Kärlek, vänskap, hat av Munro, Alice

Svenska

Alice Munro har vid sidan av Margaret Atwood blivit en av Kanadas mest älskade författare och är översatt till många språk. Så har hennes senaste novellsamling också blivit en storsäljare som fått flera...
» Läs mer

Tipsa om boken på Facebook

» Skapa genväg hit

» Jag vill läsa den här boken
» Jag läser den här boken just nu
» Skriv recension
» Lägg till i en lista
» Tipsa någon om denna bok!

Boktaggar:

» Lägg till egna taggar

Sätt ditt betyg på denna bok

Betygsfördelning:

Antal betyg: 69
Antal betyg senaste veckan: 1
Snittbetyg: 3.66

Kategorier

Kommentarer till boken (7)

15 jul 2010 kl. 13:06 » Petra Norstedt
Jag lånade av misstag en novellsamling som visade sig vara helt underbar!

Petras betyg

15 jul 2010 kl. 08:35 » Maria Eriksson
En ganska bra novellsamling om man läser den sakta och inte läser mer än en, högst två berättelser efter varandra.

Marias betyg

23 jun 2010 kl. 14:55 » Susanne S
Lågmäld och stark samling noveller. Kräver inre lugn och långa lugna läspass. Insiktsfullt och rakt förmedlat om människans yttre och inre tillgångar och skavanker.

7 apr 2010 kl. 14:00 » Lotta Berling
Det är bra och välskrivna berättelser, men riktigt tagen blir jag inte av dem. 3,5 får det bli. Jag har egentligen en förkärlek för kortare noveller och läser ofta minst en novellsamling parallellt med andra böcker. De här novellerna är ganska långa det är nog därför jag bara hunnit läsa sex av nio när det nu blev dags att lämna tillbaka boken till biblioteket (får inte låna om den mer än två gånger).

Lottas betyg

27 jan 2010 kl. 17:11 » Merja Axelsson
Det är litet svårt att betygsätta en novellsamling, så var det i allafall för mig. I början av boken gick läsandet trögt då hade jag kanske gett 3 eller högst 4 i betyg. Nästan alla novellerna är långa, 30-40 s. Den sista : "Björnen sover" är helt underbar, den rörde mig till tårar. Den och några till skulle jag ge 5 i betyg.

Merjas betyg

Visa fler

Recensioner (1)

Hämtat: http://osqledaren.se/2010/05/ta-dig-tid-for-novellen/

Känn på titeln; Kärlek, vänskap, hat. Lagom lätta fenomen. Anspråkslöst och mjäkigt eller ett våghalsigt åtagande att sätta ord på hela mänsklighetens grundstenar? Osäker till en början, men allteftersom helt enkelt vägvisare till bokens teman – kärlek, vänskap och hat och en potpurri av alla tänkbara kombinationer dem emellan.

Det är inte problemfritt att närma sig ett så prisat författarskap som Munros. Det står på sätt och vis skrivet på näsan vad jag ska tycka. En förgivet tagen hänförelse. Det är därför med en obekväm tyngd av förväntan som jag trevar mig fram. Och visst förstår jag språkets finess, jag ser färgen i miljöerna, jag njuter stundtals av hur hon sätter ord på relationen; individerna som tillsammans skapar handling utan tydliga protagonister. Lite som en 11-bitas sushi – smakrikt, konstnärligt, stundtals deliciöst, men inte tillräckligt. Tyvärr, för visst finns där höjdpunkter.

Se Jinny och Neal som efter 21års äktenskap fortfarande kan lämna varandra på grund av osämja kring en uppäten bakelse, för att sedan återvända innan skymningen. Eller kanske allra främst Nässlor där vänskapens ges ett rysligt vackert ansikte. Tron om att barns vänskap till varandra är grunt förankrad, att de kan flyttas hur som helt för att de ändå hittar nya kamrater på nolltid och förlorade band glöms snabbt. Mike och den berättande kvinnan skildrar barndomens snabba vändningar, en sommars äventyr och ett uppbrott som välter tysta berg. Minnet av lastbilsdörr som slås igen, motorljud som försvinner ut ur staden. Som vuxna möts de igen av en slump och tvingas förhålla sig till något i tiden så avlägset men som egentligen aldrig lämnats. Beröring, tystnad, oväder. I dessa stycken lever vemodet och humorn i en skör symbios. Dessvärre är transportsträckorna däremellan allt för utdragna.

En bonus som jämnar ut svackorna, är alla små lärdomar som tilldelas läsaren – om hur egyptierna lärde sig mumifiera sina döda i tron att de 3000 år efter döden skulle återvända till livet. Besprutad av en skunk ska du bada i tomatsås och bästa lindring då du brännässlat dig finns i växten Arum Maculatum. För att inte tala om den resa som ges den som jag geografiälskande. Kanada, så likt Sverige, men ändå så okänt och avlägset. Munro tar dig från Vancover Island i väst, via Klippiga bergen och sjöarna till Ontario – landsbygd, småstad, Toronto.

Jag ser kvaliteter, jag njuter stundvis, men gäspar till mer än en gång och är helt enkelt inte övertygad.

Text Christian Rydberg Åkesson christian.rydberg@osqledaren.se

8 maj 2010 kl. 22:31 » christian rydberg åkesson