Karin Berg

underbar.

Älska. Så är det bara. Älskar den.

Lite ojämn men ändå så bra. Ingen kan som John Ajvide Lindqvist bland det overkliga med det vardagiga, trista. Jag slår ett extra slag för den sista novellen i boken "sluthanteringen" som är ett slags avslut på boken "hanteringen av odöda"

Mamma som Gud

Det handlar om livet och om döden. Om den som sätter dig till livet men livet är också närheten till döden. Som finns där hela tiden.

Mamma som Gud av Gabriela Melinescu handlar om hennes egen barndom samt tre mödrar som har präglat henne. Mamman, farmodern och mormodern. En bok lika mycket om sorg som glädje. Lika mycket om livet som döden. Männen existerar inte så mycket i den här världen eftersom de antingen krigar eller är fulla. Det är kvinnorna som gör så att livet fortsätter. Jag fastnar för kvinnoödena som påminner mig om min farmor som levde ett rätt så tungt liv men lyckades ändå hålla huvudet upprätt på axlarna. Mamma som gud handlar också om det som har brytt många – mödraskapet. Detta omhuldade, omdiktade och omskrivna mödraskap. Kvinnan som föder livet.

Jag tycker om det sätt Gabriela Melinescu skriver på. Vacker och med en lyrikers känsliga handtag för varje ord. Som om hon har vägt dem i en guldskål. Oerhört skönt och njutbart att läsa.

Ett extra plus till det vackra omslaget gjort av Arina Stoenescu. Den illustrationen skulle jag vilja ha som tavla.

Hungerspelen av Suzanne Collins

Hungerspelen av Suzanne Collins är första delen i en triologi om flickan Katniss som deltar i något som heter Hungerspelen. Ett direktsänt spel på liv och död.

Varje år är det slåtterfest och av alla 24 distrikt så lottas en flicka och en pojke mellan 12 och 18 år som måste delta i de årliga Hungerspelen. Två från varje distrikt. Hungerspelen är något regimen har bestämt att det ska finnas. Allt för att påminna folken om att de aldrig är starkare än de regerande, och att de aldrig kan göra revolt. 24 unga deltagare är tvingande att delta i spelen där bara en kan vinna. Den som överlever.

Hungerspelen av Suzanne Collins är första delen i en triologi om den unga kvinnan Katniss som egentligen, mot sin vilja, blir en symbol för frihet eftersom hon väljer att ta sin systers plats. Folket som styrs under regimens lagar är ett förtryckt folk. Alla är indelade i olika distrikt för att hålla revolter borta och för att kväsa varje tanke på frihet. Katniss är van vid sitt liv och van vid att från 12 – års ålder leva med skräcken att bli uttagen till Hungerspelen. Det är en del av deras liv. Men i henne pyr ilskan. Ilskan att styras och ilskan över att inte våga göra någonting. Och när hon deltar i Hungerspelen så växer hennes ilska mot regimen. Med från distrikt 12 följer även Peeta, en kille i samma ålder som Katniss. De ska kämpa mot de andra 22 delagarna i en kamp om liv eller död. Och de ska kämpa mot varandra, trots att varma känslor växer mellan dem. För bara en kan överleva.

”Hungerspelen” är en framtidsberättelse men påminner om idag. Idag har vi otaliga tv- såpor där unga människor deltar helt frivillig. Där de vänder ut och in på sina liv 24 timmar om dygnet, medans vi andra passivt tittar på. Deltagarna blir styrda av tv-bolagen att göra saker de aldrig annars skulle göra. Och de tror att de gör det frivilligt. Så ser det ut hos oss idag. ”Hungerspelen” är ett långt grymmare tv-program men ändå kännas det som om Suzanne Collins slänger i en slev samhällskritik när hennes bok handlar just om en tv-såpa. För trots att det handlar om att den starkaste ska överleva så är det tv-bolaget/regimen som styr vem som ska segra. Och varför de ska segra. Och folket bara tittar på och deltar passivt.

Hungerspelentriologin är böcker skrivna för unga vuxna men jag måste säga att jag gillade Hungerspelen för den är vansinnigt spännande. Språket är enkelt och konturerna på personerna är också relativt enkla. Men vad gör väl det när jag inte vill lägga ifrån mig boken? vad gör väl det när jag hellre läser en sover en timme extra?

Och jag började läsa del 2, Fatta Eld, så fort jag var färdig med del 1, Hungerspelen. Recension kan ni läsa här inom en snar framtid. Ett par dagar faktiskt.

Kjell av Kjell Eriksson

Kjell är tjock och har stora glasögon. Han är inte som andra, vill nog inte heller vara som andra. Och ändå har jag haft honom i sängen flera kvällar i rad. Och han är uppskattad. Jag tycker om Kjell.

”Kjell” av Kjell Eriksson handlar om att vara annorlunda, utsatt och mobbad. Jag läser också boken som en satirisk berättelse över 70 och 80 -talet. Då alla skulle vara ett kollektiv, tänka lika och vara lika. Och i Täby där Kjell bor, bor alla i en likadan skokartong. De är så lika och man ser inte vad som är upp eller ner. Så en gång så hade någon klottrat på ett av husen ”Denna sida upp”

Hur mycket som är självbiografiskt vet jag inte och hur mycket som är en efterhandskonstruktion vet jag inte heller. Ibland känns det lite som nog vissa delar är en efterhandskonstruktion. Men det spelar ingen roll, syftet med boken når fram. Och jag känner igen mig i Kjells eget sökande efter just den där Kjell, hans som finns där bakom glasögonen och under hullet. Han som vill vara alla till lags men ändå inte. Han som blir mobbad.

”Kjell” pendlar från att vara en vansinnigt roligt bok till att vara sorglig och jobbig. Jag känner det lilla barnets utsatthet när läraren utser honom som hackkyckling. De vuxnas makt som förstör så fruktansvärt mycket och kan förstöra ett barns hela föreställningsvärld.

Sen tycker jag att det är vansinnigt roligt när Kjell som 9-åring löper bärsärk och far fram som en ångvält på sex killar från sexan och skriker ” Hälften är muskler och hälften är semlor, jag kan sätta mig på dig tills du blir platt” . Fast egentligen så är det tragikomiskt och skrattet kan lätt sätta sig i halsen.

Fast jag älskar ”Kjell”, han får mig att skratta och han får mig att gråta. Och jag läser roliga delar i boken högt för hela min familj och alla älskar den. Det här är en bok alla borde läsa. Och ett tips från mig är att skolorna bör köpa in den här och dela ut till skoleleverna. En bok om mobbing som är skriven på ett roligt, galet och sorgligt sätt med ett språk som skiftar utefter att Kjell blir äldre. Köp den, låna den men framför allt läs den!