Paganinikontraktet

Spännande och bra tempo. Intressant ämne. Kul med kopplingen till musik. Jonas Malmsjö bra uppläsare.

Det jag gillar med Paganinikontraktet är hur smart den är skriven. Små detaljer som inte lämnas åt slumpen, otrolig!

Ett rasande tempo från första sidan. En bok som är svår att lägga ifrån sig.

Åjodå!

En kalasbra bok igen, gillade verkligen hypnotisören och den är snäppet bättre än paganinikontraktet tycker jag nog... Det jag gillar med paganinikontraktet är att Kepler är noga med persongalleriet, att de personer som är relevanta också presenteras och följs på ett enkelt sätt i boken samtidigt som de tillför någonting extra till helheten är de små historier i sig... Det enda som blev lite mycket för min smak var den där tv-personligheten ute på ön när de var jagade... och sen hängde jag inte helt med på damerna Anja o Disa... men jag antar att jag snart kommer att få fler svar, för inte kan det väl vara så att detta är sista boken om Joona Linna??

Så där...

Det är inget nytt med denna deckare, den riktiga spänningen uteblir, man vet ungefär vad som ska hända, även om det finns många cliffhangers.
Det man saknar är en djupare beskrivning av karaktärerna, personbeskrivningen är fattig. Skulle gärna vilja ha en mera närhet till personerna på det känslomässiga planet.
Uppläggningen av historien är bra och kapiteluppläggningen. Men man får en känsla av det är en bok som är saftigt marknadsförd. Kommer nog inte att läsa fler av Kepler. Betyget får bli en 3:a

Snart på en tv-söndag nära dig

Författarparet Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril levererade en blodig pseudonymdebut förra året med Hypnotisören, en bok som hade sina brister men lyckades underhålla in i det sista. Där fanns också vissa element som jag särskilt gillade hos en deckare. Bland annat författarnas sätt att hålla den förväntade huvudkaraktären, kriminalkommissarie Joona Linna, något på sidlinjen om berättelsen.
I pseudonymen Lars Keplers uppföljare, kallad
Paganinikontraktet, rivs denna stil ut med rötterna. Joona Linna är nu långt från någon iakttagare längre, utan har istället tagit steget till superpolis. Plötsligt är han inte bara osårbar mot såväl kulor som i närstrid, utan kan även reda ut samband i mordfall enklare än han räknar mellanstadiematematik. Författarduon ger honom förvisso en liten svaghet, ett slags migränanfall som ger eko åt exempelvis Kurt Wallanders diabeteskrämpor. Men dessa anfall dyker, självfallet, aldrig upp i livshotande situationer.
Det här är en fullfjädrad actionbok, ständigt händer något med fart och kraft som håller kvar läsaren i berättelsen en stund till. Tyvärr har en någorlunda intressant berättelse ryckts isär av inslag som balanserar mellan väl otroliga och rent löjliga. Och som sagt, spänningen och nerven finns så sällan närvarande när huvudkaraktären är en finlandssvensk RoboCop. Kanske fick paret Coehlo Ahndoril mersmak av filmlöftena som deras första samarbete mottog, för Paganinikontraktet osar mer svensk polisfilm än Peter Habers strumpor. De verkar till och med flirta öppet med tyska produktionsbolag, genom att krydda boken med ett gäng tysktalande karaktärer.
Ett stort steg bak från första boken, för mig. Osäker om jag vill rekommendera den, ens till de som verkligen älskade Hypnotisören.

http://magnusbergstrom.blogspot.com/2010/09/snart-pa-en-tv-sondag-nara-dig.html