Norwegian wood av Murakami, Haruki
Svenska

När den trettiosjuårige Toru Watanabe hör Beatles-låten "Norwegian Wood" spelas i en sliskig orkesterversion i ett flygplan så är det som om hans huvud sprängs i bitar. Som av en blixt väcks minnet av...
» Läs mer
» Läs mer
»
» Jag vill läsa den här boken
» Jag läser den här boken just nu
» Skriv recension
» Lägg till i en lista
» Tipsa någon om denna bok!
Boktaggar:
» Lägg till egna taggar


14 aug 2010 kl. 15:16 » Agneta J
Jag tycker så mycket om Murakamis böcker och den här är inget undantag.Stämningen,personporträtten,språket.Jag gillar alltid hans personer och särskilt de unga tjejer som figurerar i hans böcker.Han skriver om sorg och död men humorn finns alltid där Han är frispråkig när det gäller sex men det känns aldrig någonsin gubbigt Språket flödar fram över sidorna och det är bara så bra!
Jag tycker så mycket om Murakamis böcker och den här är inget undantag.Stämningen,personporträtten,språket.Jag gillar alltid hans personer och särskilt de unga tjejer som figurerar i hans böcker.Han skriver om sorg och död men humorn finns alltid där Han är frispråkig när det gäller sex men det känns aldrig någonsin gubbigt Språket flödar fram över sidorna och det är bara så bra!
4 aug 2010 kl. 08:18 » Merja Axelsson
Det här är den andra boken av Murakami (som jag har läst)"Sputnik Älskling" tyckte jag nog mer om, bortsätt från det övernaturliga i den. "Norwegian wood" är mer sorgsen, vemodig. Hade väldigt svårt att betygsätta- pendlade mellan 3-5 medan läsandet pågick!
Det här är den andra boken av Murakami (som jag har läst)"Sputnik Älskling" tyckte jag nog mer om, bortsätt från det övernaturliga i den. "Norwegian wood" är mer sorgsen, vemodig. Hade väldigt svårt att betygsätta- pendlade mellan 3-5 medan läsandet pågick!
30 jul 2010 kl. 13:51 » Lotta Berling
Det är något visst med Murakami. Ibland tycker jag att han är lite väl grabbig, men det är ok för jag trivs så fantastiskt bra i hans böcker. Man känner igen sig i hans litterära värld från bok till bok och det är alltid härligt att återvända. I Norwegian wood hade han bestämt sig för att inte sväva ut i det övernaturliga som han brukar, och jag tycker att det fungerar bra utan det inslaget också, även om jag verkligen gillar de där glidande övergångarna in i andra världar som finns i hans andra romaner. Drömmarna får i alla fall vara med.
Det är något visst med Murakami. Ibland tycker jag att han är lite väl grabbig, men det är ok för jag trivs så fantastiskt bra i hans böcker. Man känner igen sig i hans litterära värld från bok till bok och det är alltid härligt att återvända. I Norwegian wood hade han bestämt sig för att inte sväva ut i det övernaturliga som han brukar, och jag tycker att det fungerar bra utan det inslaget också, även om jag verkligen gillar de där glidande övergångarna in i andra världar som finns i hans andra romaner. Drömmarna får i alla fall vara med.
20 jul 2010 kl. 08:24 » Emilie Pasanen
Murakamis sätt att berätta gjorde att jag hade svårt att låta bli denna bok, ville läsa i den om och om igen. En trea är kanske i lägsta laget, något bättre tycker jag nog att den är just för att det säger något om en författare när en läsare inte vill att boken ska ta slut och slukar glupskt hela innehållet. Men en mycket stark trea!
Murakamis sätt att berätta gjorde att jag hade svårt att låta bli denna bok, ville läsa i den om och om igen. En trea är kanske i lägsta laget, något bättre tycker jag nog att den är just för att det säger något om en författare när en läsare inte vill att boken ska ta slut och slukar glupskt hela innehållet. Men en mycket stark trea!
16 jul 2010 kl. 17:42 » Ronja Nilsson
Efter halva avskydde jag den. Efter hela, tycker jag att den är så obeskrivbart fin.
Efter halva avskydde jag den. Efter hela, tycker jag att den är så obeskrivbart fin.





Titel
Författare
På Boktipset
Ditt betyg

























