Kafka på stranden

Jag hade hemskt svårt att komma in i den är boken. Fler gånger har jag börjat läsa inledningen men det har bara slutat med att jag inte orkat med och lagt undan den. Sen när jag väl kommit in i den, slöts jag in totalt i denna märkliga bok med alla dess vinklar och vrår! Den är magisk och fascinerande och besynnerlig. Framåt slutet (och emellanåt) flippar den lite väl men Haruki Murakamis sätt att skriva är annorlunda och fantastiskt. Han väver in det overkliga och får det att kännas på gränsen till normalt. Talande katter är ett skönt påfund! Det är sällsynt att jag läser en bok där jag inte blir irriterad över att inte få förklaringar... Den är så bra ändå så att det kvittar. Det sagolika biblioteket som Kafka flyttar in på är en fullträff och bokens personligheter är grymma.

Underbart vacker bok där man inte har en aning om vart historien ska ta vägen.

Början var jättebra. Men hans stil kanske inte riktigt är i min smak. Andra halvan drog ned det hela...stark trea då!

allt annat än förutsägbar!

Femtonåriga Kafka rymmer från sin pappa i Tokyo, på jakt efter sin mor och syster som försvann när han var liten. Han sätter sig på ett tåg och har egentligen ingen aning om var han ska börja leta. Av en slump hamnar han brevid en ung kvinna på tåget, Sakura, som sedan blir hans vän och en hjälpande hand då han känner att livet inte vill honom väl. Hans resa fortsätter däremot utan Sakura, han hamnar istället på ett bibliotek där han känner en stark dragning till en kvinnliga bibliotekarien...

I en parallellhandling får vi bekanta oss med Nakata, en gammal enstöring som talar med katter. Förutom att det ryms hemifrån, regnar fisk och iglar och är helt magiskt, finns det självklart ett ont genius, en sadistisk kattfångare som är kusligt bekant från en helt annan tillvaro - Johnnie Walker, klädd i rött med hög hatt och svarta stövlar...

Haruki Hurakami är en superduktig berättare som skriver på ett medryckande och mysigt sätt. Dock är det lite mycket sex, vilket är ganska onödigt enligt mig. Många tycker säkert att det är intressant med kärleks- och sexromaner, men den här boken är så bra att det redan är tillräckligt intressant utan det.

Det är förstås en vuxenroman, men som läsvan 14-åring var det absolut inga problem att läsa den, tvärtom så tror jag att jag fick se den ur en helt annan synvinkel än vad en vuxen person skulle ha gjort. Så jag rekommenderar den starkt till äldre barn, ungdomar och vuxna som vill bli glatt överraskade när de har läst ut den!

Hmm... inte min sorts historia - över huvud taget. Mycket märkliga och halvluddiga antydningar, anspelningar och i mitt tycke tveksamma paralleller. Och förstås en hormonstinn tonårspoje. Fler frågor än svar, men det var ju förstås vad som utlovades på baksidan av boken så jag jag är väl egentligen inte förvånad. "Pretty far out there..."... läste ut boken mest för sakens skull. Kan inte låta bli att tänka på "Kejsarens nya kläder", ser inte vad som är så speciellt bra med denna bok tyvärr.

På min femtonårsdag lämnade jag mitt hem och tog mig till en främmande stad i fjärran. Jag bodde i ett hörn av ett litet bibliotek.

Så full av metaforer, denna bok full av praktiskt beskrivna påtagliga händelser. Logiskt som en dröm. Den unge Kafka som flyr undan och in i förbannelsen att han ska döda sin far och ligga med sin mor och sin syster; den äldre Nakata som har varit tom, med bara en halv skugga, sedan han som liten hamnade fel mellan världarna. De söker, båda två; det blir en spännande och kuslig historia där drivor av märkliga saker händer och allt är metafor. Minnen, identitet, konst, mytologi, öde, katter, kråkor och stenar...

Tyvärr kommer jag nog aldrig att kunna läsa originalet, men jag tänker ändå försöka mig på gissningen att översättningen kan vara litet bristfällig? Eller också är det någon sorts kulturkrock eller bara författar-/läsarkrock som gör att språket sällan griper lika mycket som innehållet; och jag skulle gärna gripits den lilla biten till.

Förslag på musik: Beethoven, Schubert, Radiohead, Prince