Mannen mellan väggarna

Betyg

Mannen mellan väggarna blev jag otroligt sugen på när den släpptes för sex år sedan. Det lät som att det skulle kunna vara en bok för mig kch jag fick den när jag fyllde år det året. Trots min nyfikenhet så fick den alltså vänta tills nu, när jag hade bestämt mig för att ha ett litet skräcktema i oktober/november.

Nu i efterhand så kan jag tycka att titeln avslöjar för mycket. Det var inte till bokens fördel att man visste vad som fanns mellan väggarna. För egen del så tycker jag inte att detta är skräck, kanske mer en thriller i så fall. Speciellt läskig tycker jag inte att den är och det blev egentligen aldrig riktigt intressant. Ibland känns den som en barnbok, men med tanke på innehållet så är det nog inte så troligt att den är det.

Det känns som att jag hade fel ingång på Mannen mellan väggarna. I alla fall så hade jag väntat mig en helt annan historia. När jag bortser från att mina förväntningar var felställda så är den ändå värd en extra halv poäng i betyget. Potentialen är ju hög, men det händer liksom ingenting. Det känns som att historien inte kan bestämma sig för om den ska vara övernaturlig eller ej. Och så blir det varken eller.

OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg https://bokslut.blogspot.com/2022/11/bok-mannen-mellan-vaggarna-av-emma.html

Betyg

Jag älskade Mannen mellan väggarna.

Den handlar om känslan av ensamhet och att vara osynlig. Hur det är att känna att man inte är gjord för denna värld. Passar man inte in så får man skapa en värld som passar en. Vacker tanke.
Jag rekommenderar denna bok till den som gillar rysliga berättelser, men även existentiella frågor.

Betyg

Den här tyckte jag om! Det kan ju bero på att jag läste den på natten och att en av mina fobier är att "någon iakttar mig". Huvaligen!!! ;-)

Betyg

Vill varna för att denna recension avslöjar mycket av handlingen i boken.

Jag köpte den här för att ha något enkelt att läsa under en resa. Enligt informationen på baksidan skulle den vara en rysare med mysterier, olösta mord och flirt med det övernaturliga. Jag hade nog tänkt mig lite av en rysare, eller kanske en kriminalroman, men nu när jag har läst ut boken har jag faktiskt ingen aning om vad det var jag fick.

Början fokuserar på Alva och hennes situation som nyinflyttad i Stockholm: Taskiga skolkamrater, systrar som stänger henne ute, en älskad pappa som inte längre är närvarande, en välmenande men lite oförstående mamma. Det är en intressant början med karaktärer som de flesta kan känna igen sig lite i.
Men redan hoppar boken snabbt till andra perspektiv och andra familjer i hyreshuset. Det är naturligtvis inget problem i sig med perspektivskifte, men många av de personer som boken hoppar emellan fyller ingen som helst funktion för berättelsen. De kommer in och ut lika snabbt. De lämnar bara lösa trådar efter sig, och det blir spretigt och störande.

Likaledes blev jag rätt besviken på mysterierna och gåtorna och det övernaturliga. Allt visar sig handla om en kuf som tittar in och ut ur lägenheter genom luckor i väggarna. Mannen som har skapat sig ett hålrum mellan väggarna för att bo där visar sig vara en väldigt ointressant person, mycket till min besvikelse, och likaså blir hans relation med Alva rätt ointressant. (När de sitter och dricker saft och äter bullar i hennes rum känns det mest banalt.)

Annars skulle jag säga att just lösa trådar är kanske vad som bäst sammanfattar boken.
De hade kunnat bli en intrikat berättelse med sammanvävda öden i ett hus där så många olika karaktärer presenteras.
Det hade kunnat bli en intressant relationsbok mellan den ensamma dottern, vars idealiserade kärlek till sin pappa gör att hon vägrar acceptera att mamman lämnade honom efter en misshandel, och kanaliserar den saknaden till hat gentemot en mamma som visserligen inte alltid förstår sin dotter, men som gör sitt bästa och kämpar för sig själv och sina barn i en ny tillvaro.
Det hade åtminstone kunnat bli en spännande historia med just de ingredienser som utlovas på baksidan av boken.

Men inget av detta lyckas. Och det gjorde mig rätt besviken.

Men det som mest satte spiken i kistan var att flera av karaktärerna, som exempelvis huvudpersonen Alva, gick från att vara sympatisk till att bli mer och mer störd. Inte störd på ett intressant eller komplicerat sätt, utan bara på ett vämjeligt och frånstötande sätt. Jag slutade att bry mig om karaktärerna.

Betyg

Det kryper under huden. Att läsa den mitt under en flytt var kanske inte min bästa idé. Eller så var det det, i alla fall om en gillar att bli rejält uppskrämd.

Betyg

Okej är det ord som känns som sammanfattning för mitt intryck av den här boken. Med tanke på att den är skriven i presens och på ett väldigt enkelt språk drar jag slutsatsen att det är en bok som vänder sig till barn även om det inte framgår på annat sätt. Det är en kul historia, däremot blir berättelsen aldrig spännande eller skrämmande. Hemliga gångar och konstiga hus är dock favoriter för mig. Kan inte låta bli att koppla ihop den här boken med min egen novell "Bergsgatan 6" (som ingår i novellantologin #Älska noveller - 26 nyanser av Sverige, utgiven 2014 på Ordberoende förlag). Jag antar att Ångström, precis som jag gjorde, suttit med en ritning av fastigheten när hon skrev sin historia. Som vanligt tycker jag att boken hade vunnit på att kortas ned (en novell hade kanske räckt!) då det finns flera händelser som inte passar in i berättelsen och aldrig får någon upplösning eller förklaring (främst mormor och hennes tavlor, pappan till flickan Anja och händelser i skolan).

Betyg

Började mycket bra, jag fastnade direkt. Men halvvägs genom boken började den tappa mycket substans. Det blev för mycket hokus pokus, Alva började gå mig på nerverna, usch vilken snorunge, och man fick aldrig några svar på något. Varför ställa frågor som man inte tänker besvara? "Mannen" var patetisk, detta är inte någon rysare utan en snyft historia där man "ska" tycka synd om en seriemördare...

Betyg

Jag upplever den som alldeles för spretig, för många berättelsetrådar som tappas bort på vägen. Det är synd, för idéerna är fenomenala och hade förtjänat en genomarbetning eller två till.

Betyg

🙃

Betyg

Slutet fick det att krypa under skinnet på mig.

Betyg

Jag älskade den här boken! Bra på alla sätt.

Betyg

Wow, slutet på den här boken är helt... wow.

Jag älskar att läsa s.k. "ungdomsromaner". Oftast rymmer de så mycket mer, och känns mer genomarbetade, än böcker riktade till vuxna.

I Mannen mellan väggarna får vi bland annat följa 9-åriga Alva som hellre umgås med sin döda mormor än lekkamraterna i skolan. Vi får också följa den unga mannen med sin nyfödda dotter som tvingas vara hemma hela tiden eftersom hans fru arbetar och jobbar över och går ut med kollegorna istället för att hjälpa till hemma. Vi får följa Dagny, som bor ensam med sin hund och som förvisso sörjer att hon aldrig fick några barn, men ändå var den som själv tog beslutet att låta det bli så. Vi får också läsa om ensamstående mammor med döttrar i olika åldrar som finner stöd och trygghet hos varandra. Om Henry, som i ett sista försök att imponera på sina döttrar och sin före detta fru köper sig ett helt lägenhetskomplex och däri finner en mörk hemlighet. Helt enkelt en hel uppsjö av olika människor, av olika människoöden. Det som är så fint är att alla tillåts vara olika, och det innebär att alla inte är nöjda med sina livsöden, eller ens är lyckliga. Just i en ungdomsroman tycker jag att sådana perspektiv är extra viktiga, och extra vackra när de får komma fram i ljuset utan att skylas över eller försöka snyggas till, bara för att det är en yngre publik som är mottagare. Jag personligen föredrar så få huvudpersoner som möjligt ? helst endast en, med jag-perspektiv ? men i just den här historien ser jag det stora i att låta fler ta plats. Mer eller mindre hela höghuset får föra sin talan i Mannen mellan väggarna.

Berättelsen är inte allt för speciell, men slutet höjer boken enormt. Jag vill inte avslöja för mycket, men att slutet ens tillåts vara som det är, är oslagbart. Och sjukt obehagligt. Många trådar i historien följs inte upp, vilket känns ganska retligt, men kanske behövs det inte? Allt får inte alltid ett svar. Vad har egentligen Alvas pappa gjort? Vem knackade i väggen? Vad ville mormor säga med sina tavlor? Vi får kanske aldrig veta. Och det finns något mäktigt i det.

Betyg

När jag läser nedanstående kommentarer så är min första tanke: Har vi verkligen läst en och samma bok? Själva grundidén tycker jag är ganska bra, men det är också allt. Författaren vill av någon anledning att man som läsare ska kunna sympatisera med "gubben" mellan väggarna. Vill jag läsa en rysare, vill inte jag ha någon banal snyfthistoria om någon stackare i någon vägg, bla, bla, bla. Det största felet ändå enligt mig är att författaren inte bestämt huruvida hon skulle skriva en tonårsroman med mobbade Alva och hennes hokus pokus tjafs, eller en roman, en rysare för vuxna. Det pendlar hela tiden mellan barnbok och vuxenbok. Jag har egentligen inte någon emot barnböcker, men det är när man inte bestämt sig för vad man ska skriva som jag blir irriterad. Sen var dessutom slutet väldigt dåligt. Ni som skriver att boken var spännande, frågar jag: Var fanns spänningen? Jag skulle vilja ge manuset till en amerikansk författare- hen skulle troligtvis kunna skapa en betydligt mer spännande och trovärdig roman! Svag 2:a!

Betyg

Det tog inte många sidor in i boken förrän man var totalt fast, vad är det som händer i huset? Lukter (ej parfymdoft utan lite tvärtemot), människor som försvinner och kommer tillbaka döda. En mamma flyttar in med sina tre barn och de försöker skapa sig ett nytt liv i en lägenheten i huset. Den yngsta dottern saknar sin pappa och intresserar sig mycket för tecknen på sin mormors tavlor. Man får följa den yngsta dottern i skolan och hemma i lägenheten, även de andra hyresgästerna får man titta in hos och den nya hyresvärden. Bit för bit får man förklaringen till hur det hela ligger till och det blir mer och mer spännande. En riktigt bra rysare som också tar upp det där när man inte riktigt passar in i mallen. En riktig bladvändare som man stundtals fick sluta läsa på grund av att det blev för spännande.

Betyg

Betyg: 4,5 av 5.

Det här är Emma Ångströms andra utgivna bok. Jag har inte läst hennes första bok, som heter Och allt är förvridet, men jag ska definitivt göra det, eftersom jag tyckte så mycket om den här boken.

Jag vet att man inte ska jämföra böcker och författare med varandra. Men jag kan ändå ibland inte låta bli att göra det. Och den här boken påminner mig lite om boken Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård. Det är en liknande stämning i boken, och även en lite likartad handling, tycker jag.

Boken är välskriven och lättläst. Den har en läskig krypande stämning i sig. Väl beskrivna personporträtt och karaktärer är det i boken. En del otäcka scener innehåller boken, och den är inget för mörkrädda.

Men till alla som gillar rysare, thriller, skräck, och spänning, rekommenderar jag absolut boken.

Betyg

Mannen mellan väggarna är en bok som du som lätt blir skrämd ska läsa med stora lampan tänd. Den kryper nämligen under skinnet på en ordentligt redan från första sidan.
Alva som är nio år flyttar in, tillsammans med sin mamma och två systrar, i hyreshuset. Hon är inte rädd för något. Tvärtom, hon tycker det är spännande när det knackar i väggarna och när det luktar konstigt i hennes rum. Dessutom leker hon Anden i glaset utan några som helst betänkligheter. Hennes systrar däremot skriker högt av rädsla. Faktum är att ibland känner jag själv kalla kårar utmed ryggen när jag ligger i halvskummet och läser sent på kvällen. Karaktärerna Alva, och W, som lever i det dolda och själva huset är mycket bra och levande beskrivna. Det är verkligen skrämmande men lysande skrivet, eller kanske jag ska säga rysande :) Författaren får absolut med mig från första sidan till den sista även om jag skulle ha önskat ett lite mer komplett slut.

Betyg 4,5 av 5

Betyg

Isande läskig, väldigt fascinerande och riktigt snyggt skriven!!!