Mannen utan egenskaper I av Musil, Robert

¿Ett lågtryck som befann sig över Atlanten rörde sig i riktning öster ut mot en högtrycksrygg över Ryssland och visade ännu ingen tendens att förskjuta sig mot norr för att undvika denna. Isotermer och...
» Läs mer

¿Ett lågtryck som befann sig över Atlanten rörde sig i riktning öster ut mot en högtrycksrygg över Ryssland och visade ännu ingen tendens att förskjuta sig mot norr för att undvika denna. Isotermer och isoterer fyllde sin funktion¿¿ Så börjar fortfarande Mannen utan egenskaper i Irma Nordvangs översättning nu när den kommer ut på nytt. Men den här gången slutar den annorlunda:¿A. märkte inte hur starkt det motstånd var med vilket Ag. värjde sig mot denna föreställning. Han kunde inte heller tänka sig allt det där. Men han kände en obestämd ny spänning,även om det var en sorgtyngd uppgift han nu hade fått. Han var inte tillräckligt uppmärksam på Ag. i det ögonblicket.¿
Skillnaden beror på att den fjärde, postuma volymen, nu liksom 1983 i Lars W Freijs översättning, har utökats med tidigare oöversatta texter ur Musils kvarlåtenskap, bland annat det lyriska kapitelutkastet ¿En sommardags andhämtning¿, som Musil arbetade med samma dag som han dog 1942 samt den beryktade ¿Resan till Paradiset¿.
Sedan Musil tecknade sin bild av ett Europa på katastrofens rand 1913 i sin ofullbordade romansvit har världsdelen skakats av ytterligare ett världskrig, ett kallt krig och ett modernt Balkankrig. Musils roman har aldrig hunnit bli inaktuell. Historien om den så kallade parallellaktionen är central för romanhandlingen och ger en oöverträffad satir över nationell självförträfflighet och borgerlig inskränkthet som heller inte har förlorat i giltighet.

¿Den mänskliga ansträngning som tusentals människor, däribland en del mycket begåvade, avkräver sig för att skriva en dikt eller en roman kan omöjligen vara uttömd i och med att de behagar ett antal läsare, att ett moln av stimulans och dynamik utgår från författarna och hänger kvar en stund över läsarna, bara för att sedan blåsas sönder av allehanda luftiga strömningar. Vår känsla och en oklar erfarenhet värjer sig mot det. Och ändå: varje gång vi finner oss ställda inför ett verk eller en diktare förblir vi på nytt ensamma i relation till dem, de snuddar vid oss, puffar oss från vår plats, men såöverger de oss igen, och varje diktverk är sin egen begynnelse.¿

(Musil i Bcher und Literatur, 15, 22 och 29 oktober 1926)

Omslagsbilden på volymerna 1-3 är en väderkarta från november 1913 med lågtrycket som hunnit in över Centraleuropa.