Vägen av McCarthy, Cormac

En bok som man läser ut på en dag. Det ska bli intressant att se filmen,

23 dec 2009 kl. 12:42   »  Lina Svensson

» Inga kommentarer finns   » Kommentera

Väldigt mycket på väldigt lite

Jag vart nyfiken på Vägen när jag letade efter böcker med temat "Efter katastrofen" som jag råkar vara väldigt förtjust i. Dock vart jag lite överaskad när jag upptäckte att boken inte direkt handlade om detta, utan endast tog avstamp i en sådan miljö för att, med detta som bakgrund, berätta en otroligt sorglig, men ändock hoppfull, historia om relationen mellan far och son och hur våran mänsklighet med väldigt små medel kan reduceras till att bli en kamp om överlevnad där ingen människa har några betänkligheter att döda istället för att dödas.

En riktig bok börjar när man läst ut den, brukar man säga, och detta stämmer perfekt in på Vägen. De frågor som ställs läsaren mellan raderna är av ett sådant ödesmättat och mörkt slag att man inte kan sluta tänka på den. Fadern i boken, exempelvis, presenteras i början av lite som en hjälte, men gradvis förstår man att även han är besatt av det mörker som drabbat resten av världen.

Det minimalistiska språket som McCarthy använder sig av tyckte jag från början var lite för "konstigt", men efter ett tag upptäckte jag att detta till trots hade författaren ändock lyckats förmedla sådana levande bilderi mitt huvud av hur allt såg ut och var i världen han beskriver, och även i efterhand måste jag säga att trots all död och elände så är denna bok full av eget liv. Mycket kan vara tack vare just det minimalistiska språket osm uppmuntrar läsaren att tolka in sina egna bilder och även sina egna frågor och svar på de dilemman som huvudpersonerna ställs inför.

Boken är inte särskilt lång, men den känns ändå episk av stora mått, och jag uppmuntrar alla att läsa denna bok då den känns väldigt relevant för vi som lever i dagens värld, både ur en humanistisk vinkel, men även för att boken är skriven på ett sätt som passar dagens individualistiska attityd. Läs!

16 jul 2009 kl. 11:19   »  Jonas Zejlon

» 4 kommentarer   » Kommentera

Mest otäck

Jag fick boken rekommenderad genom boktipset men det var ingen fullträff för min del.

Jag tyckte att för mycket blev osagt och att boken var alltför distanserad, t ex genom att aldrig använda personnamn. Jag tyckte också att det var för många frågor kvar när den var slut - mest av allt vad det var för katastrof.

Men ändå blev jag fängslad - det får jag erkänna - utan att det är en bok jag skulle rekommendera någon annan att läsa.

Att den ändå får betyg 3 är för att jag gillade det knappa språket och att stämningen skickligt byggdes upp.

14 jul 2009 kl. 21:33   »  Karin D

» Inga kommentarer finns   » Kommentera

Omtumlad

Det håller i sig. Jag läser romaner igen. En stor läsupplevelse, som när man var yngre. Satt uppe sent. Det finns två saker som gör den här väldigt personlig för mig. Ett: Dialogen (ibland ordlös) mellan pappan och sonen, som jag ju själv upplever varje dag nu. Två: Miljön – allt är öde, alla är döda. Jag är besatt av alla de berättelser som tar avstamp där: I am legend, 28 days later, etc. Nu vill jag läsa mer. Nu vill jag uppleva det här igen, ikväll.

30 maj 2009 kl. 20:28 - Uppdaterad: 30 maj 2009 kl. 20:28   »  Sigge Eklund

» Inga kommentarer finns   » Kommentera

Mästerverk

Cormac McCarthy är en intressant arvtagare till söderns gamla mästare. Han förnyar tilltalet men rötterna ligger synliga i dagen. I Vägen lyckas han skapa en förtätad spänning med små medel. En riktig bladvändare som ställer frågan om vem som är ond och vem som är god på sin spets.

27 apr 2009 kl. 16:21   »  Samuel Karlsson

» Inga kommentarer finns   » Kommentera