Sputnikälskling av Murakami, Haruki
Svenska
Sputnikälskling är i jämförelse med Murakamis magnum opus Fågeln som vrider upp världen (på svenska 2007) en relativt liten roman. Men inte till innehållet. På ytan kan den tyckas ha mer gemensamt med...
» Läs mer
» Läs mer
»
Tipsa om boken på Facebook » Jag vill läsa den här boken
» Jag läser den här boken just nu
» Skriv recension
» Lägg till i en lista
» Tipsa någon om denna bok!
Boktaggar:
» Lägg till egna taggar
Sätt ditt betyg på denna bok
Antal betyg: 548
Antal betyg senaste veckan: 4
Snittbetyg: 3.85
Antal betyg senaste veckan: 4
Snittbetyg: 3.85
4 aug 2010 kl. 18:02 » Sofie Nordquist
Spännande välskriven, en pedant som jag hittade inga fel! Intressant att Sumires blev kär i en människa, istället för kön, och det faktum att det inte var en man (som normerna säger att det borde vara) inte är något problem. Jag vill läsa mer av Murakami!
Spännande välskriven, en pedant som jag hittade inga fel! Intressant att Sumires blev kär i en människa, istället för kön, och det faktum att det inte var en man (som normerna säger att det borde vara) inte är något problem. Jag vill läsa mer av Murakami!
29 jul 2010 kl. 18:39 » Anna H
Vilket flyt han har i språket.Det är bara att fortsätta läsa när man väl har börjat.Spännande,kvick,oroande och det är så imponerande hur han får in konstigheter utan att det känns konstigt.
Vilket flyt han har i språket.Det är bara att fortsätta läsa när man väl har börjat.Spännande,kvick,oroande och det är så imponerande hur han får in konstigheter utan att det känns konstigt.
28 jul 2010 kl. 18:34 » Jonas Oltner
Den svagaste av de jag läst men ändå väldigt bra. Nu kastar jag mig över Norwegian Wood.
Den svagaste av de jag läst men ändå väldigt bra. Nu kastar jag mig över Norwegian Wood.
22 jul 2010 kl. 12:20 » Tina Frennesson
Jag är fast i Murakamis omisskännliga värld och vill inte lämna den. Det är säkert därför jag ger även den här boken ett högt betyg trots att den inte tillhör en av hans bästa böcker. Jag har dock inte själv läst boken utan under ett par dagars tid lyssnat på P1s Radioföljetongen. Jörgen Düberg har gjort ett mycket bra jobb. Jag brukar inte vara förtjust i att lyssna på böcker eftersom tankarna lätt vandrar iväg och man försöker göra andra saker samtidigt som man lyssnar. Det är svårt att "läsa/lyssna" koncentrerat och eftertänksamt, speciellt om man inte tycker om högläsarens röst. Men i det här fallet har det gått relativit bra. Själva historien då? Ja, kort sammanfattat så handlar det om ett klassiskt triangeldrama: K är hemligt förälskad i Sumire, som i sin tur blir blixförälskad i Myu. K och Sumire har läst litteraturvetenskap på universitet tillsammans och hon låter honom läsa sina skrivna alster. De har varit varandras samtalspartners tills Myu dyker upp. Hon är en medelålders företagskvinna och inte förmögen att älska över huvud taget, då hon ca 15 år tidigare bev utsatt för ett övergrepp. Att Sumire skulle bli kär i en kvinna kommer som en choch för henne. Sumire får anställning hos Myu och slutar upp med sitt skrivande och byter t.o.m. till viss del personlighet. Under en affärsresa till Europa, som avslutas med lite ledighet för Sumire och Myu, så försvinner Sumire. Myu ringer K och undrar om han kan tänka sig att komma till Grekland för att leta reda på henne. Han åker men Sumire återfinns inte. Han kommer dock något på spåret när han hittar hennes senaste alster i hennes dator: två dokument som ger en del svar på alla de frågor som ställs. K åker tillbaka till Japan trots att de inte kan hitta Sumire och fortsätter med "sitt" liv i "sin" ensamhet. Givetvis är det inte i de här händelserna som bokens styrka ligger utan i de filosofiska utläggningarna däremellan och alla de otaliga referenser till musik och litteratur som han gör. Och i Murakamis värld är vi ju vana vid att det finns många olika verkligheter. Att Sumire skulle befinna sig i en sådan är självklart. Själva titeln antyder att vi människor befinner oss på en ständig resa (sputnik betyder resekamrat) och i det här fallet så får vi ta del av tre personer som likt satelliter i rymden ibland kommer ur sin bana men likväl finns där. Och som K konstaterar i slutet att "Ja, så här fortsätter vi alltså, var och en på sitt håll, att leva våra liv..." Ja, det gör vi! Och själv ska jag fortsätta läsa Murakamis noveller.
Jag är fast i Murakamis omisskännliga värld och vill inte lämna den. Det är säkert därför jag ger även den här boken ett högt betyg trots att den inte tillhör en av hans bästa böcker. Jag har dock inte själv läst boken utan under ett par dagars tid lyssnat på P1s Radioföljetongen. Jörgen Düberg har gjort ett mycket bra jobb. Jag brukar inte vara förtjust i att lyssna på böcker eftersom tankarna lätt vandrar iväg och man försöker göra andra saker samtidigt som man lyssnar. Det är svårt att "läsa/lyssna" koncentrerat och eftertänksamt, speciellt om man inte tycker om högläsarens röst. Men i det här fallet har det gått relativit bra. Själva historien då? Ja, kort sammanfattat så handlar det om ett klassiskt triangeldrama: K är hemligt förälskad i Sumire, som i sin tur blir blixförälskad i Myu. K och Sumire har läst litteraturvetenskap på universitet tillsammans och hon låter honom läsa sina skrivna alster. De har varit varandras samtalspartners tills Myu dyker upp. Hon är en medelålders företagskvinna och inte förmögen att älska över huvud taget, då hon ca 15 år tidigare bev utsatt för ett övergrepp. Att Sumire skulle bli kär i en kvinna kommer som en choch för henne. Sumire får anställning hos Myu och slutar upp med sitt skrivande och byter t.o.m. till viss del personlighet. Under en affärsresa till Europa, som avslutas med lite ledighet för Sumire och Myu, så försvinner Sumire. Myu ringer K och undrar om han kan tänka sig att komma till Grekland för att leta reda på henne. Han åker men Sumire återfinns inte. Han kommer dock något på spåret när han hittar hennes senaste alster i hennes dator: två dokument som ger en del svar på alla de frågor som ställs. K åker tillbaka till Japan trots att de inte kan hitta Sumire och fortsätter med "sitt" liv i "sin" ensamhet. Givetvis är det inte i de här händelserna som bokens styrka ligger utan i de filosofiska utläggningarna däremellan och alla de otaliga referenser till musik och litteratur som han gör. Och i Murakamis värld är vi ju vana vid att det finns många olika verkligheter. Att Sumire skulle befinna sig i en sådan är självklart. Själva titeln antyder att vi människor befinner oss på en ständig resa (sputnik betyder resekamrat) och i det här fallet så får vi ta del av tre personer som likt satelliter i rymden ibland kommer ur sin bana men likväl finns där. Och som K konstaterar i slutet att "Ja, så här fortsätter vi alltså, var och en på sitt håll, att leva våra liv..." Ja, det gör vi! Och själv ska jag fortsätta läsa Murakamis noveller.
Jag gillade Sputnikälskling. Den kändes väldigt typiskt Murakami, på ett bra sätt såklart.
Jag kan inte hjälpa att känna att den kanske är lite utav en mellanbok, och inte hans bästa verk.
Det är ändå Murakami, och håller hög kvalitet.
» Inga kommentarer finns
» Kommentera
Jag kan inte hjälpa att känna att den kanske är lite utav en mellanbok, och inte hans bästa verk.
Det är ändå Murakami, och håller hög kvalitet.
19 okt 2009 kl. 23:44 » Jesper Larsson
Titel
Författare
På Boktipset
Ditt betyg
