An obese New Orleans misanthrope who constantly rebukes society, Ignatius Reilly gets a job at his mother's urging but ends up leading a workers' revolt, in a twentieth anniversary edition of the Pulitzer Prize-winning novel. Reprint.
Visa mer
Recensioner
2023-10-21
Betyg 
Min första stora läsupplevelse som ung tillsammans med Tärningsspelaren. Det är kul, men man sätter skrattet i halsen ibland, så klart.
2019-10-12
Betyg 
Huvudpersonens lathet och oförskämdhet stör mig enormt förmodligen för att jag känner igen folk i min omgivning som försöker leva livet på liknande sätt. Visst kan jag skratta åt vissa scener och formuleringar men främst blir jag bara less på huvudpersonen.
2019-02-05
Betyg
Ignatius C. Reilly är ingen hjälte. Han är inte ens en person en tycker särskilt mycket om. Trots sin ålder bor han fortfarande hos sin mamma i New Orleans. När vi möter Ignatius är julrushen igång, inte för att Ignatius kan anklagas för att ”rusha” något alls. I det första kapitlet sätts rörelser igång som på olika sätt vältrar sig genom New Orleans skummare distrikt och för oss mot en oundviklig upplösning. En upplösning som på sätt och vis är en personlig katastrof för Ignatius själv, men möjligen blir räddningen för de som dragits in i hans förehavanden.
En fantastiskt underhållande, om än tidvis förvirrande, bok som tyvärr gavs ut postumt. Författaren John Kennedy Toole tog sitt eget liv och hans mor var den som lämnade över manuskriptet till förlaget.
2018-04-05
Betyg
Dumskallarnas sammansvärjning (engelska: A Confederacy of Dunces) - John Kennedy Toole
I New Orleans, Louisiana, bor Ignatius J. Reilly tillsammans med sin mor. Ignatius är en egendomlig karaktär med en kännbar utstyrsel: En grön jägarmössa, en sabel, öronring, mustasch och halsduk; en kombination som gör honom märkbart uppseendeväckande och underlig. Han har lämnat staden en enda gång, på en Greyhoundbuss till Baton Rogue, vilket blev en mardröm, något han ständigt belyser och påminner. Efter 8 år på college är Ignatius oerhört välutbildad, intelligent och vältalig. Problemet är att han är extremt oförskämd, lat, korpulent samt lider av något han kallar ’magmun’ och nu blivit ”tvingad till att ARBETA”, som han själv formulerar det. Efter en smärre incident, som skuldbelagt Ignatius och hans arma moder, finner han sig motvilligt sökandes efter ett jobb. Efter några misslyckade intervjuer lyckas till slut Ignatius förhandla till sig en tjänst på Levy-Byxor som kontorist. Ignatius inleder med gott förtroende hos ledningen, men strax tar han sig lite mycket friheter och det blir dråpliga stunder som tillfaller företaget och dess fortsatta överlevnad.
Ignatius J. Reilly är en av dåtidens, skolade rättshaverister som ser på världen och dess moraliska förfall med förakt. I svävande, men akademiska inslag, texter formulerar han sina tanka och synpunkter på hur samhället bör rätta sig och hur sammansvärjningar omger det. Ignatius är en modern fetlagd, Don Quijote, med förkärlek till varmkorv, som slåss mot moderna väderkvarnar som tar sin form i olika trösklar och personer. Det är hans vältaliga och ohämmade repliker som glimtar och förbryllar med en enorm charm och stil. Hans åsiktsfrihet och krassa, oförskämda, men härliga, ton fängslar och hänför. Lyckans hjul av Fortuna och Boethius, romersk filosof, är ständigt återkommande referenser i huvudkaraktärens Ignatius tankar och tal. Trots hans bildade och misslynta förhållningssätt till omgivningen är det en karaktär som gör världen till en roligare plats att leva och verka i. Karaktärerna runt omkring Ignatius är sådana som förväntar sig hyfs, men är dem själva ganska ohyfsade i sina handlingar. Det är sannerligen en sammansvärjning av dumskallar som florerar och konspirerar med och mot varandra.
Det är en, i min mening, av de roligaste böckerna som någonsin skrivits. Och varför skriver jag det. Jo, med dess charmiga innehåll och färgstarka karaktärer är det en roman som var, och till viss del fortfarande är, före sin tid. I den dråpliga humorn och de charmiga textraderna ligger dock en ganska mörk och tragisk bakgrund till dess bokens upphov, publikation och framgång. Författaren, John Kennedy Toole, som skrivit, Dumskallarnas sammansvärjning, - A Confederacy of Dunces, refuserades flertalet gånger av olika förlag. Med motgångarna ledde det till en svår depression som han aldrig återhämtade sig ifrån. John Kennedy Toole begick självmord och efterlämnade ett mästerverk som senare, tack vare hans mor, publicerades och tilldelades postumt Pulitzerpriset för främsta amerikanska roman. Det är en roman som blivit en oändlig källa av dråplig humor och prislösa karaktärer.
2017-02-09
Betyg 
Det tog ca 50 sidor innan jag började uppskatta denna bok. Jag e glad att jag inte gav upp då den gav mig många leende.
2017-01-27
Betyg
Sida upp och sida ner utav dråpliga situationer. Retar mig bara mer och mer på Ignatius manifest och högtravande ord, det blir bara tjatigt. Förstår att många kan tycka att den är rolig, men det blir helt enkelt för mycket av allt.
2014-12-07
Betyg
En av de roligaste böckerna jag läst. Ge den lite tid dock. Tog ett tag innan jag kom in i den, men sedan... Hahaha!
2012-07-02
Betyg 
Har omvärderat betyget för Tooles speciella verk över 5 gånger nu. Tycker att språket är väldigt svårt att bedöma. Är det bra eller är det en enda röra? Älskar dock de olika karaktärerna och sättet på vilket de beskrivs. Hurra för Ignatius.
2012-06-06
Betyg
Fastnade aldrig riktigt. Gammaldags språk. Lade ner efter ca 100 sidor. Lite smårolig var den dock men inte tillräckligt för mig.
2012-05-30
Betyg
Har läst den en eller två gånger innan. Nu tycker jag inte att den är så fantastiskt rolig längre.
2011-11-04
Betyg
Inget språkligt eller litterärt mästerverk, men underhållande och skrämmande när man betänker att såna här människor faktiskt existerar i verkligheten.
2011-08-16
Betyg
Bra och rolig bok. Kvalitén sänktes tyvärr ett tag i mitten av boken, men det reparerades godkänt och sammantaget är jag nöjd med läsningen. Stark 3:a.
2010-11-18
Betyg
Topp tre på min lista. Älskar språket och huvudpersonen! Brilliant!! Hade velat läsa mer av denna författare..
2010-08-25
Betyg
Dumt att läsa den på svenska, tror den förlorade massor i översättning. Beskrivningarna är ju enastående fyndiga men tyvärr väcker inte protagonisten någon sympati hos mig utan jag blir mestadels förbannad. God läsning, kommer läsa om den på engelska.
2010-05-30
Betyg
Ja, detta är en man man älskar att hata.
Men det blir lite tjatigt i längden. Några små skratt och en del sneda leenden, men, det stora "asgarvet" uteblev. En 3:a i betyg tycker jag är generöst.
2009-11-03
Betyg
En hejdlöst rlolig bok! Något av det roligaste jag läst faktiiskt, skrattade så jag tjöt och tårarna sprutade. Översättningen gör den inte rättvisa.Jag kan bara säga: läs.
2009-10-25
Betyg
Åh, en sådan ljuvlig bok! En gång gick ett rykte att den skulle filmas, med Brad Pitt i huvudrollen! :D
2009-09-24
Betyg
Håller med Maria och Åsa. Först var den så rolig och jag skrattade förtjust och läste högt ur den för min man. Men sedan blev det liksom för mycket av samma vara och jag tröttnade. Nu har jag stått stilla på sidan 242 ett bra tag. Fast jag har tänkt att jag ska läsa ut den. Någon gång.
2009-09-07
Betyg
Lite besviken faktiskt. Efter att ha hört av folk under en massa år att det är en av de bästa böcker de läst. Jag tycker den var riktigt seg emellanåt och inte SÅ hysteriskt rolig.
2009-07-20
Betyg
När boken sätts upp som film så vill jag se se f.d. statsminister Göran Persson i rollen som IJR. Börja odla mustasch Göran!
2009-07-11
Betyg
Den mest fantastiske antihjälten finner vi i Ignatius; fet, 40, boende hos sin mamma, odräglig, intelligent och verserad. Kommer att läsa den här hur många gånger som helst.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Skönlitteratur
