'It's the Magna Carta and Valley of the Dolls all rolled into one...' Michael Palin Graham Chapman, who died in October 1989, reveals in his autobiography what it was like to be part of the revolutionary and zany Monty Python team. Required reading for Monty Python fans, this true and false memoir is Graham Chapman's own hilarious account of his life as a Python and as a homosexual. The book equals Joe Orton's famous Diaries in providing an unblushing account of a gay lifestyle linked to entertainment. Full of outrageous fictions and touching truths, in telling surreal and outrageous lies Graham Chapman often uncovers a truth about himself and colleagues. The stories it relates of the author - whether as mountaineer or medical student (he was a doctor); actor or alcoholic (he was both); heterosexual groupie-guzzler or homosexual coming to terms with himself (bit of both) - form a surreal...
Visa mer
Recensioner
Betyg 
Graham Chapman läser själv in sin sjävbiografi på band, och om man kan få tag på inläsningen är det definitivt det bästa sättet att tillgodogöra sig innehållet.
Bokens generella uppbyggnad går ut på att Chapman kronologiskt går igenom viktiga skeden i sitt liv från barndom, via Eton, medicinstudier på Cambridge till livet med the pythons. Det intryck man får är ett betydligt mer rörigt, skönt, fult, snuskigt och 'ello there! än så.
Ibland använder han ett rent episodiskt berättande och andra gånger är det lösryckta minnesbilder som hjälper till att förmedla bilden av hans liv. Han använder sketchkaraktärer (till exempel the colonel, som då och då kommer in och säger "stop that! It's gotten far too silly...") och andra gånger leder han själv in läsaren i svindlande fantasibanor, där det är svårt att se var fantasin började och verkligheten slutade. Om han skrivit det och det är MÖJLIGT, kan det ju rent av vara sant? Det är i alla fall roligare att se det så (sa hon naivt). Men trots alla krumsprång och pythoneska utvikningar, lyckas Chapman hålla tråden och med en sann komikers känsla för vändningar lura läsaren gång på gång att vi bara jazzar runt.
De temata han behandlar, som varit självklara i hans liv, är för tunga för att grotta ner sig i. Men genom humorn och en översvepande, "detached" berättarstil, släpper han greppet och bjuder in läsaren att reflektera över svårigheten att leva som öppet homosexuell i England på 60- och 70-talet och även sin insikt om att han var alkoholist.
Detta ÄR en rolig bok. Då och då sätter man skrattet i halsen, blir berörd av orättvisorna han till synes tar med en klackspark eller, i mitt specifika fall, får sådana skrattparoxysmer att man håller på att ramla ur det päronträd man trodde att man skulle lyckas klippa samtidigt som man lyssnade på boken. Håll tillgodo och känn dig aldrig säker!
