Ser fram emot nästa bok, för språket och kraften i berättandet var så bra!
Jag älskar dig inte börjar i ett crescendo, en smäll i magen. Jag blev väldigt berörd, hade inte alls förväntat mig att boken skulle börja så starkt och så direkt. Berättelsen fortsätter så, den engagerar och väcker tankar, språket är fantastiskt målande och jag kan se både personer och händelser framför mig. Jag läser andlöst vidare.
Men sen händer plötsligt något, eller rättare sagt, det händer inte alls. Huvudpersonen Lotten stannar kvar i sorgen och beskriver någon slags ”kärlek” till sin man Per, som jag har mycket svårt att se exempel på någonstans i boken och därför har svårt att tro på. Vare sig från henne, från honom eller mellan dem.
Maken Per beskrivs som en vidrig skuggfigur som är helt omöjlig att få någon som helst sympati för. Inga nyanser, enbart skuld, kyla och ondska. Lotten beskrivs som sårad, oskyldig godhet. Där slutade min andlösa fascination, tyvärr.
Det kommer heller inte någon reflektion eller försök till förklaring till hur Lotten har kunnat bli denna person, en kvinna som fullkomligt har tappat sig själv - utan självkänsla, egen vilja eller eget liv. Inte heller om Per betett sig så illa under hela deras liv tillsammans. Det finns inte en enda ledtråd till hur deras gemensamma liv såg ut innan Per lämnar Lotten, vad som till slut ledde fram till det dramatiska uppbrottet.
Jag älskar dig inte hade kunnat vara längre och då kanske innehållit mer av det jag saknade? Fler nyanser, bakgrund, två olika ”verkligheter” sedda ur två personers synvinklar. Mer från Lottens samtal med terapeuten, mer från Pers samtal med sin bror.
Det blir 3 för boken i sin helhet och 5 för den magiskt bra inledningen
Svenska
