Det här är ju den nionde delen i serien och i mitt tycke är den mer lik den första boken, Svarta hunden, den som fick mig att vilja fortsätta läsa. I alla fall vad gäller själva känslan. Det kan bero på att sidantalet nu är nere i mer lätthanterligt antal, vilket betyder att det inte är riktigt lika mycket utsvävningar. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2016/08/sista-samtalet-av-stephen-booth.html
Ännu en Cooper och Fry i serien. Och visst gillar jag dem, naturen, kollegorna och samspelet i relationerna eller icke-relationerna. Men det blev för mycket häst i den här för min smak helt enkelt.
Jag gillar Stephen Booth som bara den - och "Sista samtalet" är inget undantag. Framförallt gillar jag språket, karaktärerna och den inbakade humorn!!!
För mycket detaljer för liten handling och action för mitt tycke och smak. Tråkig. Slutar läsa boken efter ett tag. Tänker dock ge mig på den igen då den kommer ut på svenska för att se om det är språket som gör hela skillnaden.