"En roman som är varm, känslosam och sticker ut alldeles extra. /.../ Läs boken och gör det bums för det här är en berättelse du inte vill missa. /.../ En oförglömlig läsupplevelse för alla åldrar."Agneta Norrgård, Veckans boktips i P4 VästernorrlandEngelsk underhållning när den är som allra bäst ? en smart, rolig och sorglig roman om livets stora frågor.Livet är kort. Ingen vet det bättre än 17-åriga Lenni som bor på en terminalvårdsavdelning på Glasgows sjukhus. När hon går med i en konstterapigrupp träffar hon Margot, en rebellisk åttiotreåring från avdelningen bredvid.I väntan på det oundvikliga bestämmer de sig för ett gemensamt projekt: tillsammans ska de måla etthundra tavlor, en för varje år som de levt. Genom att gestalta och dela med sig av sina livsberättelser kommer de allt närmare varandra och Lenni inser vilken gåva livet kan vara även när det håller...
Visa mer
Recensioner
2021-11-02
Betyg 
100 år med Lenni och Margot av Marianne Cronin är en berättelse som är allvarlig utan att bli sentimental, rolig utan att bli ytlig. Och hela tiden fylld med så otroligt mycket charm.
Lenni är tonåringen med en ”livsbegränsande” sjukdom. Hon ställer obekvämt svåra frågor till sjukhusprästen men det växer fram en varm vänskap mellan dem. En som lär dem båda två en hel massa om vilka frågor som är de viktiga att fundera på.
När hon vill understryka sitt missnöje med liknelsen om den förlorade sonen sticker Lenni. Snabb i tanken men långsam i benen hamnar hon i sjukhusets konstrum. Där träffar hon Margot. Båda två är just nu väldigt, väldigt levande. Tillsammans är de hundra år.
De skapar en relation fylld av respekt och tillit i ett liv där saker som ofta tas för givet blir viktiga, vackra, värda att uppmärksamma. För genom att fylla det med mening och innehåll vill de göra ett kort liv till ett långt liv.
De bestämmer sig för att göra hundra målningar tillsammans. En bild med ett minne för varje år i deras gemensamma liv. För att lämna ett avtryck, för att tala om för världen vilka de var.
Bilderna blandas med berättelser. De byter med varann, delar med sig, för att få så många minnen med sig som möjligt. En del är glada, andra gör ont. Alla är de viktiga erfarenheter, essensen av deras två liv.
För när man inte hinner få de erfarenheter och upplevelser man längtar efter själv kanske man kan få dela någon annans. Och någon annan kan hitta modet att prata om det allra svåraste och viktigaste när det finns en vän som vill lyssna.
Lenni och Margot är hela tiden i dödens närhet, men boken om dem handlar om den jublande glädjen i att helt enkelt leva.
2021-09-25
Betyg 
Dagen efter att min hundraåriga mormor somnade in 85 mil från mig ramlade den här boken ner i min brevlåda. Eftersom jag visste, utifrån vad jag fått berättat för mig, att det var en väldigt sorglig bok blev min första reaktion att ställa in den i bokhyllan för att vänta på ett tillfälle när jag inte var lika trasig själsligt, för var det någonting jag inte skulle klara av att läsa i den stunden så var det något sorgligt. Och för att det på något sätt kändes så talande att den sorgliga boken som jag inte klarade av att läsa när min hundraåriga mormor inte längre fanns, hette något med hundra år.
I dagarna har jag varit på begravning, tagit ett stort farväl av någon som alltid funnits vid min sida under hela livet, trots att vi bodde långt ifrån varandra på slutet. Med hjälp av modern teknologi (som hon inte kunde sluta benämna som fantastisk), sågs vi ändå relativt ofta via Messenger-samtal, och jag kände att jag hade möjlighet att plocka upp den här sorgliga boken för att kanske kunna få gråta åt något annat. En av de första böckerna jag ens tänkte på att läsa efter att hon dött.
Som jag har fått skratta och gråta, rakt igenom. Och vilken himla tur att jag väntade. För den här boken har trasat sönder mig på riktigt och fått mig att gapskratta rakt igenom, även medan tårarna rann längs kinderna. Samtidigt andas den hopp och får mig att vilja ha ett händelserikt liv som Margot, med Lennis personlighet. Och kanske berörs jag extra mycket på grund av att åldersskillnaden mellan Margot och Lenni är precis lika stor som mellan mig och mormor, och kärleken som växer fram dem emellan påminner mig om den relation som vi hade med varandra.
17-åriga Lenni är dödssjuk, i en sjukdom vi aldrig får veta namnet på, och ligger inlagd på Majavdelningen i väntan på att allt ska ta slut. Ändå är hon en av de mest livskraftiga karaktärerna jag någonsin har läst om och jag älskar att följa hennes upptåg och totalt okonstlade sätt att vara. Av en ren slump stöter hon på 83-åriga Margot och när de också hamnar i samma konstgrupp i det nya konstrummet på sjukhuset, bestämmer de sig för att måla 100 tavlor tillsammans, en för varje år de har levt. Medan de målar berättar Margot sin livshistoria för Lenni och blir på så sätt en huvudperson mer från dåtiden. I nutiden är det Lenni vi får följa, på hennes sjukhuseskapader där hon gör ett större i livet hos personer än hon trodde att hon kunde göra.
Jag älskar Lenni. Hon är ifrågasättande, rak, ärlig och samtidigt ibland ganska otrevlig och självisk på ett sådant sätt som oftast bara fungerar när man är ganska ung. Margot och hennes livshistoria är fantastisk och jag älskar att Cronin får med både att gifta sig, skilja sig, bli kär i en av samma kön, gifta om sig, bli någon annan och även alzheimers och barnadödlighet i samma berättelse utan att det känns krystat eller för mycket. Är också mycket förtjust i sjukhusprästen Arthur, och hans änglalika tålamod är utöver det vanliga. Kan det säljas i pillerform så att jag också kan få lite av det, tack?
Språkligt fungerar den alldeles utmärkt och jag är också sugen på att läsa den på originalspråk bara för att se om Lennis uttryckssätt är ännu mer direkt då. Det jag tycker gör att allt fungerar så väldigt bra är att Lenni är svensk, och alltså känns inte svenskheten i texten så konstig (förutom när hon plötsligt måste översätta mellan svenska och engelska, men eftersom jag också vet att boken inte utspelar sig i Sverige så blir det bara en snabb förvirring).
Måste också säga att omslaget av Robin Bilardello är mycket vackert och passar fint med bokens allmänna känsla och innehåll.
Jag ser fram emot att läsa och bli betagen av Cronins framtida verk. Det är en debut utöver det vanliga och kommer att stanna kvar hos mig länge.
2021-08-18
Betyg
Oj, hur ska jag med mina ord kunna göra den här boken rättvisa. ”100 år med Lenni och Margot” hamnar på listan över fantastiska böcker, listan över de bästa böckerna jag har läst - någonsin.
Det är en vacker, känslosam och fantastisk berättelse som tog andan ur mig. Jag skrattade, jag grät och ville inte att boken skulle ta slut.
Språket är vackert, poetiskt och karaktärerna så levande. Livet och döden, så sammankopplade och jag tycker att Marianne beskriver och levandegör det så naturligt. Vänskapen mellan 17 åriga Lenni och 83-åriga Margot är underbar att följa, hur vänskapen växer fram emellan dem. De vill leva och lämna ett avtryck i världen även om de vet att de båda är sjuka och ska dö.
Boken är sorglig, men samtidigt tycker jag att den andas hopp. ”100 år med Lenni och Margot” kommer att stanna kvar länge hos mig och det är en bok jag likt boken ”En halv värld bort” kommer att rekommendera många gånger!
Ska du bara läsa en bok i höst, så ska du läsa denna! Men glöm inte att ha pappersnäsdukar till hands!
