Populärmusik från Vittula

Rolig, men också informativ berättelse.

Svår att få ett flyt i läsningen.

Släkten kommer från Tornedalen så det var mycket man kände igen sig i så boken lästes med ett konstant leende på läpparna

Rolig och lite sorglig också?

Mikael Niemi berättade i en interviu att boken i Sverige uppfattades som "Rolig och lite sorglig också" men i Finland "sorglig, men lite rolig också". Ja det är mycket tragik och galghumor, och jag skrattade så jag fick tarmvred! Samtidigt som en vass harpun sköt rakt in i hjärtat och rörde upp minnen av min egen uppväxt i Tornedalen, goda som dåliga. Sedan har Niemis bok envist hängt efter mig i harpunens andra ände som en obeveklig kapten Ahab. Vi Tornedalningar är ju ganska lokalpatriotiska, men nog måste uppväxtförhållandena vara liknande på många andra ställen i Sveriges och VÄRLDENS glesbygder? Andra än Tornedalningar och finnar verkar ju uppskatta bokens ämne och berättarkonst, som liknar det muntliga berättandet - på ljugarbänken.

Populärmusik från Vittula

Boken skildrar livet i Tornedalen på 60-talet . Det är inte en historia från början till slut, utan snarare så att varje kapitel är som en egen liten historia i sig. Boken är stundtals ganska roligt skriven, men trots att jag nyss läste ut den så känner jag att det är ingenting som jag kommer att lägga på minnet.

En av de roligaste böcker jag läst.

Mitt första intryck av boken var negativt och jag ville lägga den från mig. Det var en osnygg hantering av snorgubbar mellan de två grabbkompisarna, som gav mig kräkkänslor. Men min hustru hejdade mig sägandes att ”Det är bara på det stället. Sen blir den jätterolig!”
Jag fortsatte läsningen och tur var det. Jag förstår dock inte, varför den gode Niemi tog med den passagen…
Jag tror man måste ha bott i Norrbotten för att riktigt förstå mentaliteten där: Att män för allt smör i Småland inte sysslar med "kvinnogöra" t ex. Dock en viss tvekan kring t ex dammsugning som med nöd kan accepteras, då det ju handlar om att handha en teknisk pryl…
Niemis språk är uttrycksfullt och han uppvisar en härlig humor, med drastiskt skryt släktingarna emellan. Boken gav mig många härliga skratt och dess försäljningsframgång är mycket välförtjänt. Tag bara fadern, som försökte hejda sonens gryende pubertet med stryk! Eller resonemanget om bokläsningens farliga följder; den ena boken leder till en annan o s v
En härlig bok, som också har många litterära kvalitéer. Den korta norrländska våren beskrivs som ”en grön örfil” – mycket välfunnet och beskrivningen av islossningen vid Torneälv är magnifik – ” ljud hördes, som man inte hör någon annanstans”.
Enligt min smak är ingående beskrivningar av omåttliga supande inte särskilt roliga. Det verkar som att en bok måste glorifiera rått supande – ordet rå passar särskilt väl in här då drycken ju var mäsk – och innehålla sex för att sälja. Sexscenen i Niemis bok är dock skickligt sensuell och expressiv.

En bok som tål att läsas om och har blivit det också!.

Per Christensen