Vi, de drunknade av Jensen, Carsten
Svenska
Vi, de drunknade är en storslagen roman om fyra generationers sjömansliv från mitten av 1800-talet till slutet av andra världskriget, berättad i en kraftfull vi-form. Den utgår från Marstal på Ær söder...
» Läs mer
» Läs mer
»
Tipsa om boken på Facebook Boktaggar:
» Lägg till egna taggar
Sätt ditt betyg på denna bok
» Jag vill läsa den här boken
» Jag läser den här boken just nu
» Skriv recension
» Lägg till i en lista
» Tipsa någon om denna bok!
21 feb 2010 kl. 11:42 » Engelska Väninnan
Från hänförelse till besvikelse, det är min upplevelse av denna lovordade tegelsten på 710 sidor. Det börjar så bra med ett meningslöst sjöslag 1848 mot Tyskland och aldrig har det väl skildrats så mustigt och oheroiskt. Vi fortsätter med en riktig äventyrsresa med Albert ombord. Bra aktion, en riktig grabbarnas berättelse. Betyg 5. Vi går sedan i land och fortsätter att följa Albert i hans hemstad Marstal. En socialrealistisk berättelse som är ganska bra. Betyg 4. Efter Alberts död tappar berättelsen fart och den blir tråkig. Jensen låtsas skildra kvinnor, som Klara Friis, men de blir anonyma och ointressanta. Han försöker att i romanform skildra stadens näringslivsutveckling, men det blir misslyckat. Det blir bara två i betyg för denna del. Jag slutade läsa på sidan 490.
Från hänförelse till besvikelse, det är min upplevelse av denna lovordade tegelsten på 710 sidor. Det börjar så bra med ett meningslöst sjöslag 1848 mot Tyskland och aldrig har det väl skildrats så mustigt och oheroiskt. Vi fortsätter med en riktig äventyrsresa med Albert ombord. Bra aktion, en riktig grabbarnas berättelse. Betyg 5. Vi går sedan i land och fortsätter att följa Albert i hans hemstad Marstal. En socialrealistisk berättelse som är ganska bra. Betyg 4. Efter Alberts död tappar berättelsen fart och den blir tråkig. Jensen låtsas skildra kvinnor, som Klara Friis, men de blir anonyma och ointressanta. Han försöker att i romanform skildra stadens näringslivsutveckling, men det blir misslyckat. Det blir bara två i betyg för denna del. Jag slutade läsa på sidan 490.
19 feb 2010 kl. 16:31 » Anette B
De sista 260 av 710 sidor och en del avsnitt innan var bra men annars tyckte jag den var seg och det var inte med lust och glädje jag plockade fram boken för att läsa. Däremot gillade jag språket när jag väl kom in i det, hans förmåga att beskriva och förmedla känslor och händelser på ett väldigt målande sätt. Men mer en än trea är den inte värd. 3 - tror jag bestämt
De sista 260 av 710 sidor och en del avsnitt innan var bra men annars tyckte jag den var seg och det var inte med lust och glädje jag plockade fram boken för att läsa. Däremot gillade jag språket när jag väl kom in i det, hans förmåga att beskriva och förmedla känslor och händelser på ett väldigt målande sätt. Men mer en än trea är den inte värd. 3 - tror jag bestämt
11 jan 2010 kl. 16:31 » Ingrid Selnes
Äntligen! Jag är snart i mål med över 700 sidor Carsten Jensens Vi, de drunknade. Det har varit min december- och jullovsläsning, och jag är nöjd med boken, men är inte överförtjust. En krönika över en dansk hamnstad, Marstal, där man får följa många av händelserna med kollektivt öga - Marstalborna. Några av personerna blir mer framträdande som huvudpersoner, men det blir inte riktigt kött och blod, tycker jag. De som prisat denna roman till skyarna är mest män, jag kände mig inte riktigt hemma i den råbarkade sjö- och seglaratmosfären. Tyckte bäst om beskrivningarna av småstadslivet i Marstal samt en andlöst spännande del om Albert Madsen och hans letande efter sin far.
Äntligen! Jag är snart i mål med över 700 sidor Carsten Jensens Vi, de drunknade. Det har varit min december- och jullovsläsning, och jag är nöjd med boken, men är inte överförtjust. En krönika över en dansk hamnstad, Marstal, där man får följa många av händelserna med kollektivt öga - Marstalborna. Några av personerna blir mer framträdande som huvudpersoner, men det blir inte riktigt kött och blod, tycker jag. De som prisat denna roman till skyarna är mest män, jag kände mig inte riktigt hemma i den råbarkade sjö- och seglaratmosfären. Tyckte bäst om beskrivningarna av småstadslivet i Marstal samt en andlöst spännande del om Albert Madsen och hans letande efter sin far.
5 jan 2010 kl. 07:51 » Maiken Karlsson
Litet för pladdrig och detaljerad för min smak, men jag kunde ändå inte sluta läsa ... En svag trea! Glimtar till här och där, mycket transportsträckor för min del.
Litet för pladdrig och detaljerad för min smak, men jag kunde ändå inte sluta läsa ... En svag trea! Glimtar till här och där, mycket transportsträckor för min del.
4 nov 2009 kl. 22:52 » Lars Magnusson
Underbar historia som sveper över hundra år, vackert berättad i vi-perspektiv. Det enda smolket är att slutet bitvis går över i det smöriga.
Underbar historia som sveper över hundra år, vackert berättad i vi-perspektiv. Det enda smolket är att slutet bitvis går över i det smöriga.
förbryllad
Så höga förväntningar så många goda ord om denna bok, hörde honom prata om sin bok en gång och blev nyfiken... dessvärre så levde inte texten upp till förväntningarna.... först efter 300 sidor började det bli intressant efter några sidor trist igen och bara en massa namn, båtar o händelser som inte satte sig i mitt hjärta... de sista sidorna återkom mitt intresse igen... funderade mycket på vad jag saknade och tror det var kärlek... för de sidor när jag fastnade där glimtade kärleken till..10 aug 2009 kl. 18:50 » Maria Klamas
Mordet på en mås
Det tog ett bra tag. Tjocka böcker är egentligen inte nåt för mig. Men den här blev bara bättre och bättre.Fint stycke:
"Nej, Herman skulle aldrig förstå vad det var som hade drivit honom ut ur staden. Det var inte mordet på en man vi hade anklagat honom för. Det var mordet på en mås."
7 jun 2009 kl. 15:12 » Julia Lindelöf
710 sidor av värde
Bokens handling börjar under det dansknorska kriget under 1800-talet, med att vi får följa släkter i flera led fram till andra världskrigets slut.Bokens berättare är "vi", de människor som bor i staden Marstal med sin stora flotta. Fokus ligger på människan och havet. Stundtals är boken så grym, så inlevelsefull att jag kan känna stanken som lyfter från boksidorna.
Den som bl.a starkt berör mig bland andra är den fattiga änkan och tvåbarnsmodern, vars önskan är att styra bort männen från havet. henns man drunknade och hon vägrar se sin son Knud Erik gå samma öde tillmötes. När han väljer att bli sjöman förskjuter hon honom.
Samma Knud Erik som plågas svårt av att delta i andra världskriget. Det djupfryser honom inombords.
Boken berättar om krigets fasor. Utanförskap. Svekets smärta. Men också om förlåtelse och till slut försoning.
Jag gillar den verkligen.
4 jun 2009 kl. 14:28 » Fiona *
Kärleken och hatet till Havet
Det tar ett tag att komma in i boken. Men ge inte upp!! Den blir allt mer spännande, till slut tappar man nästan andan!!! Vilka människoröden!! Som läsare dras man in i ett slags virvel av händelser, utbrott, dramatik, hat, död och kärlek allt omslutet av havet......24 apr 2009 kl. 15:48 » Madeleine Candia
Böcker jag har jobbat med
av Berit ÅbergDet här är böcker jag har arbetat med, oftast som redaktör. Jag tycker om dem allihop, men på olika sätt förstås, och jag vill inte sätta betyg på dem. Men jag blir glad om du läser dem och kanske skriver en kommentar!
Författarbesök jag gärna minns
av Tarja AhlgrénJag har haft förmånen att träffa dessa fantastiska författare och konstnärer i samband med deras besök i Efter tio i TV4. När Lloyd Jones från Nya Zealand dök upp vid dörren alldeles ensam (vart tog ni vägen på förlaget??) med sin slitna kavaj och lilla ryggsäck - eller när Imre Kertész mödosamt tog sig in i studion och såg till att hälsa på alla och envar, det är stunder jag gärna minns tillbaka på med stor värme.
Titel
Författare
På Boktipset
Ditt betyg
Engelska- » Antal betyg: 302
- » Antal betyg senast veckan: 2
- » Ranking: 4.3
