Håpas du trifs bra i fengelset av Alakoski, Susanna

Övertygande

Håpas du trifs bra i fengelset är om möjligt ännu allvarligare än Svinalängorna. Boken är en svidande samhällskritik kring hur fattigdom och utanförskap gör att det näst intill är omöjligt att komma tillbaka om man har hamnat snett.

Alakoski varken förskönar eller svartmålar den verklighet hon presenterar utan en känns helt genuin. Ibland glömmer jag att det är en roman jag läser. Boken är så övertygande att den mer känns som en dokumentär.

Alakoskis språkbruk är annorlunda och vackert. Hon bygger sin historia med ett språk som känns nytt och fräscht. Hon skapar även egna ord som räddögon och kallögon vilket bidrar till upplevelsen (även om det kan bli lite för mycket av den varan ibland).

På www.bokbrus.se kan du läsa fler ljudboksrecensioner.

/Pia

3 jul 2010 kl. 10:10   »  Pia Stendahl

» Inga kommentarer finns   » Kommentera

Raseri och förtvivlan

Om man söker underhållning ska man inte läsa den här boken. Den är skriven i raseri, förtvivlan och kärlek.
Alakoski kan förmedla en värld och ett sätt att leva som många inte ens vet existerar, fast det finns överallt, nära oss.
Den borde läsas av politiker och andra som deltar i beslut om allas våra liv.

16 mar 2010 kl. 16:32   »  inga olsson

» Inga kommentarer finns   » Kommentera

Men vi hade inte pengar

"Men vi hade inte pengar..." är något av det Anni upprepar i den tankedialog hon har med brodern Sami. Drogmissbrukande Sami som åker in och ut på olika vårdinrättningar och fängelser, som aldrig tar någon eller något på allvar.

Alakoski beskriver i romanen "Håpas du trivs bra i fengelset", helt utan förskönade omskrivningar, livet i en svårt dysfunktionell familj med alkoholiserade föräldrar, misshandel och fattigdom.

Att inte ha pengar, så var det för många både då och är även idag. Alla dessa blir inte brottslingar och/eller missbrukare. Men det är inte svårt att se sambanden mellan fattigdom och dysfunktionella familjer, och hur sambanden uppstår.

Att vara hungrig, att inte kunna gå till läkare eller tandläkare, att det aldrig vare sig finns pengar eller möjlighet till att få delta i aktiviteter som man andra gör, aldrig få nya kläder, aldrig kunna bjuda hem någon, att ständigt vara utanför, att aldrig tillhöra någon form av gemenskap, vare sig i en familj, i en släkt, i skolmiljön, med vänner eller på en arbetsplats. Att alltid vara udda och utanför, alltid.

Det där med att "vara udda", är något som beskrivs så tydligt i texterna om den "OBS-klass" där Sami blir placerad. Han är egentligen begåvad, men får därigenom en stämpel som innebär att han nu för evigt är förpassad till en värld utanför "den normala". Att aldrig tas på allvar, för man är ju "en sån".

Jag grät en skvätt under den del av boken som beskriver Annis konfirmationsdag. Några tårar även i slutet av boken. I övrigt var det en märklig känsla att inte känna riktig sympati med någon i en berättelse.

Det tog även några sidor att komma in i texten, bristen på kommatering gjorde mig först andfådd. Men det är en mycket viktig bok, som jag gärna hade läst i en bokcirkel, för att kunna diskutera vidare!

JA, jag är medveten om att det även finns dysfunktionella familjer som har både pengar och utbildning.

Gav boken en 4:a, skulle vilja ge den 3,5.

5 mar 2010 kl. 16:02   »  Karin Sjöndin

» Inga kommentarer finns   » Kommentera

Bra, men inte lika bra som "Svinalängorna".

För tre år sen så läste jag "Svinalängorna" av Susanna Alakoski, och jag tyckte att den var mycket bra, och gav den en fyra i betyg.

Nu har jag precis läst ut "Håpas du trifs bra i fengelset" av Susanna Alakoski. Själva handlingen i den här boken var precis lika bra som i "Svinalängorna". Men jag tyckte att den här boken var skriven på ett lite jobbigt sätt. Så det drar tyvärr ner betyget till en trea.

17 feb 2010 kl. 17:58   »  Britt-Marie Kullin

» Inga kommentarer finns   » Kommentera