1Q84. Tredje boken är fortsättningen på Haruki Murakamis största litterära satsning någonsin. Den utmanar vår uppfattning om sanning och tid - och vad som egentligen kan rymmas i en berättelse.
Oktober-december 1984. Ushikawa är en erfaren och nitisk utredare som med sitt tålamod och rationella tillvägagångssätt kan spåra nästan vem som helst. När han får i uppdrag att leta rätt på den försvunna Aomame går han sin egen väg och blir allt djupare indragen i den egensinniga och oförutsägbara värld som är 1Q84.
Under tiden dras Tengo och Aomame genom osynliga trådar allt närmare varandra, utan att riktigt förstå vad det är som pågår. De två månarna på himlen utövar ett starkt...
Visa mer
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
This is a wonderful, thought provoking book. It is not fast paced, but it doesn´t have to be. I can´t wait to read more by Haruki Murakami. If you haven´t read it, do. It is a must read.
Jag tyckerom berättelsen, karaktärerna, och världen som Murakami skapar. Men det går vääääldigt långsamt. Och upprepar sig lite för mycket. Jag tror att samma berättelse hade rymts på hälften så många sidor. Fick Murakami betalt per ord för den här? Sen knyts inte riktigt alla trådar ihop, men jag hade inte riktigt väntat mig det heller, för jag upplevde samma sak med "fågeln som vrider upp världen". Det känns nästan som det är lite av författarens signum, att han lämnar saker hängande lite löst. Jag har dock bara läst dessa två, så jag vet inte hur det är med övriga verk. Trevlig läsning tycker jag, men inget för den otålige.
Triolgin i helhet får nog en svag trea. Lite av en besvikelse. Bitvis väldigt fascinerande och han har alltid förmågan att beskriva rum. Men överlag händer det för lite, och kanske för många upprepningar. Tycker också att många historier lämnas lite för öppna.
Nu har jag läst bok 3, efter en ordentlig paus utan en tanke på 1Q84. Bok 2 tröttade mig litet och jag såg med förväntan fr mot trean. Men - den kändes seg och förutsägbar. Sen kan jag njuta av språket och beskrivningar av vardagliga saker. Andra (de flesta) HM-böcker är mer läsvärda.
H.M fortsätter med samma mystiska stil som vanligt där de märkligaste händelser ger sig normala. Boken har ett lite långsamt tempo, men den blir aldrig riktigt tråkig. Med det sagt är 1400 sidor i längsta laget för en bok.
Ganska ojämn bokserie, får jag nog säga. Den började väldigt bra, men sedan kom en svacka i mitten, och den tredje boken är helt klart den svagaste av dem. Men allt som allt så är den ju trots allt bra.
Synd... hade höga förhoppningar om ett bra slut där han skickligt knyter ihop alla trådar... men han gör inte ens ett försök. Hela romanserien blir ju "bara" en deckare. Ingen modern 1984. Ingen tanke baken. Little people är bara nåt konstigt, ingen konceptuellt ny big brother.
Synd... hade höga förhoppningar om ett bra slut där han skickligt knyter ihop alla trådar... men han gör inte ens ett försök. Hela romanserien blir ju "bara" en deckare. Ingen modern 1984. Ingen tanke baken. Little people är bara nåt konstigt, ingen konceptuellt ny big brother.
Murakami är en av mina favoriter, och jag har läst det mesta som finns översatt till svenska. Andra boken i denna triologi fick en femma av mig. Men den här... För första gången när jag läser Murakami blir jag otålig, det känns segt, läsningen går långsamt och jag längtar mest efter att bli klar med boken så att jag kan läsa något annat. Det händer inte så mycket, magin är borta. Långsam och trög :/
Med tanke på vad Murakami åstadkommit tidigare så är trilogin inget annat än en massiv besvikelse. Vad hände med den magiska realismen? Som bortblåst. Kvar finns bara en rätt ointressant textmassa som aldrig griper tag utan bara maler på...Riktigt uselt skrivet är det också. Ibland undrar jag om det är med flit? Konstigt grepp i så fall.
Inte klar än, men vill ändå säga att den är så himla läcker! Kanske inte "stor" litteratur men man blir så storögd och undrar var grabben får sina idéer från. Nu ska jag läsa mer och se om det tom. kan bli en femma.
med mkt stora förväntningar ger jag mg åter in i Tengos och aomames egensiniga värld(-ar). Den uppbyggda förväntan kommer dock inte helt till sin rätt i tredje boken. Haruki har ffg blivit lite för pratig,verkar kämpa för att få ihop det slutgiltliga mötet. Den andra månens frånvaro kanskw bådar gott. men mkt är ovisst. och den otroliga historien planar långsamt ut...slut?
I enjoy reading Murakami, I have probably read most of his books! But the only reason that I went through all 900 pages in 1Q84 was because I was intrigued by how badly written this book was! What a waste of time!
Slutet gott, allting gott - för Aomame, Tengo, läsaren och säkert också för Murakamo. Men hur gick det för lilla fröken Fukaeri? Mycket är höljt i dunkel. Säkert beroende på att det nu bara lyser en måne över alla som älskar.
En besvikelse. Hade förväntat mig mer av den sista delen. Det känns som att halva boken går åt till att traggla sådant som redan har hänt i första och andra boken. Det tillkommer med andra ord inte så mycket nytt! Men det är fortfarande en väldigt bra bok, men den här underbara trilogi hade förtjänat ett bättre avslut.
Kunde knappt vänta på att få del 3 i min hand. Nu i efterhand tycker jag att del 1 och 2 var mer fascinerande ? det sprakade om dem. Här i trean kändes det ibland som omtagningar, kanske också lite utdraget? Trean når inte upp till samma höjder som de två andra, därför betyget tre.
Fantastiskt bra text. Mina förväntningar överträffades. Jag är lite skeptisk till texter där man kursiverat enstaka ord, men i detta verk passade det bra.
Väntade hela tiden på att handlingen skulle börja. Men det blev inget. Tengo och Aomame bara väntar på varandra. Efter 400 sidor börjar de olika trådarna i handlingen att knytas ihop, utan att lyckas. Mycket besviken.