Juloratoriet

Tunström, Göran

| 2000

Flag from sv

969


Juloratoriet är en av Göran Tunströms rikasteoch mest älskade romaner. Den belönades med Stora Romanpriset och Nordiska Rådets Litteraturpris då den publicerades första gången 1983. Nu utkommer den på nytt, med omslag av Lena Cronqvist.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Magnus Johansson

2016-08-05

Betyg

Fantasifull men i mitt tycke också ganska flummig. Motsvarade inte förväntningarna.

B

Benjamin Elfors

2016-01-08

Betyg

Fångar stämningar och känslolägen mycket vackert. Är också, för att vara en modern svensk roman, ovanligt fantasifull. Fullpotten uteblir på grund av ett föga originellt tema.

Jan Svensson

2014-03-09

Betyg

Stundom riktigt bra, men visa passager var lite sega. Totalt klart läsvärd. Ser fram emot att se filmen som finns på DVD.

N

Ninna B

2013-11-01

Betyg

Jag älskade den här boken när jag läste den för många år sedan. När min första dotter föddes ville jag döpa henne till Solveig. Ett namn som helt bytte klangför mig när jag läste Juloratoriet.

Conny J

2012-02-05

Betyg

Gillade boken mycket på grund av Tunströms fabuleringsglädje och driv i språket, speciellt när han skriver på värmländska. Gillade passagerna med Selma Lagerlöf mycket.
Den får betyget fyra för att det var lite rörigt ibland. Men Tunströms författarskap och livsföring skall jag med stor glädje sätta mig mer in i.

Kamali 

2011-10-12

Betyg

Underbart och humoristiskt berättad ur ett barns ögon.

Joanna Björkqvist

2011-04-03

Betyg

En underbar roman om kärlek som är så stark att den räcker över jordklotet och varar efter döden. Så vacker.

N

Nedhal Pirababi

2009-12-05

Betyg

Få förtaffatre skriver så vackert som Göran. Han var en av de som öppnade mina sinnen för det det svenska språkets skönhet.

Lotta Norén

2009-09-09

Betyg

Läste boken på svenska (Juloratoriet), men den fanns inte med på listan.

Sofia Åkerberg

2009-06-18

Betyg

Jag förstod mig nog inte på den -- tyckte den var ganska tråkig. Hade jag inte lyssnat på den hade jag aldrig orkat igenom. Ju mer jag tänkte på det, desto mer retade jag mig också på genusaspekten. Alla viktiga relationer är mellan män, helst far och son. Alla positiva och/eller nyanserade karaktärer är män medan kvinnor oftast får rollen av idealiserade, frånvarande mödrar eller rent otillgängliga (förutom systern som man nästan skulle kunna glömma bort om hon inte nämndes lite då och då). Förvisso inte Selma Lagerlöf men hon framställs å andra sidan som primärt gammal och nästintill könlös.