"Det är kroppsligt - våldsamt och erotiskt, rått och lyriskt. Vattnet drar är första delen i en trilogi och den slutar med inte bara en cliffhanger, utan flera. Detta är en enastående debut!" Gull Åkerblom, BTJ Så blir handen iskall. Ytan slutar bölja. Den ändrar mönster. Sipprar fram och upp över hans hand som mjuka istappar. Viktor är för fascinerad för att kunna röra sig. Han ser hur ytan böjer sig och trevar som långa ormar kring hans arm. Trevar över hans hud. Det är vått och bedövande kallt. Och så ser han naglarna. Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat...
Visa mer
Recensioner
Betyg
En bok med riktigt tät och obehaglig stämning. På något sätt bidrar karaktärernas liv och personligheter lika mycket till obehaget som själva skräckhistorian som spelas upp parallellt. Det är en bok som blir bättre och bättre efter var sida, lite svår att komma in i men sedan flöt den på bra. På något vis blir allt extra skrämmande i den svenska naturen och i landsortsnormaliteten.
Betyg
Alltså wow vad spännande bok! Jag älskar den! Det övernaturliga tillsammans med spänningen är en superbra kombo! Jag är så taggad på att läsa bok nr 2 nu i denna trilogi! Ett stort plus tycker jag också är att historien utspelar sig i mitt kära Gästrikland. Denna bok tycker jag verkligen man ska läsa om man gillar det övernaturliga och spänningen, och man kan läsa den vare sig man är ung vuxen eller gammal.
Betyg
Innan jag började läsa den här boken hade jag inte ens läst på baksidan, jag köpte hem den för att jag sett den cirkulera mycket i bokkretsar och eftersom jag är en sucker för allt övernaturligt och läskigt hade jag en känsla av att det skulle vara en bok för mig. Det var helt rätt den känslan kan jag säga! Vattnet drar är något helt nytt från vad jag har läst tidigare och jag gillar det. Det är någonting otroligt spännande och mystiskt över naturens krafter, vilket på ett sätt spelar en stor roll i handlingen. Vi får följa flera olika karaktärer och jag gillar ändå att jag får lite deckar-känsla över det hela, när journalisterna inte bara jagar en bra story, utan också sanningen om vad som egentligen sker i Hofors. Det är väl tur som attan att det är en trilogi, annars hade jag nog gått upp i taket. Nu måste jag ha uppföljaren!
2017-04-24
Betyg
Mycket obehaglig och välskriven berättelse om det som lurar ute i skogarna. Om magi fanns, så skulle det nog vara såhär äckligt och famlande som folk tog sig an att utöva den, utan att ana riskerna. Läs!
Betyg
Egentligen är det kanske inte boken det är fel på. Det kan vara mig. Och uppläsaren. Herregud, uppläsaren. Vad hände med rösten till Gunhild? Vad hade hon egentligen för dialekt? Hon bröt på någon finlandssvensk, norrländsk, gotländsk, monoton robot-Zlatan-dialekt. Då och då. Ibland pratade hon bara enformigt och raspigt. Och så hängde alla andra karaktärer på. Ibland var det flera som bytte dialekt, för att sedan i nästa kapitel återigen prata stockholmska. Jag kan bli tokig på sådant. Vilket jag också blev.
Jag har fått nog av dessa svenska högstadieskolor och elever i klassiska klyschor. De mobbande, psykopatiska. De hembräntköpande. De med alkoholiserade föräldrar. De populära. Jag upplevde högstadiet själv, tack, det räcker så. Cirkeln satte standarden, och nu skriver alla svenska författare såhär. Eller så kanske de alltid har gjort det. Diskbänksrealism på ett uttjatat sätt.
Jag har också svårt för böcker med så många karaktärer. När de första fem kapitlen bara går ut på att presentera nya bekantskaper som jag sedan ska fatta tycke för på ett eller annat sätt. Jag tappar intresset efter kanske.. tre.
Hade boken utspelat sig i skogarna någonstans i USA, eller kanske på den brittiska landsbygden, hade jag eventuellt köpt allt detta på ett annat sätt. Men när det blir Sverige, svenska elever och svenska lagar och regler som gäller, så har jag svårt att svälja det. Jag kommer inte in under det magiska skimmer som fantasy ibland kastar. Jag synar berättelsen och blir inte medryckt.
Men. Jag tror att de här problemen alla ligger hos mig - och för det är jag oändligt ledsen.