Vinnare av Prix International på Deckarfestivalen i Cognac. Vinnare av The Barry Award för Årets bästa kriminalroman Nominerad till CWA Dagger in the Library Award. Vald till en av de 100 bästa deckarna någonsin av Lotta Olsson i DN »Peter May är en av mina nya favoriter. Det här är väldigt bra!« | MAGNUS UTVIK, GOMORRON SVERIGE, SVT »Lewismannen stannar kvar i minnet och är faktiskt ännu bättre än Svarthuset.« | LOTTA OLSSON , DN I en vindpinad torvmosse på Isle of Lewis påträ ffas liket efter en ung man. Av den patologiska undersökningen framgår att mannen blivit knivmördad och att han troligen legat i mossen sedan slutet av femtiotalet. I övrigt har polisen bara en ledtråd: DNA-analysen visar att o ffret på något vis är släkt med Tormod Macdonald, en åldrad lantbrukare från ön. Men Tormod har alltid hävdat att han är enda barnet och ingen har någonsin hört talas om några...
Visa mer
Recensioner
2024-01-01
Betyg
Så välskrivet. Man känner verkligen både miljön och karaktärerna samt att det är en riktigt intelligent intrig. Deckare när dom är som bäst.
2015-11-24
Betyg
Tyckte tyvärr inte att den var lika bra som den innan; Svarthuset. Kanske beror på att den första läste jag själv och den här lyssnade jag på och tappade fokus ibland. Men en 4 är den värd.
Betyg
Jag har fått en ny författarfavorit Peter May. Igår recenserade jag Svarthuset av Peter May. Idag vill jag berätta om andra delen i serien Isle of Lewis
Lewismannen av Peter May
är andra boken i en deckartrilogi.
Som jag sa igår så står boken som deckare hos nätbutikerna, men jag vet inte om det är en deckare, egentligen. För mig är det en spännande, nästan thrilleraktig skönlitterär bok, där personer råkar dö. Det är nämligen inte morden/döden som är det viktigaste i Peter Mays böcker, det är allt det andra, livet, miljöerna, människorna, de som blev kvar.
Blir glad när jag börjar lyssna på Lewismannen. Här får jag fortsätta följa den före detta poliskommissarien Fin Macleod. I första boken var han poliskommissarie, händelser i den boken fick honom att ta avsked.
"Ränderna går aldrig ur", är något jag fått lära mig från tidiga barnsben och det märks tydligt när jag läser Lewismannen. Fin kan inte släppa sin polisroll, han är alldeles för skicklig för det. När liket efter en ung man hittas i en torvmosse på Isle of Lewis blir Fin inblandad. Det är nämligen så att hans stora kärlek Marsaili, är dotter till Tormod Macdonald, en åldrad lantbrukare från ön, som genom DNA-analys visar sig vara släkt med den mördade.
Det här var en olidligt spännande bok som fick mig att stanna upp och bara lyssna för att suga i mig den sista halvtimman av boken utan några störande moment.
Om du vill ha något mer än en bloddrypande deckare/thriller, då är den här boken för dig, den innehåller allt, förutom läskiga detaljskildringar av mord och blod. Läs den!!!
2015-07-28
Betyg
Gillar verkligen Peter May! Har läst de två första och måste läsa den senaste, snart! Älskar den karga miljön och karaktärerna, påminner mig om Ann Cleeves shetlandsböcker.
Betyg
Peter Mays första bok i Lewis-triologin - "Svarthuset" - beskrev jag som "nästan magisk". Uppföljaren - "Lewinmannen" - är inte lika vass. Det händer direkt ingenting.
Fin Macleods är numera före detta poliskommissarie och har återvänt (för gott?) till ön Isle of Lewis för att restaurera sina föräldrars torp.
I en torvmosse på ön finner man liket efter en ung man. Man har bara en ledtråd och det är en DNA-analys som visar att han är släkt med en dement och åldrad lantbrukare, Tormod Macdonald. Som också är far till Fins stora ungdomskärlek, Marsaili. Men Tormod har alltid hävdat att han är enda barnet och ingen har någonsin hört talas om några släktingar.
Vi får följa historien väldigt mycket ur Tormods perspektiv. Alldeles för mycket. Hans förvirring på grund av hans dementa tillstånd gör ingenting för att föra handlingen framåt. Jag blir mest irriterad och vill bläddra förbi sidorna. Varken intrig eller handling tar någonsin fart. Magin från den första boken är som bortblåst.
Min förhoppning är att bok tre får igång glöden igen.
Betyg
Det här var en väldigt jobbig bok att börja läsa, eftersom jag tyckte så väldigt mycket om den första, Svarthuset. Förväntningarna var skyhöga och jag märkte att jag, när jag började läsa, satt och väntade på att den skulle drabba mig på samma sätt. Det är inte lätt det där med förväntningar. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2015/04/lewismannen-av-peter-may.html
Betyg
Denna klassas i genren deckare och men det är ingen rafflande, spännande deckare utan lite mer lågmäld. I början tycker jag till och med att den är lite småtråkigt men efter hand byggs historien upp.
Det blir mer och mer spännande och man undrar vem Tormod är egentligen är och vad han har gjort i det förflutna. Fruktansvärt bra och hållbar intrig och bra karaktärer.Jag tycker denna var snäppet bättre än Svarthuset
Betyg
Ännu bättre än föregående, Svarthuset. Beskrivningarna av miljön och människorna är fantastiskt målande. De parallella berättelserna är alla gripande på sitt sätt, lite udda kanske att beskriva en senildement Thormods tankar men väldigt spännande. Uppläsaren gör ett fantastiskt jobb precis som i förra boken. Jag bara väntar på att kunna lyssna på den tredje boken
Betyg
Betyg: 4,5 av 5.
?Lewismannen? är den andra boken i en trilogi. Den första boken heter ?Svarthuset?, och den läste jag för fyra månader sedan, och tyckte mycket om den.
Och ?Lewismannen? var precis lika bra som sin föregångare. Det är helt fantastiska miljöbeskrivningar av livet på ön Isle of Lewis i Yttre Hebriderna utanför Skottland. Kargt, ogästvänligt, blåsigt, och ett gammalmodigt leverne är det på ön.
Härliga personporträtt är det också i boken. Den är även spännande, och jag tycker om växlingarna mellan nutid och dåtid.
Gripande är den också, mycket på grund av att en av huvudkaraktärerna är gravt dement.
Rekommenderar verkligen boken. Men läst helst först den första boken i trilogin, för jag tror att man får mycket större behållning då.