Den du inte ser

av Jungstedt, Mari

Paserar smidigt.

Jag gillar Mari Jungstedts sätt att skriva. I alla fall i denna boken. Enkelt och rakt.

En väldigt lättsmält bok utan krångliga intriger eller komplicerade relationer (kanske på gott och ont). Jag gillar att boken är ganska kort. Det passade mig fint för tillfället.

Storyn är bra, men kan inte riktigt släppa att hon kunde gjort lite mer av den. Flera gånger slogs jag av tanken: "Varför berättar hon det nu?" eller att det vore mer spännande om det presenterades på annat sätt.

En bra deckare!

15 jun 2010 kl. 09:38 - Uppdaterad: 15 jun 2010 kl. 09:38

» Inga kommentarer finns   » Kommentera

Snömannen

av Nesbø, Jo

Snyggt!

Min första Nesbø. Jag är imponerad!
Han skriver så snyggt, (om man nu kan uttrycka det så). En härlig berättarteknik som höjer sig över de andra.
Spänning från sida 1 till det våldsamma slutet - det möter man inte ofta.
Nu läser vi en till.

16 jan 2010 kl. 16:35

» Inga kommentarer finns   » Kommentera

Fyrvaktaren

av Läckberg, Camilla

Läckberg är pålitlig!

Camilla Läckberg är skicklig. Man blir aldrig förvirrad när man läser Fyrvaktaren. Övergångar mellan då och nu är smidiga och det är solklart vem som är vem och i vilken tidsålder.

Ni som tidigare ogillat Läckberg för att hon inte håller samma litterära höjd som Dostojevskij, kommer naturligtvis tycka denna bok är skräp den med. Alla ni andra. Läs den!

Fyrvaktaren skiljer sig en hel del från tidigare deckare från Fjällbacka. Det ockulta smyger sig lagom försiktigt in i berättelsen utan att "störa" för mycket. Oavsett om du tror på andar och spöken, eller tycker det är urdumt, kommer du kunna ta åt dig historien utan att störas. Delar av historien kan ju tolkas individuellt.

Jag älskar Camilla Läckberg. Önskar jag kunde slänga till med högsta betyg och säga att det är det bästa hon gjort. Det tycker jag inte. Boken är bland de bästa hon skrivit och bland det bättre jag någonsin läst i deckargenren, men det är några små saker som jag störde mig lite på.

Jag räknade snabbt ut hur saker och ting låg till alldeles för tidigt i boken. Detta kan ju förståss bero på att jag är utomordentligt smart, men jag är inte helt övertygad att så är fallet. Jag tycker även att det kastas ut lite väl mycket falska ledtrådar i historien som inte riktigt knuts samman i slutet. Känner mig lite snuvad på vissa röda sillar, något som är ovanligt för den Läckberg jag känner.

Boken är bra. Till och med jättebra. Jag är glad att jag läste den och är uppriktigt ledsen att den är slut. Ett år till nästa.....

12 okt 2009 kl. 17:32

» Inga kommentarer finns   » Kommentera

Människohamn

av John Ajvide Lindqvist

Jag tror på det han skriver!

Detta var min första bok av Johan Ajvide Lindqvist. Helt utan förutfattade meningar - förutom möjligtvis faktumet att jag visste om att han tidigare skrivit böcker med temat 'övernaturligt' - kastade jag mig över 'Människoham' med bara en gnutta skepsis. Skräck är inte min genre.

Johan Ajvide Lindqvist skriver så pass övertygande att de mest irrationella ting och övernaturliga fenomen verkar helt självklara. Språket är härligt och berättandet är kusligt och realistiskt. Jag är dock lite besviken på slutet som blev lite väl flummigt i min smak.

Jag är glad att jag upptäckt denna författare i och med denna roman, men kommer nog läsa honom sparsamt. Skräck är inte min grej helt enkelt, men BRA är det. Väldigt bra!

10 sep 2009 kl. 20:48

» 1 kommentarer   » Kommentera

Fyrmästarens dotter

av Rosman, Ann

Underbar historia - svagt berättad.

Jag blev nyfiken på boken efter att ha läst lite om historien och den sades vara "lite Läckberg" och visst tänker mer än lovligt mycket på Camilla Läckberg när man läser boken.
.
Inget fel i att inspireras av andra. Eller?

Jag vill så gärna tala gott om denna bok. Jag känner verkligen för den, Bohuslän och historien. Men, men... Ann Rosman har bara väldigt lite av ovan nämnda författares berättartalang. Det är en fantastisk historia i en härlig miljö som skulle kunna bli så otroligt bra om den inte blev berättad så svagt.

Här möter vi en rad personer som författaren inte lyckas förankra ordentligt hos mig som läsare. Det är svägerskor, syskon, äkta makar och före detta män som bara inte fastnar. Det är för många personer som egentligen kunde exkluderas - i mitt tycke - för att göra historien lättare att hänga med i.

Handlingen går framåt i jämn takt genom hela boken och spännande detaljer avslöjar sig tidig och inte bara i upplösningen. Det är bra. Det blir aldrig en tråkig bok. Ibland kommer avslöjanden i klump och parti lite väl osmidigt presenterat.

Upplösningen blir en orgie av händelser som snarare trasslar till knuten än löser den.

Det är ingen komplicerad bok - tvärtom ganska simpel - men trots detta upplever jag den som svårläst pga av de svaga personbeskrivningarna. Vem är han nu då? Var hon svägerskan, eller..?

Jag läste klart boken. Jag gillar historien, men är besviken på berättelsen.

24 aug 2009 kl. 14:49

» Inga kommentarer finns   » Kommentera