Mirjam är sjutton och livet går äntligen bra! På en fest blir hon gravid. Barnets pappa vill att hon gör abort, och han får snart flera anhängare för sin sak. Men vad vill Mirjam själv? Edvard på socialtjänsten får uppgiften att utreda hennes situation. Lösningen han presenterar är skrämmande, och Mirjams tillvaro förvandlas snabbt till en kamp på liv och död.Samtidigt sker något i skuggorna.Någon bevakar myndigheternas steg. Någon som inte längre tror på det etablerade samhället."Sorgens kammare" är en spänningsroman om välfärdsstaten Sverige. En modern tjänstemannaroman som tar läsaren bakom kulisserna i socialtjänstens arbete med familjer och barn. En roman om kärlek, gemenskap, moderskap, hat och extremism. En socialtjänstthriller unik i sitt slag!Jeremiah Karlsson (f. 1986) är socionom. Han har skrivit noveller och krönikor för olika tidningar och var 2006 nominerad till Lilla Augustpriset....
Visa mer
Recensioner
2014-12-18
Betyg 
Härom året debuterade socionomen Jeremiah Karlsson med romanen Tystnadens älskare, stjärnornas vän. Den gav mersmak. Hans nya spränger till och med mina förväntningar. Bitvis håller uppföljaren Sorgens kammare augustprisklass.
Jeremiah Karlsson har mutat in ett nytt litterärt område, socialtjänstthrillern.
Det är i sig ganska märkligt att denna genre låtit vänta så länge på sig. Socialt arbete och myndighetsutövning rymmer ju tonvis med stoff att utvinna berättelser ur. Här kan deckarens stilgrepp armkroka med arbetarlitteraturens klassmedvetna vardagsrealism.
Men sådana etiketter gör inte romanen rättvisa. Det här är lika mycket en filosofisk betraktelse över människors tillkortakommanden.
Socialsekreteraren Edvard på barn- och familjeenheten i Ljungby har en nyckelroll i Sorgens kammare precis som i Karlssons debutbok. Edvard och flera av kollegorna är lika trasiga i själen som deras klienter. Till och med tystnaden i ett pågående telefonsamtal beskrivs som söndrig. Och utanför de av regnet pärlade fönstren på socialbyrån drar molnen förbi i trasor.
Egentligen består Sorgens kammare av två böcker i en.
På femhundra sidor knyter Karlsson ihop två parallella berättelser på ett för det mesta genialt sätt. För mig personligen blev dock ett nära hundra sidor långt block om hat och extremism i romanens mitt onödigt mastigt därför att det tar bort fokus från huvudpersonen, en tonårstjej som blivit med barn under en valborgsfylla. Karlsson drar isär sin story i ambitionen att vara heltäckande och mejsla ut fängslande relationer och samband. Här hade han kunnat hålla igen, kanske även rensat lite i de inre monologernas ordflöde.
Annars är han otäckt trovärdig i sin psykologiska dissekering av människornas mentala tillstånd, deras drömmar och rädslor. Man lider med den gravida sjuttonåringen, hon som brottas med sitt livsavgörande beslut – abort eller inte – under ständig uppvaktning av såväl skolkurator som socialtjänst. Man ömmar för myndighetsutövaren Edvard som saknar privatliv och lever uteslutande för sitt arbete. En tjänsteman som önskar göra gott och styrs av sitt behov att få känna sig behövd.
Finns rätt och fel? Är det självklart att barnets intressen alltid ska ställas främst? Är inte mor och barn en oskiljaktig enhet som borde backas upp av samhället? När allt går åt pipan, kan det skyllas på den enskilde handläggaren? Eller politikernas allt snävare budgetramar? Finns Gud? Frågorna är många. Svaren desto färre.
Jeremiah Karlsson lotsar läsaren i det mänskliga psykets labyrinter. Hans språk är ledigt och sina talrika metaforer hämtar han ur den småländska naturens taggiga skogsridåer eller Bibelns legender, himmel och helvete.
Musikalisk är han också, fyller texten med orkestrala ljudkulisser från Arvo Pärt till norsk black metal. I musiken återfinner de ”mänskliga soporna” sin värdighet. Det gäller också skrivandet. Alla Karlssons gestalter försöker skriva sig fria – i brev, poesi och sångtexter.
En gripande läsupplevelse. Spänning och tragik. Grymt bra.
