Marian Keyes efterlängtade nya roman med familjen Walsh är äntligen här! 34 år gammal har Helen Walsh liv inte blivit som hon tänkt sig. Sin lägenhet har hon blivit av med, arbetet som privatdetektiv går inget vidare och hennes underbara pojkvän insisterar på att vara väldigt godvän med sin exfru. Så när Helens ex Jay Parker hör av sig med ett fall för henne, blir hon nyfiken. När det visar sig att det gäller försvinnandet av Wayne Diffney, en fjärdedel av Irlands största pojkband någonsin, då är hon minst sagt fast. Bandet har en återföreningsturné på gång och Helen dras in i en värld av märkliga frisyrer, stora herrgårdar och ännu större egon, där alla har en baktanke. Men det finns fortfarande inga tecken av Wayne och tiden håller på att rinna ut. Kommer hon att kunna knäcka fallet och ge sin karriär en ny start? Kommer Jay lyckas ta sig tillbaka in i hennes liv? Ska de mörka tankarna...
Visa mer
Recensioner
2014-10-06
Betyg 
Av alla systrarna Walsh så måste Helen vara den jag kan relatera till mest. Kanske inte utifrån bilden av henne ur de andra systrarnas perspektiv, utan från hennes eget. Hon umgås inte gärna med folk. Hon gör gärna tvärtemot, och försöker tänka utanför lådan. Hon är envis och deprimerad och tvivlar på sig själv samtidigt som hon vägrar låta det skina igenom, vilket gör att hon bär sina demoner i tysthet.
Keyes är väldigt duktig på att beskriva människor med depression, alkoholism och missbruk. Det har hon visat tidigare och det stärks av den här boken. Jag själv känner hur det knyter sig i bröstet när Helen återigen vägrar att inse symptomen, när hon bara tutar och kör vidare in mot det stora kaklet.
Tyvärr känns det dock som att Keyes känner att hon måste slänga in lite chick-lit-klyschor i boken, för att den liksom ska passa genren och läsarnas förväntningar. Helt plötsligt börjar Helen tänka på märkessjalar, eller så nämns hennes olika klackskor och snygga kläder, eller något annat helt ointressant. Jag hade gärna sett att det utelämnades, det känns bara krystat.
Sedan funderar jag lite på hur Artie är funtad också. Att han inte märker, eller gör något åt, Helens uppenbara depression. Att han, när hon kryper ner i sängen, bara använder henne för egen njutning och sedan somnar om känns så jäkla vidrigt. Hur kan man INTE märka att ens partner mår dåligt?
Nåväl. En bra bok som inte riktigt passar in i mallen för vad som räknas som chick-lit och vad mig anbelangar inte behöver göra det heller. Lite seg stundtals men annars läsvärd.
2014-04-03
Betyg
Inte det bästa Keyes har skrivit, men det gör ingenting. Antingen så gillar man Marian Keyes eller så gör man det inte. Jag gör det, och jag gillar verkligen familjen Walsh. Om man är som mig på de två punkterna, så kommer man uppskatta även denna boken.
2013-11-30
Betyg
Måste privatdeckare vara oympatiska? ... t.o.m kvinnliga sådana... på gränsen till personlig konkurs... beroende av andras välvilja och knaprar lyckopiller blandat med likaledes sömndito? Här skiljer sig inte denna från många andra privatdeckare - tyvärr, måste jag tillägga.
Resten av vad jag tyckte hittar du på http://bokbloggen.marlenes.nu
2013-11-16
Betyg 
En riktigt irriterande huvudkaraktär som inte vägdes upp av varken humorn eller handlingen i boken. Dialogen mellan karaktärerna var på flera ställen direkt störande och flertalet gånger kändes deras förhållningssätt till varandra direkt orealistiskt. Nej, sedan "Vattenmelonen" har det i min åsikt bara gått utför för Marian Keyes.
2013-10-29
Betyg 
Alltså... VAD var detta?! En av de sämsta böcker jag någonsin läst. Marian Keyes har ändå skrivit bra böcker inom sin genre (tex En oväntad semester), men den här... Finner inga ord för hur dålig den var. Dessutom nedvärderande mot alla som haft eller har en depression.
2013-08-16
Betyg 
130809: Kanske inte den bästa Keys men jag gillar det skarpt ändå! Fniss och allvar i en skön blandning. Denna gång är det yngsta systern Walsh som står i centrum.
2013-08-07
Betyg
Jag har läst alla Marian Keyes tidigare böcker, tio stycken, och tyckt mycket om dom allihopa.
Jag gillar hennes böcker som är lite som en blandning av roman och chick lit men också med massor med humor i, och även alltid lite djupare inslag.
Den här boken, hennes elfte bok, ”Hemligheten på Mercy Close”, hade även lite inslag av deckare i sig.
Jag tyckte lika mycket om den här boken, som alla hennes tidigare böcker. Och jag kan varmt rekommendera den, och alla hennes tidigare böcker.
2013-07-06
Betyg
Det var först de 50 sista sidorna som det överhuvudtaget hände någonting. Lite besviken, Marians böcker brukar vara så mycket bättre :/ Men alla böcker kan inte passa mig så klart :)
2013-04-29
Betyg
Jag tror min och Marian Keyes långa, trevliga relation är slut. Tycker inte hennes böcker är mysroliga längre. Läste under hundra sidor i denna och lade sedan ner. :-(
2013-04-11
Betyg
Nä fyy! Vilken besvikelse! Slängde bort boken efter ett par tre kapitel.
2013-03-23
Betyg
Levde inte upp till mina förväntningar. Inget speciellt händer fören i slutet. Njä, möjligtvis Marian Keyes sämsta.. Tyvärr! Avgudar ju hennes författarskap annars.
2013-03-15
Betyg
Tyckte bara den här boken var tramsig. Förmodligen inte min typ av bok. Ser att den inte har fått så höga betyg, så förmodligen är det inte bara jag som inte tyckte om boken :-)
2013-02-10
Betyg
Härligt med ännu en Marian Keyes. Så bra hon speglar Heléns temperament och livssituation. Kul att få göra bekantskap med fam Walsh igen. Längtar efter mer...
2013-01-04
Betyg
Det är kanske inte författarens bästa bok men det är helt okej och den bjuder på en hel del underhållning. Boken är en blandning mellan deckare och chick-lit med fokus på det senare. Själva detektivarbetet är kanske inte så himla spännande och är inte heller författarens starka sida.
Författarens styrka är i stället karaktärerna. Alla karaktärerna är intressanta (om än lite karikatyrlika). Den ena är lustigare och knepigare än den andra. Familjen Walsh är en väldigt dysfunktionell familj men ack så charmig. Helens sarkasm och bitskhet är underhållande
Fler recensioner av ljudböcker finns på www.bokbrus.se.
