Uppföljaren till succéromanen ?1793?, som tagit Sverige och världen med storm. En mor sörjer sin dotter, dräpt på sin bröllopsnatt. När ingen annan vill utreda dödsfallet frågar hon den ende som återstår, en enarmad palt som sörjer sin döde vän. På Danvikens hospital, i utkanten av Stockholm, sitter en ung ädling och våndas över det vidriga brott han anklagas för. I den andra delen i Niklas Natt och Dags ?Bellman noir?-trilogi, får vi åter följa Mickel Cardell och Anna Stina Knapp och den myllrande och ruttnande värld som är deras, där vad lite som återstår av den gustavianska ärans prakt är statt i sönderfall. Niklas Natt och Dag visar att han är långtifrån färdig med sin brutala och nakna skildring av det sena 1700-talets mörkaste vrår. "Niklas Natt och Dag heter författaren, det är också en mycket välskriven och bra bok. En mycket mörk tidsskildring från slutet av 1700-talet"...
Visa mer
Recensioner
2023-08-30
Betyg
Bra språk men inte alls samma kraft som i 1793. Där 1793 var mörk och märklig är denna mer sjuk och jag gillar inte slutet.
2021-12-21
Betyg
Fortfarande ok men långt från 1793. Känns lite rörig och Niklas får inte riktigt ihop berättelsen. Betyg 2,5
2021-12-16
Betyg
Bra, men inte lika bra som 1793. Några slarvfel (?) i boken fanns, exempelvis ”…när hon varsamt kliver över kliver över hans ben.” Det störde mig lite i läsningen, men handlingen undgick mig inte för det. Vissa delar är fruktansvärt groteska. Mycket vacker naturskildring dock.
Betyg
Så där kan väl inte en bok få sluta?! Tur för mig att jag läste den när den sista delen är släppt. För nu måste jag verkligen få veta hur denna trilogi kommer sluta!
För den som inte läst 1793 så rekommenderar jag att en börjar med den. Jag tror att en annars inte kommer hänga med lika bra i denna bok.
Språket är (precis som i den första boken) underbart. Men förväntar en sig modern svenska så blir en besviken. Det är äldre ord som används, och det är också detta som skapar charmen med dessa böcker.
Handlingen är liksom dess föregångare brutal och inget för den känsliga.
Jag vill dock påstå att 1793 är snäppet vassare än denna. Men missförstå mig inte nu. Denna bok är bra och håller hög klass, men första delen är som sagt enligt mig bättre. Jag förväntar mig dock en hel del från den sista delen, 1795 och ser verkligen fram emot att läsa den för att få veta mer om hur det kommer sluta för våra karaktärer i boken.
Betyg
Eftersom jag visste vad jag hade att vänta, när det kom till Niklas Natt och Dags språk och detaljrikedom hade jag lättare att komma in i uppföljaren till 1793. Det är fortfarande väldigt detaljrikt och Natt och Dag räds verkligen inte för att använda det mörka och äckliga från tiden och det är också väldigt tydligt hur mycket research som gått in i den här bokserien.
Ändå blir jag inte riktigt lika fast den här gången. Kanske är det för att det ibland känns som att det är lite väl mycket mörker, bara för mörkrets skull, men jag vet inte. Jag tror att det mest beror på att jag tyckte så oerhört mycket om första boken, att 1794 har svårt att nå upp till samma nivå bara för att jag vet vad jag har att vänta mig.
Martin Wallström som uppläsare är perfekt för den här boken, och jag sitter väldigt ofta med andan i halsen när jag lyssnar. Hade jag läst den som fysisk bok är jag inte säker på att jag hade kommit framåt efter ett tag, när det blir för mycket olycka och vidrigheter, men att lyssna på den fungerar alldeles utmärkt.
Det är ett relativt stort persongalleri och jag är glad över att få återse både Mickel Cardell och Anna Stina Knapp, då jag tyckte mycket om dem i förra boken. Mickel Cardells burdusa och rättframma sätt är en frisk fläkt som ofta lättar upp i misären och Anna Stina Knapp är lika mycket en frisk fläkt i den annars mansstinna 1700-talsskildringen. Det finns visserligen en hel del andra kvinnor med, men de andra främsta karaktärerna är alla män.
Första delen av boken följer vi ett spännande livsöde för adelssonen Erik, som blir kär i någon som står under hans rang och som föräldrarna inte kan acceptera. Istället följer han med sin kusin till fjärran land och där träffar han någon som egentligen cementerar hans öde och som egentligen är anledningen till att hela den här boken blir så mörk och obehaglig som den blir. Jag tycker om att den delen särskiljer sig från de andra i berättarstil, då den är skriven i jagform medan de andra tre delarna är skriven ur tredjepersonsperspektiv, det gör det snyggt och ännu mer gripande att följa Eriks öde. I de efterföljande delarna är det Cardell och Knapp, samt Emil Winge. Jag tycker väldigt mycket om att Cecil Winges bror har en plats här, eftersom jag tyckte mycket om just Cecil i första boken. Emil Winge är en väldigt spännande karaktär också, och det skrivs in snyggt.
Alla delarna knyts samman på ett snyggt sätt, men det är samtidigt tydligt att det inte är slutet, att det ska komma en tredje bok för det är ett ganska abrupt cliffhangerliknande slut. Men jag längtar ändå efter att få veta vad som händer i den avslutande delen i trilogin.
Betyg
Uppföljaren till 1793 gjorde mig inte besviken. Det var betydligt lättare att komma in i denna bok då jag visste vad jag kunde förvänta mig i form av språk och upplägg. Första delen med Erik som skickas till svenskkolonin är otroligt levande beskriven. Stundtals otäck och frossande i vidrigheter, jag läser forcerat med andan i halsen. Ser fram emot uppföljaren 1795, då slutet lämnade mig med en känsla att jag inte är riktigt klar med den där Cardell...
2020-05-23
Betyg
Oj! Inte lika bra som 93an men nästan. Gardell, AnnaStina och återkommer. Beskrivningarna ohyggliga både på ön långt borta och inom psyksjukhuset. Mycket välskrivet, otäckt och ändå med humor, längtar till nästa!
2020-04-30
Betyg
Bra uppföljare men 1793 är bättre. Det abrupta sluten upplevde jag som en cliffhanger inför en tredje bok. Gissar att det kommer en inom kort.
2020-02-08
En bok som tar en några sekel tillbaka i historien. Är i ibland ganska berörande och hemsk. Några pausar behöver man i läsandet
2019-11-07
Betyg
Nja. I uppföljaren vart det lite väl mycket misär för misärens skull. Har inget emot misär, ondska och mörker i böcker men det måste driva handlingen framåt och fylla ett syfte. Inte bara för att överträffa förra boken