Svenska
Det finns inga platser inlagda för denna bok.
Jag har inte läst boken (fast tvingats av BT tillfälligt betygsätta den...:) men jag gillade Mattias Hedströms kommentar starkt.
Ännu en i mängden av alla jämställdhetsböcker som går ut på att tycka jättesynd om sig själv, Pär Ström känns verkligen som den manliga versionen av bitterfittan Maria Sveland, rad efter rad med gnäll men inte en enda framtidsvision eller konkret lösning på någonting. På vissa punkter har han en poäng i det han skriver, och då tänker jag framförallt på diskriminernigen mot män i lagboken och i vårdnadstvister, men efter att han gått igenom dessa områden lite snabbt så kommer han lika snabbt tillbaka till sitt anekdotiska gnäll som han börjar boken med. Jag förstår att hans mening med boken var att få en mer balanserad debatt, men han misslyckas fatalt när han likt de feminister han så ofta klagar på bara tar upp en sida av myntet utan att ens försöka reflektera över hur motparten upplever situationen. Allt som allt kan man väl säga att boken är bra som motvikt till all feministisk skräplitteratur som kommit på sistone. Och man kan ju alltid hoppas att en och annan radikalfeminist själva inser att de låter lika löjliga som Pär Ström när de propagerar för sina åsikter. Men jag tvivlar, att göra karriär på att tycka synd om sig själv tycks vara det enda målet i dagens svenska jämställdhetsdebatt, oavsett vilken ideologi man utgår ifrån.
