NATIONAL BOOK AWARD FINALIST SHORT-LISTED FOR THE MAN BOOKER PRIZE Brace yourself for the most astonishing, challenging, upsetting, and profoundly moving book in many a season. An epic about love and friendship in the twenty-first century that goes into some of the darkest places fiction has ever traveled and yet somehow improbably breaks through into the light. Truly an amazement--and a great gift for its readers. When four classmates from a small Massachusetts college move to New York to make their way, they're broke, adrift, and buoyed only by their friendship and ambition. There is kind, handsome Willem, an aspiring actor; JB, a quick-witted, sometimes cruel Brooklyn-born painter seeking entry to the art world; Malcolm, a frustrated architect at a prominent firm; and withdrawn, brilliant, enigmatic Jude, who serves as their center of gravity. Over the decades,...
Visa mer
Recensioner
2024-08-04
Betyg 
Många starka känslor men aningen slät eller vad man ska säga. Å andra sidan tillräckligt spännande för att jag skulle ta mig igenom hela boken! En 3a men väldigt stark
2024-03-13
Betyg 
En brutal men också brutalt bra bok, det gjorde nästan "ont" att läsa den , mycket ondska men även en beskrivning om en otrolig vänskap, båda delarna nästan "sjukliga"
2022-11-23
Betyg
En bok som berör. Man blir ledsen, upprörd, förbannad. Boken innehåller det mesta som gör den till en riktigt stor roman. Kanske lite för mycket av det hela som gör boken nästan outhärdlig men riktigt bra. Betyg 4,5
Betyg
Ett litet liv är den vackraste bok jag någonsin läst; men också den sorgligaste. Jag vet inte hur många gånger jag gråtit till denna bok. Författarens språk är mycket skarpt och elegant. Det är en bok om trauma, tragiska livsförhållanden, vänskap, kärlek och förlåtelse i ett litet liv.
2022-07-09
Betyg
En bok som innehåller så mycket, flera år sedan jag läste den nu men bär den fortfarande med mig. Tänker ofta på Jude!!
2022-03-05
Betyg
En bok som engagerar och upprör.
Vänskapen och solidariteten mln vännerna intressant att följa. Traumatiska uppleveler i form av övergrepp som ger bestående och destruktiva följder.
2022-03-04
Betyg
Om jag ändå i förväg förstått vilket åtagande den här boken blev tidsmässigt för mig... tog mig nästan en månad att läsa ut och den lämnar mig gråtmild och utmattad.
2020-12-29
Betyg
Alltså, vilken bok, första halvan cirka. Sedan blir det outhärdligt att uppleva all ondska som upplevts av Jude och sedan upprepas allt elände i hans liv och det är också tröttande att följa alla som vill hjälpa honom. Dessutom inte trovärdigt att sådana onda människor/handlingar existerar, lite som "Pojken som kallades det". Men Yanagihara kan skriva, absolut! :-)
2020-03-25
Betyg 
Inte min smak tyvärr och känner att jag redan läst denna historia 200 gånger så kunde inte bli berörd. Klyshig och onödigt långrandig, tjatig nästintill.
2019-11-28
Betyg 
Mycket text att ta sig igenom. Var igenom hela boken irriterad på Jude och hans val men även de andra karaktärerna (villet jag iofs gillar att göra i böcker jag läser). Men tårarna flödade fler en än gång. Väldigt gripande bok och jag sveptes med i berättelsen. Också intressant att läsa en bok där karaktärerna inte handlar rätt och hur man ska göra, man måste göra sina val efter de förutsättningar man har. Och om man som vän eller anhörig kan acceptera det eller om man måste gå vidare och lämna personen bakom. Ibland kändes den dock lite tjatig och tråkiga beskrivningar om hur snygga och rika karaktärerna var. Men på det stora hela är det en väl värd bok att investera sin tid i.
2019-09-02
Betyg
Oerhört gripande, smärtsam och omskakande bok jag aldrig kommer att glömma. En riktig skatt man måste ha läst.
Linda Abramsson gillar
Betyg 
Hade jättehöga förhoppningar på den här boken men blev väldigt besviken. Det är absolut en gripande historia, men författaren levererar billiga knep för att gripa tag. Alla karaktärer är vackra, oerhört framgångsrika, kända, rika, exeptionella inom sina områden och multitalanger på det mesta. Samtidigt är misären och tragiken bottenlös och mörk, när man inte tror att det ska kunna hända stackars Jude mer hemskheter så toppas varje extrem low av ännu en mer extrem low. Det blir liksom ganska löjligt. Den enda karaktären som egentligen är intressant är JB.
Stefan Grip och H gillar
2019-07-19
Betyg
En av de absolut bästa böckerna jag läst! Omöjlig att lägga ifrån sig
Linda Abramsson gillar
2019-04-20
Betyg
En av de bästa böcker jag läst. Drabbade mig verkligen.
Linda Abramsson gillar
2018-12-31
Betyg
Jag hade höga förväntningar och blev väldigt besviken. Långsamt långsamt målas det förutsägbara upp.
2018-10-21
Betyg
Det var väldigt länge sedan jag läste en bok som jag blev så gripen av, som jag gick och tänkte på när jag inte hade tillfälle att läsa och som jag kände att det var svårt att gå vidare från när det var över och boken utläst.
Linda Abramsson gillar
2018-09-26
Betyg
Jag älskade den. Jag grät som ett barn, men jag älskade den. En av de bästa böcker jag någonsin läst.
Linda Abramsson gillar
2018-08-05
Betyg
Jag har svårt att hänga med i början innan jag förstod att författaren valde att byta karaktärer mellan varje kapitel. Sådana här POV ändringar är inte så vanliga i de böcker jag har läst och jag är osäker på om det tillförde något. Annars var detta en mycket rörande och välskriven bok.
2018-08-02
Betyg
Jag hade höga förhoppningar för boken men blev tyvärr besviken. Språket är fint och temat hade kunnat vara intressant men de endimensionella karaktärerna och den osannolika berättelsen drar ner mitt betyg.
Ett stort problem med boken är att i stort sett samtliga karaktärer är platta karikatyrer (möjligtvis med undantag för JB). Personerna är antingen 100% onda eller 100% goda och fastän handlingen sträcker sig över flera decennium tycks ingen karaktärsutveckling ske hos någon (om man inte räknar faktumet att samtliga personer blir extremt rika, kända och framgångsrika som karaktärsutveckling). Författaren har också en tendens att tala om vad alla tänker och känner istället för att låta läsaren dra egna slutsatser från historien. Istället för att beskriva för läsaren varför alla älskar huvudpersonen Jude (vilket aldrig riktigt framgår) får vi t.ex. bara veta att det är så.
Jude är också alltför osannolik för att man ska kunna köpa berättelsen. Vi får veta att han i barndomen har varit med om fruktansvärda övergrepp och ett närmast konstant elände. Inom bara ett par år ska vi dock förstå att han plötsligt är en briljant matematiker, en exceptionellt skicklig advokat, en fantastisk kock, en superb sångare och en lysande pianist. Till på köpet är han väl bevandrad inom konst och litteratur och talar flera språk flytande. Naturligtvis är han också oerhört stilig, väldigt händig och kan allt om trädgårdsarbete. Jude är också älskad av både vänner, lärare och kollegor, till den grad att de i flera decennium släpper allt för att komma till undsättning så fort Jude behöver dem (fastän Jude inte tar emot hjälp och inte tycks ge något tillbaka).
Boken var också ett par hundra sidor för lång. Många stycken är repetitiva och bidrar varken till att ge karaktärerna djup eller att föra handlingen framåt. En generös tolkning är dock att detta är ett grepp med syfte att förmedla Judes och hans vänners känsla av hopplöshet och konstant misär.
Stefan Grip gillar
2018-07-20
Betyg
Denna roman går det inte att läsa ut genom att läsa lite då och då. I vintras började jag läsa några sidor varje kväll, men kom aldrig in i handlingen och blandade ihop alla olika personer och händelser. Nu under semestern orkade jag inte se den outlästa boken på nattduksbordet längre. Solen skiner varje dag och jag har läst den på klipporna på Marstrand. Imorse vid sextiden var jag äntligen klar. Ja, jag säger äntligen för den var tung, tragisk, fruktansvärd och oerhört ordrik. Samtidigt var romanen en vacker berättelse om fantastisk vänskap. Det var så oerhört många som älskade huvudpersonen Jude trots alla hans många problem i livet. Jude har haft en fruktansvärd barndom och uppväxt men är väldigt intelligent och blir framgångsrik i sitt yrke samt välbärgad, han är bitvis lycklig men hans historia gör att han aldrig kan släppa rädslan och känslan av att inte kunna bli älskad. På ett sätt är romanen väldigt tjatig på grund av all upprepning men samtidigt alldeles underbar. Jag funderar över hur en så trasig människa med ett så starkt självskadebeteende ändå orkade med att arbeta och utföra så mycket och varför lät så många av hans underbara vänner det gå så långt? Ja, de hjälpte honom ofta - men för sent. Jag skulle gärna diskutera romanen med någon som också läst denna speciella roman, för den väcker många tankar och ibland fundera man över hur det kunde bli som det blev. Slutet var förutsägbart - hur hade det kunnat sluta annorlunda?
Jag har skrivit i flera recensioner tidigare och gör det återigen, handlingen är väldigt amerikansk, vilket jag ju inte riktigt uppskattar egentligen. Samtidigt är den en fin beskrivning av staden New York där jag har varit många gånger och känner igen mig i beskrivningarna och det känns som om man själv är New York-bo medan man läser.
Läs denna roman och skriv en recension för jag vill gärna veta vad ni andra tycker och hur ni upplever denna historia!
Matilda El Rameid gillar
2018-05-29
Betyg
En oerhört tung bok. Personerna finns kvar i mitt huvud och hjärta. Behöver nu en mer lättsam bok.
2018-05-29
Betyg
Här har vi en stor, viktig berättelse som säljer som smör. Så varför tyckte jag den var så dålig? Jag ska försöka förklara.
Hanya Yanigihara serverar varenda aspekt av sina två huvudkaraktärer (finns möjligen 3, men den tredje gör bara inhopp ibland) och djupdyker och beskriver varenda känsla och upplevelse med en bedövande tråkig detaljrikedom. Jag som läsare får inte klura ut någonting själv, utom möjligen en av figurernas bakgrund, men den blir så förutsägbar att när den tillslut rullas upp är jag nästan likgiltig inför den. Här finns inte tillstymmelse till tolkningar eller tvetydigheter: Yanigihara berättar för läsaren exakt vad hen ska känna och veta i 750 sidor som känns som om de växer och blir längre och mastigare för varje ord.
En vanlig grej många författare lär sig tidigt är "show, don't tell", dvs visa istället för att berätta exakt allt som folk gör, tänker, känner, så bygger läsaren själv en relation med figuren för att hen tvingas lägga in sina tolkningar och idéer mellan raderna. Den här romanen har bara "tell", med följden att rollfigurerna känns som robotar som aldrig överraskar. Inte ens när det ska bränna till känner jag någonsin att det här kommer att vända allt på sin spets, överraska, chocka. Och jag får rätt: de sista 150 eller så sidorna är en ren plåga att ta sig igenom, för allt viktigt har redan hänt, sagts och känts (och naturligtvis beskrivits i långa, tradiga paragrafer) och när upplösningen äntligen kommer är det med en axelryckning.
Det är en strålande idé med starka rollfigurer och ett skickligt språk (minus Yanigiharas irriterande usla hantering av pronomen och namn - ofta måste man stanna upp och läsa om för att veta vem det handlar om nu - och nej, det är inte ett lurigt stilgrepp, det är irriterande och stör läsrytmen) och en trovärdig psykologisk profil - som har sjabblats bort i ett träsk av överdetaljering och sentimentalitet. Synd, jag var verkligen redo för ett nytt stort verk från andra sidan Atlanten.
Det är märkligt hur en bok om så starka och fruktansvärda händelser, om sorg och rädsla, om kärlek och förlåtelse, om vänskap och ovänskap, kan misslyckas så kapitalt med att tränga in under huden, men så var det för mig. Gott om andra tycker annorlunda, uppenbarligen, men det var länge sen jag blev så besviken på och irriterad av en bok.
Betyg
I början ganska seg att ta sig genom. Lyckas men komma vidare blir det mer och mer gripande. Dock stör jag mig på att författaren väljer att få berättelsen att kretsa kring Jude och hans traumatiska barndom. Det är så extremt att det blir inte trovärdigt. Och eländet bara ökar.
2018-03-27
Betyg
En rakbladsvass skildring av omöjlig kärlek
Människorna i den här romanen tränger sig in under huden på läsaren och vägrar att någonsin lämna ens medvetande. Deras vänskap och lidande känns verkligare än verkliga livet, skrev en recensent. Jag håller med. Jag önskar att ännu fler ska få umgås med dessa personligheter.
Ett litet liv är i första hand en berättelse om vänskap och kärlek. Men det är skildringen av smärta, både fysisk och psykisk, som biter sig fast och tvingar mig att läsa vidare fast jag egentligen tycker att historien är outhärdlig.
Huvudpersonen Jude St Francis är en framgångsrik advokat med ett grymt förflutet. Demonerna upphör aldrig att plåga honom. Övergiven som spädbarn av sina biologiska föräldrar och utsatt för en oändlig rad av sexuella övergrepp under sin uppväxt i kloster och barnhem känner han sig som ett missfoster. En handikappad och oönskad varelse vars sociala liv förpestas av de hemligheter han inte orkar avslöja ens inför sina närmaste vänner, tre jämnåriga studiekamrater från college.
Han delar lägenhet och säng i New York med svenskättade filmskådespelaren Willem Ragnarsson, en ödmjuk och lyssnande och förstående partner. Här finns ljuspunkter, till och med stunder av lycka. Ändå blir Jude bara tillfälligt fri från smutsen i hemsökelserna, när han snittar sig i handlederna med rakblad.
Aldrig har nog ett självskadebeteende skildrats så bestialiskt och trovärdigt i en skönlitterär bok som hos den amerikanska journalisten och författaren Hanya Yanagihara. Det är en enastående prestation utförd med psykologisk pregnans och obönhörlig konsekvens. Som läsare - och vittne - blir jag lika förtvivlad som Judes närmaste. Inlevelsen är total.
Lika hemmastadd tycks författaren vara i en värld av minglande ambitiösa konstnärer, arkitekter, skådisar och jurister.
Judes helvete tar slut efter nära 750 sidor. Ändå längtar jag efter att läsa mer. Vill fortsätta umgänget med de här människorna. På gott och ont. De har gjort sådana avtryck. De släpper inte taget. Vänskap och medkänsla som ändå segrar över tragiken och sorgen.
Samtidigt kräver den här romanen en hel del tålamod av läsaren. Formatet är tegelstenens. Och här saknas den språkliga lättheten hos exempelvis Marilyn Monroebiografin Blonde av Joyce Carol Oates. Yanagihara påminner snarare om experimenterande James Joyce i Ulysses. Hon vevar på i långa textsjok med ett bildspråk som andas det bästa av 1800-talets klassiska romanförfattare. Hon byter berättarjag i nästan varje kapitel och det kan ta ett par sidor, innan man hajar vem som för ordet. De första hundra sidorna var jag nära att ge upp flera gånger inför myllret av personer, lägenheter, ateljéer, miljöer och andra fakta.
Därefter, när Jude och Willem utkristalliseras som huvudkaraktärer, var jag uppslukad av berättelsen. Fördelarna är vida överlägsna romanens brister. Jag ger den därför högsta betyg.
2018-03-01
Betyg
En av de bästa böckerna jag har läst. Boken griper tag i en och lever kvar långt efter att man har stängt igen den.
2018-02-23
Betyg
Jag levde med dessa människor under den tid jag läste boken. Jag var med dem. Boken ställer frågor: Vad är ett liv? Vad är kärlek? Vad gör våra minnen med oss?
2018-02-17
Betyg
Fundera på om DU är redo för denna bok innan du ger dig in i en oförglömlig läsning.
