Mörkt vatten av Oates, Joyce Carol
Svenska
"Kommer jag att dö nu? - så här?
Senatorn. Den unga kvinnan. Fjärde juli-firandet på ön. Bilfärden i skymningen. Olyckan. Drunkningsdöden.
Låter det bekant? Tankarna...
» Läs mer
»
Tipsa om boken på Facebook » Jag vill läsa den här boken
» Jag läser den här boken just nu
» Skriv recension
» Lägg till i en lista
» Tipsa någon om denna bok!
Boktaggar:
» Lägg till egna taggar
Sätt ditt betyg på denna bok
Antal betyg: 277
Antal betyg senaste veckan: 3
Snittbetyg: 3.59
Antal betyg senaste veckan: 3
Snittbetyg: 3.59
28 aug 2010 kl. 23:46 » Lily-Karin Öst
Jag börjar mer och mer tro att jag inte tycker om Joyce Carol Oates så mycket som jag trodde att jag gjorde. Varje bok lämnar numera bara ett "Ok?"
Jag börjar mer och mer tro att jag inte tycker om Joyce Carol Oates så mycket som jag trodde att jag gjorde. Varje bok lämnar numera bara ett "Ok?"
20 jan 2010 kl. 18:58 » Monika Häägg
Återigen en underbar bok av J C Oates. Att höra den unga flickans röst när hon berättar om sin sista dag i livet medan bilen fylls med vatten. En otäck händelse som tangerar verkligheten.
Återigen en underbar bok av J C Oates. Att höra den unga flickans röst när hon berättar om sin sista dag i livet medan bilen fylls med vatten. En otäck händelse som tangerar verkligheten.
10 okt 2009 kl. 11:11 » Emma Utter
1969 körde senator Edward "Ted" Kennedy av vägen med en ung kvinna vid sin sida och skapade skandal. Kennedy lyckades ta sig ut ur bilen medan kvinnan dog i det mörka vattnet. Den första han ringde när han hittade en telefon var inte polisen utan sin advokat. Detta är historien om vad som utspelades i bilen: den döende kvinnans berättelse. Mörkt vatten är en dunkel, klaustrofobisk, suggestiv kortroman som utspelar sig medan Kelly sitter fastklämd i en bil och väntar på räddningen, samtidigt som hon dör. Berättelsen igenom repeterar och varierar Joyce Carol Oates händelseförloppet och hennes teknik är helt mästerlig. En stark, stark fyra.
1969 körde senator Edward "Ted" Kennedy av vägen med en ung kvinna vid sin sida och skapade skandal. Kennedy lyckades ta sig ut ur bilen medan kvinnan dog i det mörka vattnet. Den första han ringde när han hittade en telefon var inte polisen utan sin advokat. Detta är historien om vad som utspelades i bilen: den döende kvinnans berättelse. Mörkt vatten är en dunkel, klaustrofobisk, suggestiv kortroman som utspelar sig medan Kelly sitter fastklämd i en bil och väntar på räddningen, samtidigt som hon dör. Berättelsen igenom repeterar och varierar Joyce Carol Oates händelseförloppet och hennes teknik är helt mästerlig. En stark, stark fyra.
Grusvägsdramatik
Kort och naggande och ibland snyggt balanserande mellan politiska yxhugg och suggestiva passager där syrebristen eggar drömlika tillbakablickar och vackra iakttagelser.
Kelly Kelleher sitter efter en alkoholfrisk bjudning och ömsesidigt påbörjad förförelse i den betydligt äldre och ärade senatorns bil. Det är bråttom till färjan, genvägarna är smala och helt utan belysning. Senatorn är säker bakom ratten liksom bakom talarpodiet, ändå får de sladd, kör av vägen. Sakta sjunker bilen i det mörka vattnet. Vad betydde allt han sa? Håller hans smarta retorik i knivskapa personliga vägval? Senatorn sliter sig ut, men kommer han till Kellys undsättning? Enligt vissas utsago – är du inte optimist så är du dödens.
Oates pumpar upp spänningen med medvetet upphackat impulsartade och ibland hypnotiserande långa meningar. Effektfulla trick som får en att hålla andan. Ett lekfullt användande av språkets tecken och finesser som funkar bra i en kortroman som denna, men som det skulle bli tröttsamma i längden. Stundtals bindande, däremellan ganska platt. Kanske aningen för mycket amerikansk lokalpolitik á la 90-tal för att bli riktigt angelägen. Att det är ett skickligt hantverk och att Carol Oates är en av väldens främsta är ändå tydligt. Jag får ge mig på de större verken.
Av: Christian Rydberg Åkesson
» 1 kommentarer
» Kommentera
Kort och naggande och ibland snyggt balanserande mellan politiska yxhugg och suggestiva passager där syrebristen eggar drömlika tillbakablickar och vackra iakttagelser.
Kelly Kelleher sitter efter en alkoholfrisk bjudning och ömsesidigt påbörjad förförelse i den betydligt äldre och ärade senatorns bil. Det är bråttom till färjan, genvägarna är smala och helt utan belysning. Senatorn är säker bakom ratten liksom bakom talarpodiet, ändå får de sladd, kör av vägen. Sakta sjunker bilen i det mörka vattnet. Vad betydde allt han sa? Håller hans smarta retorik i knivskapa personliga vägval? Senatorn sliter sig ut, men kommer han till Kellys undsättning? Enligt vissas utsago – är du inte optimist så är du dödens.
Oates pumpar upp spänningen med medvetet upphackat impulsartade och ibland hypnotiserande långa meningar. Effektfulla trick som får en att hålla andan. Ett lekfullt användande av språkets tecken och finesser som funkar bra i en kortroman som denna, men som det skulle bli tröttsamma i längden. Stundtals bindande, däremellan ganska platt. Kanske aningen för mycket amerikansk lokalpolitik á la 90-tal för att bli riktigt angelägen. Att det är ett skickligt hantverk och att Carol Oates är en av väldens främsta är ändå tydligt. Jag får ge mig på de större verken.
Av: Christian Rydberg Åkesson
24 jun 2010 kl. 22:13 » christian rydberg åkesson
Titel
Författare
På Boktipset
Ditt betyg
