfars förflutna inom den besynnerliga världen så tar han det ödesdigra beslutet att utan Miss Peregrines vetskap ta med de andra barnen på en resa för att utföra liknande uppdrag som de hans farfar gjorde när han levde.

Bokens författare Ransom Riggs lyckas alltså bygga upp samma ton som i de föregående tre böckerna. En ton som är mycket mörkare än den som skildrades i Tim Burtons filmatisering. Barnen får möta många faror och ibland sitter man och tänker att vore det inte bättre att man inte fick veta hur det ska gå för dem. Man var exempelvis nyfiken på hur kärleksrelationen mellan Jacob och den besynnerliga flickan Emma Bloom skulle utvecklas. Och utan att säga för mycket så blir det pga storyns utveckling att deras relation blir fylld med mörker och motgångar. Vad som är mest underhållande är att följa kulturkrocken när ett gäng barn ifrån andra världskriget tidseran ska anpassa sig till vår värld som är ny för dem. Men man är också precis som Jacob i boken nyfiken på vad hans farfar sysslade med. Hans bakgrund var nämligen lite av ett frågetecken i hela den föregående trilogin.

Jag kan starkt rekommendera boken till er som läste och tyckte om de andra böckerna i serien. Det är en väldigt nervkittlande och lättläst bok som har en speciell stil som inte liknar något annat man har läst och det är mycket fascinerande att en sådan långt utdragen historia kan baseras på gamla kusliga vintagebilder. När boken är utläst så väntar man med spänning på att få läsa fortsättningen i den femte boken. Boken “A Map of Days” levererar det man förväntar sig och lite till. Så mitt betyg är en stark femma av fem möjliga.