Röd Vinterängel

Betyg

För nästan exakt tre år sedan blev jag kontaktad av Tove Birkeland Brandts man Ståle Brandt, som undrade om jag ville läsa hans bok Ankharen och som bonus fick jag även hans frus Röd vinterängel. Efter att ha läst Ankharen så blev jag nog lite avskräckt och jag har inte alls känt mig lockad av att läsa nästa. Jag har inte bara positiva upplevelser av egenutgivning. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2017/02/rod-vinterangel-av-tove-birkeland-brandt.html

Betyg

En bok fylld av känslomässiga karaktärer och brutala mord. Sträckläsarbok som gav mersmak inför framtida böcker.

Betyg

Författaren Jack A skriver inte bokrecensioner men om han gjorde det skulle det förmodligen se ut ungefär såhär:

Röd vinterängel är Tove Birkeland Brandts debutdeckare. Den är utgiven i september 2013 på Brandts egna förlag, Bra & Leve förlag.

Mimmi är en ensam själ, värmlänning och medial. En dag springer hon ihop med Micke i mataffären. De blir ett par efter ungefär en kvart. Micke har en syster som heter Manilla, eller Nilla för oss som känner henne bättre. Nilla upplever att hon är förföljd. Det gäller både hemma i Hagfors och i Göteborg, där hon går på modellskola. Förföljelsen trappas upp och Mimmi får snart användning för sin mediala förmåga…

Inledningsvis är förföljelsen nervkittlande. Är Nilla verkligen förföljd, eller inbillar hon sig bara? Är hon kanske på väg att bli galen? Som läsare vill jag sväva i den ovissheten och dela Nillas paranoia. Det får mig att vilja läsa mer. Tyvärr skildras snart förföljelsen även ur förföljarens perspektiv. Läsaren får till och med reda på vad han heter, Jailson Deusemar. Ju längre boken lider desto mer får läsaren ta del av Deusemars inre monolog och senare är det ett bra grepp, men boken hade tjänat på att hålla honom dold betydligt längre.

Brandt saxar handlingen och det skapar ett driv i boken. Stundtals är den en bladvändare. Lägg därtill att Brandt emellanåt skriver initierat och trovärdigt, med inslag av samhällskritik (psykiskt sjuka driver omkring på gatorna utan att få den vård de behöver). Dessvärre fläckas handlingen ner av en alltför tillrättalagd historia, med få hinder, och en hel del logiska luckor. Jag hade inte tänkt avslöja att Nilla blir våldtagen men nu gör jag det ändå. Nilla blir våldtagen. Polisen söker då tafatt efter andra våldtäktsfall i samma område. Eventuellt kunde polisen ha reflekterat över om Nillas fall hade samband med våldtäktsvågen som översköljer media. Till slut ser även polisen sambandet. Förövaren har efterlämnat sig DNA, fotspår och ett karaktäristiskt tillvägagångssätt. Nilla hjälper också polisen med att få till en klockren fantombild. Vad gör polisen då? Beklagar sig över att de har för lite att gå på! Hur som helst utreder de vad som binder samman alla våldtäktsfallen. Varför har polisen inte gjort det tidigare, har de inväntat just Nillas fall? Efter halva boken lyckas polisen mot alla odds fastställa våldtäktsmannens identitet (och därefter återstår inte mycket av spänningen). Vad gör polisen då? Bestämmer sig för att de måste ta reda på mer om våldtäktsmannen, de behöver lära sig att tänka som honom för att få fast honom. Ja, alternativt kunde polisen möjligen ha utfärdat rikslarm och efterlyst honom… Slutligen går polisen ut med en efterlysning i tidningen. Nej, inte med fotot som de har på mannen, utan med fantombilden…

Jag blir upprörd när jag skriver det här. Förlåt mig, Brandt. Jag skall sansa mig. Grundhistorien är välskriven och kanske kommer man inte mycket längre som författare på egen hand. Men det är då författaren behöver lektörshjälp! Det är ett svek mot en välskriven grundhistoria att inte söka professionell hjälp utifrån. Luckor av det här slaget hade med en lektörs hjälp täppts till och det hade lyft boken. Detsamma gäller för all utskriven undertext. Knappt någonting lämnas åt läsarens fantasi. Extra synd är det när en fin gestaltning omkullkastas av ett platt konstaterande: ”Mimmi reser sig snabbt upp, går bort till henne, lägger handen på hennes axel och frågar om hon kan hjälpa till. Vill visa henne sitt stöd”. Dessvärre haltar även dramaturgin. Andra halvan av boken är en transportsträcka där jag väntar på en tempohöjning, vändning, eller egentligen vad som helst som kan driva handlingen framåt. Men något sådant inträffar aldrig…

Röd vinterängel har fått varierat mottagande bland bokbloggare. Även om Röd vinterängel lämnar en del övrigt att önska tror jag att Brandt har framtiden för sig, för skriva kan hon. Jag hoppas att hon nästa gång vågar lita på läsarens förmåga, att tänka själv, och dessutom ber om professionell hjälp utifrån. Då kan uppföljaren bli den rysare som Röd ängel hade potential att bli.

Röd Vinterängel finns att köpa på bland annat Adlibris, Bokia och Bokus.

Tack Bra & Leve förlag för recensionsexemplaret!

Betyg

Finns alldeles för många språkliga och rena faktafel för att jag ska kunna uppskatta boken. Den skulle definitivt behöva korrekturläsas både en och två gånger.

Betyg

Betyg: 3 av 5.

Blev tillfrågad på Facebook av författaren om jag ville läsa hennes debutbok. Och det gjorde jag ju gärna.

Tycker att boken var bra. En kriminalroman med mycket olika relationer i också.

Lite väl våldsam var kanske boken. Jag gillar i och för sig otäcka böcker, men vissa scener i boken var nästan lite väl mycket för mig.

Men som helhet så tyckte jag boken var klart läsvärd.